En av reformationstidens största teologer som under c:a 30 år var Luthers närmaste medarbetare, var Melanchthon. Philipp Melanchthon var i grunden inte teolog utan humanist och språkvetare. Hans språkkunskaper spelade en avgörande roll vid läsningen av de nytestamentliga skrifterna. Hans förmåga att uttrycka budskapet i ord var också mycket betydelsefull. För de efterföljande generationerna spelade Melanchthons livsverk en stor roll, särskilt vad gäller de lutherska bekännelseskrifterna och skolväsendet i norra Europa. Melanchthon förtjänar uppmärksamhet. Hittills har 500-års jubileet uppmärksammats i tidningsartiklar och i ett symposium på Församlingsfakulteten i Göteborg, där professor Bengt Hägglund och docent Rune Söderlund föreläst om Melanchthons insats i teologin.
Anteckningar med anledning av 500-årsminnet av Melanchtons födelse
En av reformationstidens största teologer som under c:a 30 år var Luthers närmaste medarbetare, var Melanchthon. Philipp Melanchthon var i grunden inte teolog utan humanist och språkvetare. Hans språkkunskaper spelade en avgörande roll vid läsningen av de nytestamentliga skrifterna. Hans förmåga att uttrycka budskapet i ord var också mycket betydelsefull. För de efterföljande generationerna spelade Melanchthons livsverk en stor roll, särskilt vad gäller de lutherska bekännelseskrifterna och skolväsendet i norra Europa. Melanchthon förtjänar uppmärksamhet. Hittills har 500-års jubileet uppmärksammats i tidningsartiklar och i ett symposium på Församlingsfakulteten i Göteborg, där professor Bengt Hägglund och docent Rune Söderlund föreläst om Melanchthons insats i teologin.
PERSONHISTORIA
Philipp Melanchthon föddes den 16 februari 1497 i Bretten utanför Karlsruhe i Sydtyskland. Hans far var vapensmed. En släkting till Philipps mor, Johannes Reuchlin, var en av dåtidens mest lärda män.
Hans specialområde var det hebreiska språket. Reuchlin lade tidigt märke till Melanchthons begåvning och förmåga att lära sig. Han ordnade med så att Philipp tidigt fick en god utbildning. Ganska snart hade Melanchthon lärt sig det som erbjöds, så att han redan vid tolv års ålder kunde skrivas in som student vid universitetet. Även här visade Melanchthon sin förmåga och blev snabbt respekterad.
1514 blev han anställd som magister i Tübingen. Han var då endast sjutton år gammal. Fyra år senare blev han kallad till Wittenberg, där han i augusti 1518 vid 21 års ålder tillträdde professuren i grekiska.
MELANCHTHON OCH UTBILDNINGEN
Sin introduktionsföreläsning höll Melanchthon över temat ”Om förbättring av ungdomens studier”. Martin Luther fanns med i åhörarskaran denna augustidag och blev gripen av budskapet.
Vad Melanchthon här förde fram var riktlinjerna för ett helt nytt studieprogram. Han betonade särskilt behovet av en gedigen humanistisk bildning; språk och retorik var extra viktiga. Om inte teologer fick utbildning i språk och historia, skulle nivån på studier och predikningar komma att sjunka och kristendomen skulle riskera att bli illa ansedd.
Melanchthon fortsatte att arbeta med studieuppläggning och fick stort inflytande i Tyskland och även i Sverige. Intressant för oss i Sverige är att vår egen reformator Olaus Petri troligen har varit elev till Melanchthon. Han studerade i Wittenberg fram t.o.m. 1518. Melanchthon skrev också ett brev till den svenske kungen Gustav Vasa där han visade på behovet av en akademi i Sverige. Kungen försökte att inrätta en sådan, men den kom inte till stånd förrän senare, efter Gustav Vasas tid.
Melanchthon betonade också relationen mellan skola och kyrka. Skolan är, säger han, en plantskola till kyrkan. Det är ju från skolan som de blivande lärarna och prästerna kommer.
MELANCHTHONS FÖRFATTARSKAP
Trots att Melanchthon var professor i grekiska och ägnade mycken tid åt skolväsende och allmän bildning, kom hans viktigaste insats att bli förlagd till teologins område. År 1521 gav han ut den första reformatoriska dogmatiken. Titeln var Loci communes rerum theologici vilket kan översättas med ”Allmänna grundsatser i teologin”. Melanchthon har också författat Augsburgska bekännelsen, Augsburgska bekännelsens apologi samt Traktat om påvens makt och överhöghet. Dessa tre verk ingår i Svenska Kyrkans bekännelseskrifter, där de utgör en betydande andel. Melanchthon författade också några bibelkommentarer och ett flertal läroböcker i etik och filosofi.
Melanchthons första stora teologiska verk, Loci communes 1521, är en kristen dogmatik, som i sin uppläggning utgår från Romarbrevet. Detta förklarar avsaknaden av vissa dogmatiska temata som annars är självklara, t. ex. treenigheten. Dessa bör enligt Melanchthon inte studeras och utsättas för spekulationer, utan snarare tillbes. Undervisningen i denna bok är en gedigen sammanfattning av de reformatoriska läropunkterna. Luthers omdöme om boken var minst sagt positivt: ”En oövervinnelig bok, värd ej blott odödlighet utan även kyrklig kanonicitet.”
Melanchthon själv var också medveten om denna skrifts förtjänster.
Han inskärpte för sina studenter att de skulle läsa den tills de kunde den innan de läste något annat. Det berättas att en student en gång nämnde någon annan bok av Melanchthon som han tyckte var läsvärd. Melanchthon lär då ha svarat honom: ”Har jag inte sagt dig att du ska läsa Loci och bara Loci?”
Den Augsburgska bekännelsen författades av Melanchthon inför riksdagen i Augsburg i augusti 1518. Den skrevs i syftet att sammanfatta de reformatoriska ståndpunkterna i ett dokument, som kunde cirkulera och samla ihop underskrifter bland de evangeliska. I denna skrift är Melanchthon återhållsam, han tar inte upp mer än det mest väsentliga. I stridsfrågor utan någon central plats säger Augsburgska bekännelsen lite. Melanchthon ville inte att mindre väsentliga frågor skulle öka splittringen. Han visar i denna skrift att reformatorerna inte avviker från den allmänneliga kristna tron, som de romersk-katolska ville göra gällande.
Efter riksdagen i Augsburg, där Augsburgska bekännelsen blivit definitivt avvisad, skriver Melanchthon en apologi till bekännelsen. I denna tar han upp mycket mer och utvecklar tankarna; han är också mer kritisk till Rom. Han försvarar utförligt de tankar som förekommit i Augsburgska bekännelsen. Denna skrift innehåller mycket teologi men är tyvärr ofta en förbisedd källa bland de reformatoriska skrifterna.
MELANCHTHONS TEOLOGI
Melanchthon hade god förmåga att uttrycka teologin i ord. Luther har sagt mycket gott om Melanchthon, till exempel. ”Den lille greken överträffar mig t.o.m. i teologi” eller: ”Melanchthon har ord och sak, Luther har sak utan ord, Erasmus har ord utan sak, och Karlstadt har varken sak eller ord ” (egen översättning). ”Sak” står här för det teologiska innehållet.
Luthers omdöme om Melanchthon visar att de var överens i allt väsentligt. Luther var den som gick först och skrev mycket, Melanchthon kom efter och systematiserade. Efter Luthers bortgång kan man skönja en förändring i uttryckssätt hos Melanchthon. Om detta innebär en verklig skillnad eller om det är nya formuleringar som en följd av fortsatt teologisk debatt, har forskare diskuterat länge.
En kort tid efter det att Melanchthon avlidit, uppstod det emellertid en strid inom det lutherska lägret. Gnesio-lutheraner (gnesio=äkta) ställdes mot Philippister. En splittring hotade, men tack vare en enorm insats av framför allt Jakob Andrae och Martin Chemnitz enades man slutligen om Konkordieformeln (1577), ett enhetsdokument (concordia = endräkt, enighet) som för övrigt också ingår i våra bekännelseskrifter. De punkter som man oftast brukar peka på, där en eventuell skillnad skulle föreligga, är framför allt synen på den fria viljan, uppfattningen om lagen, om nattvarden och läran om rättfärdiggörelsen.
LAGENS ANVÄNDNING ENLIGT LUTHER OCH MELANCHTHON
Jag har inte kunskaper eller förmåga att här reda ut alla dessa begrepp. Men som ett exempel ska jag något beröra synen på lagen och dess bruk. Luther menade att lagen hade två olika bruk, det borgerliga och det andliga. Hos Melanchthon återfinner vi tre olika bruk av lagen; det tredje är lagens bruk bland de pånyttfödda. Många har menat att här föreligger en motsägelse.
Att Melanchthon har ett tredje bruk beror, enligt min mening, på att han definierar de två första annorlunda än Luther. Störst blir skillnaden vad det gäller det andra bruket. Luther menar att det andra bruket innebär att lagen visar människan på hennes synd och driver henne till Kristus. Detta fortsätter hela livet, eftersom helgelse också innebär en ökad syndakännedom. Hos Melanchthon däremot innebär det andra bruket att lagen enbart visar människan hennes synd och anklagar, förskräcker och dömer henne. Med denna snävare definition av lagens andra bruk blir det nödvändigt att tala om ett tredje. Människan kan inte stå under vreden och nåden samtidigt. Den som tagit emot förlåtelsen står inte under vreden, utan under förlåtelsen, och kan inte dömas, enligt Rom. 8:1. Saken som Melanchthon uttrycker i lagens tredje bruk finns också hos Luther, men ryms i de två bruken. Läran om lagens tredje bruk fördunklar inte evangeliet, utan understryker det, genom att den räknar med syndaförlåtelsen som en realitet.
Lagens tre bruk: Tygel, spegel och regel
Läran om synden har en central plats i både Luthers och Melanchthons teologi. Detta kan uppfattas som både tråkigt och anstötligt. Men mot bakgrund av medeltidens teologi var det nödvändigt att betona att arvsynden, otron, bortvändheten från Gud följer människan hela livet. Gängse uppfattning var annars att arvsynden togs bort i dopet. Arvsynden finns kvar och det behöver vi inse för att se vidden av evangeliet om syndernas förlåtelse.
Mot bakgrund av det ovan sagda kan det tyckas underligt att Melanchthon studeras så lite i dag. En av anledningarna till detta är att flera av hans större verk hittills inte förelegat på svenska. Detta kommer delvis att avhjälpas i och med att hans Loci Communes inom kort kommer att ges ut på vårt språk.
Johannes Johansson
De föredrag som Bengt Hägglund och Rune Söderlund höll vid Melanchton-symposiet i Göteborg i mars i år kommer så småningom att ges ut i tryck, uppger Församlingsförlaget, som också avser att under hösten ge ut Melachtons Loci.