Från Fäderna

”Det finns en fromhet, som inte vill lämna tyglarna ifrån sig, utan till varje pris vill hålla kvar sin rätt att själv få avgöra hurdan Gud rimligtvis får vara. Den har en instinktiv motvilja mot uppenbarelsen av Gud i Ordet, mot den Gud, som kommer till oss i nådens medel, överräckta av hans kyrka.

Få av kyrkans fäder har så klart som Luther sett detta och så kraftigt bekämpat det. Han kallar dessa allmänreligiositetens profeter för svärmeandar. Han tröttnar inte att peka på deras stora kardinalfel: att de sätter sitt eget hjärtas tankar och känslor och sina egna över måttan höga uppenbarelser högre än den sanna uppenbarelsen i Kristus och Ordet. De vill finna Gud överallt utom där han verkligen låter sig finnas: i nådens medel. De åberopar Andens ledning och Andens upplysning, men de begriper inte att Anden och Ordet hör oupplösligt samman. De har aldrig förstått varför vi i tredje artikeln i sammanandedrag bekänner oss till den Helige Ande och en helig, allmännelig kyrka.
(– – –)
Man anser sig odogmatisk men har i själva verket vissa mycket bestämda dogmer. Till dem hör utvecklingstron och den principiella relativismen. Alla religiösa sanningar måste vara relativa. De måste få skiftande uttryck i olika tider. Bibeln innehåller vittnesbörd om den tidens fromhet och den tidens tro. Det är alldeles självklart, att vi i dag måste se saken på ett annat sätt.
(– – –)
När det kan konstateras att Paulus tror och menar en sak och åberopar sin Herres bud, så är saken avgjord för den som tror på den en gång givna uppenbarelsen. Men relativisten svarar: Ja, Paulus… Ja, på den tiden… men nu! För honom är det inget argument att alla gångna generationer läst Bibeln på ett visst sätt och att det bara funnits ett svar på en viss fråga, ända tills detta svar inte längre accepteras av en bred sekulariserad opinion. Tvärtom: han finner det högst naturligt att en tanke eller en ordning, som är 2 000 år gammal, nu måste vara mogen att revideras och göras om. Medan vägen /Jmf. Apg. 19:9, 23; 24:14./ för den ene är utstakad och given i och med uppenbarelsen i Kristus, så är den för den andre en utvecklingens och förändringens väg, där vi måste treva och söka oss fram mot nya livsformer, också i trons värld.

Bo Giertz, Kyrkans väg i dag. (Ur Då föll Herrens eld.)

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan