”En människa kan ingenting taga, om hon inte får det från himmelen.” Vi behöver den Helige Ande både vid enskild andakt och vid gudstjänst. Men betänker vi att grunden för gemenskapen redan är lagd?
”En människa kan ingenting taga, om hon inte får det från himmelen.” Vi behöver den Helige Ande både vid enskild andakt och vid gudstjänst. Men betänker vi att grunden för gemenskapen redan är lagd?
Det finns en stor fara som alltid visar sig när det talas om Anden och Pingst. Det kan nämligen hända att man både önskar och ber att Anden skall komma, fast man i sina egna önskningar och böner gör motstånd just mot Jesu Kristi Ande. Man bär sig nämligen åt alldeles så som om Anden bodde i ett helt annat land, och som om man behövde ropa till honom: ”Kom hit över och hjälp oss!”
Jesus gav visserligen det löftet att Anden skulle komma. Men vi bör komma ihåg att han gav detta löfte före sin himmelsfärd: ”Jag skall be Fadern och han skall ge er en annan Hjälpare, som skall vara hos er för alltid.” Denne Hjälpare har verkligen kommit. Det skedde vid den stora Pingsten i Jerusalem. Sedan dess är Anden mitt ibland oss.
”Anden är närvarande i Kyrkan just för att skapa tro i
människors hjärtan och sedan bevara dem i tron.”
VEM ÄR DÅ DENNE ANDE?
Han är Jesu Kristi Ande, och därför är han alltid närvarande i Jesu Kristi kyrka. Kyrkan är också de heliga apostlarnas kyrka, och hon är Ordets kyrka, eftersom Jesus har sagt: ”Den som hör er, han hör mig.” I allt detta är Jesu Kristi Ande närvarande och verksam.
Men detta får inte bli en falsk tröst. Det blir det genast, så snart man tänker så här: Anden är ju här hos oss, då måste väl allting stå rätt till med oss! Nej, den Ande som är mitt ibland oss måste också få utföra Kristi verk. Man kan nämligen leva inom Kristi kyrkas yttre gränser och ändå vara andligen död. Man kan t. ex. ha Ordet inom hörhåll och ändå stänga hjärtat för Ordet. Man kan ha ”dopets bad och nådens bord” alldeles inför sina ögon och ändå stå Guds nåd emot. Man kan ha Jesu rätta lärjungar i sin närhet och ändå se på dem som främlingar eller rentav andliga motståndare.
Anden är här för att bygga Kristi kyrka och församling. Kyrkan måste byggas just så, det kan inte ske på något annat sätt. Om hon är förfallen, måste hon byggas upp på nytt på samma sätt. När hon så låter sig byggas upp av Ordet och Anden, då lever hon i Kristi kärlek. Hennes kärlek visar sig också i lydnad: ”Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud.”
GEMENSKAPEN FUNGERAR GENOM TRO
Tron är det rätta förhållandet till Herren Jesus Kristus. Tron är också det rätta sättet att leva i hans kyrka på jorden. Anden är närvarande i Kyrkan just för att skapa tro i människors hjärtan och sedan bevara dem i tron. Det är endast Anden som kan leda syndare hela vägen från det sovande tillståndet i synden ända fram till den saliga döden och härliggörelsen.
Men hur är det alls möjligt att Anden kan föra sådana människor, som i sig själva är mörkrets barn, till Ljuset, så att de blir ljusets barn? Det är ett under som vi inte förstår.
Men detta kan vi möjligen förstå: Ingen fattar kärlek till Ordet eller till Kristus, om inte Anden väcker henne, upplyser henne och skapar tro i hennes hjärta. Också den begynnande längtan efter tro är Andens verk.
Så är alltså tron, till alla delar och från början till slut, ett Andens verk.
Om vi inte förstår hur allt detta går till, så räcker det med att veta att det kan ske. Men det behövs också att vi låter oss väckas, så att det får ske hos oss. Jesu löfte enligt Pingstens budskap gäller även oss som lever i dag: ”Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er.” Hur fåfängt är det då inte att gå omkring och klaga, som om Anden vore långt borta, som i ett avlägset land! Han är ju här, mitt ibland oss, i Ordet, i de heliga sakramenten, i församlingsgemenskapen och bönerna. Och han är här just för att skapa en levande tro på Kristus.
”Hur fåfängt är det då inte att gå omkring och klaga, som
om Anden vore långt borta, som i ett avlägset land! Han
är ju här, mitt ibland oss.”
GENOM EN SÅDAN TRO BLIR KRISTUS FÖRHÄRLIGAD
En tro till förhärligande av Kristus utesluter ett osunt pingstfirande och alla lösaktiga sätt att vilja leva och tala överdrivet andligt. Den sanna gemenskapen i Anden förhärligar alltid Kristus, Guds evige Son, inte människans ”andlighet”, hennes andliga erfarenheter eller ”upplevelser”.
Därför säger Skriften också så: ”Sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud…; varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud.”
Den rätta kristna tron förhärligar alltså Jesus Kristus som Guds evige Son, som sann människa och som människornas Frälsare. Guds Ande binder oss vid Skriftens Kristus. Att förkunna en ny eller ett annat slags Kristus är att ställa sig utanför den kristna gemenskapen.
Kristus – Anden – Skriften, de tre stämmer alltid överens. Anden ger oss inga nya uppenbarelsen, han vill endast förhärliga Kristus, men det är nog. När människor tar emot detta budskap i tro, blir det till frälsning och salighet för dem själva, men också till Kristi förhärligande, såväl i himmelen som på jorden.
Josef Imberg, komminister