Sommar och sol på bortaplan

En liten hälsning från våra kära missionärer på andra sidan jordklotet, närmare bestämt från Peru.

En liten hälsning från våra kära missionärer på andra sidan jordklotet, närmare bestämt från Peru.

Vi fick verkligen ett varmt mottagande när vi kom tillbaka till Chiclayo efter våra två månader i Sverige. Både våra missionärskollegor och våra peruanska vänner hade saknat oss mycket, även om några inte kunde förstå att det redan hade gått två månader. Men det var nog ändå vädret som värmde mest – vad sägs om 30 grader inomhus när man skall lägga sig på kvällen och fläktarna går för fullt? (Och jag brukade klaga när gamla tanter man hälsade på som liten hade 25 grader i lägenheten…)

Som alltid efter en tids resa har mitt skrivbord varit fullt av pappershögar med olika prioritet, listor med vad som skall göras de närmaste dagarna och brev eller e-post från både vänner och myndigheter. Almanackan har fått uppdateras med nya ”deadlines”, och datorn har plockats fram ur sin låda och dammats av. Men framför allt behövs det några dagar (läs veckor) för att komma på samma våglängd igen som människorna runt mig, inte bara för att levandegöra dem för er (som vi fick förmånen att göra i Sverige), utan också för att möta dem där de är, i deras vardag, med deras problem. Det räcker inte med att Gud får möta mig i sitt ord, jag behöver också ut på Guds åker för att lära känna den mylla som Gud vill att jag skall så i.

Trots att hälsan inte hade varit på toppnivå hos våra amerikanska medmissionärer var det flera positiva besked som mötte oss vid tillbakakomsten. Gud, som alltid är trofast, hade fortsatt sitt arbete i de människor vi har kontakt med. Flera hade på olika sätt visat att deras tro växt, någon hade fått komma igenom till en levande tro och hos andra märktes det tydligt att Gud nu är på väg att bli för stark för dem.

De två sista veckorna vi var i Sverige hade det varit full fart bland våra vänner och medarbetare här i Chiclayo. Årets kristendomsskola hade genomförts på de tre platser där vi har bibelcentra, och tillsammans hade det kommit c:a 400 barn till samlingarna. På avslutningarna hade barnen fått stå utanför och likväl hade det inte varit plats till alla föräldrar. Det mest positiva var ändå att så många av våra trossyskon hade ställt upp som frivilliga medhjälpare. Flera går fortfarande omkring med T-shirts som har reklam för kristendomsskolan tryckt på framsidan.

För oss blev det till att kasta sig in i missionens andra traditionella sommarlovsprojekt, nämligen utdelningen av årets skolstipendier. Först skall det informeras i de områden där vi har arbete, sedan skall ansökningsscheman delas ut, och så skall de tas emot igen, kontrolleras och registreras. Men det svåraste är ändå att ta beslut om vem som skall få rätt till den hjälp ett belopp på 50 Soles (c:a 140 kr) ger. Alla verkar ha ekonomiska problem på något vis, och ändå tycks de flesta ”klara sig”. Men faktum är att 50 Soles för en fattig mamma med barn kanske är lika med en månads matutgifter, medan det för hennes granne motsvarar två dagslöner (bägge hör då till underklassen). Vi vet att de 55 familjer som får skolstipendium detta år kommer att få nytta av pengarna, och vi ber om att alla (eller åtminstone någon) vi kommit i kontakt med under dessa hektiska dagar skall få upp ögon för Honom som förmår ge långt utöver vad vi kan bedja eller tänka.

Det var fantastiskt att se hur Gud svarade på våra och andras böner under vår arbetssemester i Sverige, då vi trots en väldig spridning både i ålder och geografi fick god kontakt och fin respons. Nu hoppas vi att ni fortsätter att stå med oss i bön för arbetet på ”Guds åker” här i Chiclayo, och glöm inte att be om att den växande ungdomsskaran skall bli bevarad och få mogna fram mot en stabil grund för den framtida kyrkan i norra Peru.

I ”hejarklacken” för Guds mission får du många möjligheter att lyfta händerna och jubla, men glöm inte att de största segrarna vinns på knä både på bortaplan och hemmaplan.

Henrik Birgersson

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan