Rolf Smetana hälsade oss välkomna till årets predikantdagar på Fridhem. Han läste från Joh. 1. ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar.”
I programmet för predikantdagarna kunde man läsa: ”De gamla predikanterna uttryckte det så: Vi människofiskare behöver komma samman och laga våra nät.”
Bland programrubrikerna kan nämnas: Förkunnelse och tidsanda och Förkunnelse till väckelse. Vi är tacksamma till Börje Lillsjö som med kort varsel kunde behandla dessa viktiga ämnen.
Tidsandan har präglat oss i för hög grad. Vad är då tidsandan? Det är inte sådant som för oss närmare Guds Ord utan bort från Ordet, nåden, Frälsaren och hans vänner. Hur känner vi då igen den? Guds Ord står inte högt i kurs, det har rent av satts på undantag. Det är inte så noga med Bibeln längre. Respekten för det heliga finns inte. Basunljudet från Sions berg har mycket länge varit oklart. Lagen får inte predikas och Guds vilja får inte framhållas. Vi har för länge följt med den allmänna opinionen och tagit skadliga intryck. Tidsandan för oss längre och längre bort från Guds Ords fasta grund. Vi måste med Maria utbrista: ”De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” Joh. 20:13. Avfallet går fort, därför är det så viktigt att framhålla Skriften allena och ha i minnet Rosenius’ ord: Den bäste kristen är mer än till hälften sovande. Herre förbarma dig! Här behövs förkunnelse till väckelse. Vi behöver upplysning genom lagens predikan. (Rom. 1–3.) Vi måste bli avklädda allt eget och utblottade bli drivna till Frälsaren. I honom har vinåd och förlåtelse. Evangeliet blir en god nyhet, ett saliggörande budskap.
Men vi måste också med skärpa framhålla människans totala oförmåga. Vi tar Lasarus som exempel. Jesus uppväcker honom. Hur mycket kunde Lasarus bidra till detta? Inte med någonting, han väcktes till liv av Jesu Ord. Det är Guds kraft genom Ordet som föder liv. Människans egen vilja kan inte hjälpa till. Gunner Jensen hade fått uppdraget att stanna inför Matteus evangelium. Det blev två rika bibelstudier där han betonade de många citaten från GT och hur Matteus vill stryka under att alla dessa profetiska löften är fullbordade i Jesus, Guds Son.
Vid en kvällssamling hade vi textgenomgång och Gunner gav praktiska råd angående predikoförberedelse. Martin Luther, hans teologi samt Faran för Rom i dag dag var två av flera ämnen som Rune Imberg hade fått. Martin Luther är ingen dogmatiker utan framförallt en bibelutläggare, och hans teologi har vi klart uttryckt i hans Lilla- och Stora Katekes. Budskapet kommer också mycket tydligt fram i de psalmer som han författade. Läs och sjung!
Den katolska kyrkans inflytande ökar i vårt land. Detta är en stor fara.Många katolska teologer har en konservativ teologisk ställning men en mycket liberal bibelsyn. För detta måste det på ett tydligt sätt varnas. Faran för Rom är uppenbar i dag. Rune stannade också inför ämnet: Kristen uppenbarelsetro – hur Bibeln ser på Bibeln. Bibeln är Guds tilltal till människan, församlingen och kyrkan. Guds Ord består för evigt.( 1Petr.1:24–25.) Guds Ord är lag och evangelium. Detta eviga, lag och evangelium, skall förkunnas för människorna. Guds Ord är Ande och liv, (Joh. 6:63) en stark kraft, mänsklighetens ljus. (2 Petr.1:19-20, Hebr. 4:12-13) Många förkastar detta. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Joh. 1:12.
Det är värdefullt att det vid predikantmöten också ges tillfälle till information om arbetet i utlandet. Henrik Birgersson berättade med inlevelse och entusiasm om arbetet på vårt senaste missionsfält, Chiclayo i norra Peru.
Missionens framtid i Afrika belystes i ett föredrag av Rune Imberg, som flera år arbetat i Kenya.
MBV:s ordförande Nils-Göran Nilsson avslutade de välsignade dagarna med att läsa Ef. 1:3-14, där det bl. a. står: ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.”
Vi vill uppmana Er missionsvänner att bedja för alla medarbetare anställda i vårt land och i missionen i utlandet. Bed också för alla som på sin fritid arbetar i Guds rike! Utan dessa villiga medarbetare skulle det inte vara möjligt att upprätthålla det viktiga arbete Herren har anförtrott åt oss.
Carlåke Söderlind