”Framåt i Jesu namn, tiden är kort!”
ALLA FÅR VARA MED
Hur underligt det än låter: Herren Gud vill ha oss med i sin världsomspännande räddningsaktion: Han vill utrusta, sända, använda och välsigna oss var och en personligen, och vi ”skall vara stilla därvid”.
Det som gäller den enskilde kristne är även tillämpligt på kyrkor och missionsorganisationer. Bibeltrogna Vänner är ett av c:a 4 500 olika sällskap som sänder ut missionärer till främmande länder.
TACK, HERRE!
När man ser tillbaka på 85 års missionsarbete i Afrika kan man inte annat än med hela sitt hjärta utbrista: Tack, Herre, för att du i din stora nåd har velat använda oss i denna del av världen! Vi är förvissade om att vi en gång kommer att möta åtskilliga systrar och bröder från Eritrea, Etiopien och Kenya, som – liksom vi (det får vi verkligen be Herren om!) – kommit ”ur den stora bedrövelsen och har tvått sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”.
UPPDRAGET ÄNNU INTE SLUTFÖRT
Det finns emellertid åtskilligt missionsarbete som fortfarande är ogjort i dessa tre länder. Herren kommer själv att se till att ”detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk”! Det kommer att ske, vare sig vi är med eller ej, det är en nåd, ja, ett privilegium att få vara med. Detsamma gäller också vårt nyaste missionsland, Peru – där vi på ett påtagligt sätt sett hur Herren har velat leda in våra ”missionstankar” i nya, oprövade banor. Helt säkert är det väl så, att vi genom detta ”framåt” med allra största frimodighet och optimism i Jesu namn vågar oss framåt även i ”våra” afrikanska missionsländer?
FANTASTISKT UTGÅNGSLÄGE
Det underliga och underbara är att Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner i dag har en alldeles ypperlig utgångspunkt rent geografiskt för att föra budskapet vidare till dem som aldrig någonsin hört talas om frälsningen och Frälsaren! Vi befinner oss missionsstrategiskt på helt rätt ställe – nämligen precis ”i kanten” på det (i aktuell missionslitteratur så mångomtalade) 10/40-bältet.
INTE NÅGON SLUMP…
Är det en slump att BV sedan decennier har anknytning till platser och städer som omringas av muslimer?
Är det en slump att det har börjat ”kärva” mellan BV och de nationella kyrkorna i synen på hur missionsmedlen bäst skall användas? Det är inte någon slump, det är vår Fader i himmelen som ligger bakom allt!
GUDS ORD OCH GUDS ANDE GER MISSIONSGLÖD
Herren vet att vi är fega, förvirrade och klentrogna. Det är ju därför han gett oss sitt Ord – som rättesnöre och kraftkälla – och sin Ande som hjälpare! Det är helt oförenligt med missionsuppdraget – såsom också Guds Ord undervisar oss och Guds Helige Ande manar oss – att låta missionsarbetet ”stanna av”. Nej, Budskapet måste vidare… kosta vad det kosta vill!
Det är bara Gud själv som kan tända ett rätt missionssinne och det är så sant som det är sagt att ”om vi vågar mer och tar större risker, blir vi mer beroende av Herren”. Säkerligen är det denna tankegång Lina Sandell uttrycker så slående och så koncist med orden: ”Framåt i Jesu namn!”
DET ÄR BRÅTTOM
Och så tillfogar Lina Sandell: ”Tiden är kort!” Ja, det brådskar verkligen. När det gäller missionsuppdragets slutförande, att nå ut med evangelium till alla folk, har vi kristna verkligen haft rikligt med tid på oss. Närmare bestämt uppemot 2000 år! Och ändå finns det i dag tusentals folk, som aldrig någonsin har hört de underbara orden: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan äga evigt liv.” Handen på hjärtat, ärade missionsvän, hur många gånger har du läst eller hört de orden? Oräkneliga…
DE ONÅDDA KAN INTE VÄNTA LÄNGRE
Något liknande gäller våra kristna bröder och systrar i samarbetskyrkorna i Afrika. Dessutom säger de sig behöva så mycket: utbildning, sjukvård, bibelskolor, datorer, byggnader, musikinstrument…
Visst finns alla dessa mer eller mindre behjärtansvärda behov – men de får på inga villkor undanskymma det faktum att vårt uppdrag i första hand gäller dem som aldrig hört om Jesus Kristus – de onådda: muslimerna i Östafrika och gatubarnen i Addis Abeba, Nairobi, Nazreth, Nakuru, Kisumu…
De kan inte vänta längre! De ska inte behöva vänta längre!
KAN VI VÄNTA…?
”Den kristna missionen fullföljes ej, om den ej har i sikte jordens ände och tidens slut. När kyrkan inte längre står vid korsvägen mellan dessa två linjer, har något viktigt gått förlorat i dess missionstänkande och missionsaktivitet.” Detta hävdar den kände engelske missionsteologen Leslie Newbigin. Jag tror att han hade fått medhåll av Lina Sandell. Och så hoppas jag att du instämmer.
Framåt i Jesu namn, tiden är kort!
Per-Martin Hjort