Något om livets föränderlighet och missionsuppdragets oföränderlighet

”Tiderna förändras och vi med dem.” Säkert har du någon gång hört detta citat. Och jag förmodar att du instämmer! För visst är det så att vi högst påtagligt märker att saker och ting förändras runt omkring oss, i allt snabbare takt…
Det behöver inte ens anföras några konkreta exempel för att belysa detta faktum, men vi ska ändå göra det för säkerhets skull.

SNABBARE KOMMUNIKATION OCH INFORMATION
Sett från en femtioårings synpunkt är det t.ex. helt uppenbart att avstånden i världen, framför allt genom flygets snabba framfart, krympt enormt. Att de senaste decenniernas marsch in i informationssamhället, med radio, TV, telefon, fax, internet och e-mail, också grundligt påverkat och helt förändrat kommunikationsmönstren människor emellan, råder det knappast heller någon tvekan om.

Som kristna får vi aldrig isolera oss från vår omgivning
och från våra medmänniskor!

ARBETSLIVETS FÖRÄNDRING
En tredje faktor som man skulle kunna nämna i detta sammanhang är en synnerligen genomgripande förändring, som vi hittills bara sett början på, nämligen arbetslivets och yrkesrollens förvandling. När jag var ung, på sextio- och sjuttiotalet, utbildade man sig för ett yrke som man hade för avsikt att hålla på med till dess man gick i pension vid 65 års ålder. Numera får man (i bästa fall) vara inställd på att byta sysselsättning och yrkesroll åtskilliga gånger under sitt liv. De livslånga fasta anställningarnas tid tycks vara förbi!

VIDGAD GENERATIONSKLYFTA
Det fjärde och sista exemplet jag skulle vilja använda mig av för att illustrera hur livet, i varje fall under 1900-talet och särskilt i Västerlandet, förändrats, tar sikte på den s.k. generationsklyftan. Unga och äldre har, som vi vet, i dag helt olika referensramar, ideal och förväntningar.

INTET NYTT UNDER SOLEN
Faktorer av denna genomgripande art påverkar självklart människan och hennes liv, men då det gäller den mera grundläggande frågan om vår människonatur, d.v.s. hur vi som människor i själva verket är och fungerar, är vi alla av födsel och ohejdad vana oföränderliga (om det nu inte sker ett mirakel).
Det är en av de största och mest hårresande illusionerna att människan genom ökad upplysning, längre utbildning, mer information och humanism skulle förändras till det bättre. Rättesnöret framför andra – Bibeln – samt hela vår erfarenhet talar helt emot att så skulle vara fallet.

SANNINGEN OM OSS OCH TILL OSS
”Ty jag, Herren, har inte förändrats, och ni, Jakobs barn, har inte heller upphört allt ifrån
era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig, så vill jag vända om till er, säger Herren Sebaot (Malaki 3:6).
Vi som vill vara kristna vet att detta är sant. Sanningen om oss – om mig och dig – är allt annat än vacker. Samtidigt har vi fått se och erfara att det enda som kan göra oss verkligt fria är just – Sanningen. Eftersom Herren Sebaot ”älskat oss med evig kärlek” har han gjort det möjligt för oss att i Jesus bli fullständigt och totalt förändrade. Från att ha varit dödsdömda och undergångsmärkta blir vi i Jesus helt perfekta evighetsvarelser. Vilket under! Vi kan bara utbrista: Tack, Herre Jesus! Måtte jag bara bli bevarad i dig! Och måtte också andra få höra om dig!

Budskapet är fast och oföränderligt:
Den korsfäste och uppståndne.

SANNINGEN TILL ALLA FOLK
Vi vet att Herren Jesus själv kommer att se till att evangeliet blir predikat för alla folk i hela världen (Matt. 24:14). När detta har skett, återvänder han med stor makt och härlighet. Vi vet att Herren Jesus vill att vi ska bära ut budskapet om honom, Sanningens budskap, till alla folk.
Vi vet också att det är just därför vi har ett missionssällskap som kallas Bibeltrogna Vänner. Så länge BV har som sin ledstjärna att föra ut den oföränderliga sanningen om Sanningen, som kan förändra, är vi i sanning en levande del av Guds mission.

ETT FAST ORD SOM INTE VACKLAR
Budskapet är fast och oföränderligt: Den korsfäste och uppståndne. Målsättningen är densamma: alla folk ska nås. Budbärama är – precis som i alla tider – svaga och ofullkomliga människor, som bärs fram av Budskapet och framför allt av Budgivaren.

INTE ISOLERA SIG
När detta slagits fast, bör det också framhållas att vi som kristna är kallade att leva i världen, även om vi självfallet noga ska akta oss för att leva av världen. I Joh. 12:26 säger Mästaren: ”Om någon vill tjäna mig, måste han följa mig, och där jag är, där skall också min tjänare vara.”
Någon har sagt: ”Där han är – det är i det gränsområde som sträcker sig från Guds rike till den sfär över vilken den onde har tillskansat sig makten.” Som kristna får vi aldrig isolera oss från vår omgivning och från våra medmänniskor! Och detta gäller kanske i än högre grad den kristna missionen – som ju går ut på att närma sig människorna!

METODERNA FÖRÄNDRAS
Evangeliet måste naturligtvis kontextualiseras – alltså sättas in i ett faktiskt och levande sammanhang. Det gör att missionsarbetets arbetsmetoder hela tiden måste ”följa med sin tid”. Då är det naturligt att använda sig av flyg för att nå missionsländerna. Då är det i dag naturligt att göra bruk av telefon och fax – eftersom möjligheten finns. Då är det också naturligt att informera om missionsarbetet på ett intresseväckande och ”modernt” sätt. Då är det vidare mycket naturligt att vidtaga särskilda åtgärder för att få de unga mer engagerade då det gäller yttre mission. Då är det dessutom naturligt att styrelseledamöter som lägger ner tid, kraft och engagemang för missionens sak, bereds tillfälle att besöka missionsfälten. Då är det slutligen synnerligen naturligt att man använder sig av nya och icke traditionella lösningar, t.ex. när det gäller missionärsrekrytering, missionärsutbildning och själavård för hårt ansatta och slitna missionärer. Allt detta är ett klart och tydligt utslag av att leva i nuet och i verkligheten!

HAN OMSLUTER OSS PÅ ALLA SIDOR
Det är inte alls så att allt gammalt är dåligt – och att allt nytt är bara bra, men det är onekligen mer konstruktivt och fruktbart att ”leva när man lever”, än att alltid blicka bakåt och önska sig tillbaka till ”hur det var förr”. För hur gärna man än hade önskat att det var annorlunda, så gäller att ”tiderna förändras och vi med dem”. Men om vi låter den ende oföränderliga, nämligen vår Herre och Frälsare, omsluta oss på alla sidor, kan vi, som enskilda kristna och som missionssällskap, vara hur trygga som helst i en föränderlig värld och en föränderlig tid, i vilka vi är satta att vara Jesu vittnen, hur underligt det än kan förefalla.

Per-Martin Hjort

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan