”Allt är uteslutande Guds gåva, och vi har det vi har tack vare hans välsignelse.” (Luther.)
”Välsignelse är framför allt den frälsningens nåd, den kärlekens rikedom, som genom Jesus Kristus strömmar ned från Fadern i himmelen. Välsignelse är djupast sett livsgemenskap med Gud.” (Edvin Wirén.)
En av Guds stora välsignelser är söndagsskolan.
Gläd dig, gläd dig, du köpta själ, se, därovan är allting väl! Gud är blidkad, försonad, nöjd, det är ämne till hjärtefröjd.
Anders Nilsson har skrivit sången, och hans käraste ämne var att tala om Frälsarens försoning för alla människor. När jag hör denna sång blir jag påmind om den tid jag hade förmånen att få gå i söndagsskola. Vi hade en manlig söndagsskollärare, som gav oss god kunskap i Guds ord. Vi fick också lära oss mycket i Lilla katekesen. Själv var läraren god sångare, och han var mån om att vi skulle lära oss sånger med värdefullt andligt innehåll. Vi sjöng och sjöng, till dess att vi kunde sångerna utantill. Söndagsskolläraren förde oss på detta sätt in i vår sångbok med dess kärnfulla sånger.
En sång jag särskilt minnes: Gläd dig, du köpta själ! Den sjöng vi många gånger.
I Kristus är allt väl! Vi lärde mången minnesvers om Herrens hjärtelag, att uti Kristus, men blott där, har jag Guds välbehag. Det som blir sått i barnahjärtat kan väl påverkas och korrigeras men aldrig utplånas. Orden i Anders Nilssons sång har inte kunnat utplånas ur mitt hjärta.
Många år efter det att jag slutat söndagsskolan möter vi en pojke på sju – åtta år. Han har nyss lärt sig läsa och kan hjälpligt sjunga med i sin sångbok. Glädjestrålande kommer han hem efter en predikan och ropar: ”Mamma, mamma, vi sjöng sången där det står att Jesus gjorde allt vad jag inte kan! Jag blir så glad!”
Det du borde men icke kan, ack, det kunde, det gjorde han: ”Jag skall göra din vilja, Gud!”
Han uppfyllde de tio bud. Det talas i Hebr. 13 om att man kan få änglar till gäster utan att veta om det. Jag tänker då på våra predikanters besök i hemmet. Någon av dem hade en särskild gåva att tala med barnen, en annan hade gåvan att förmana föräldrarna. En predikant gick under benämningen ”farbrorn, som sjunger om nådastolen”.Vi tackar Gud att han sänder ut sina redskap med Ordet än i dag! ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen, för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, när han säger till Sion: ‘Din Gud är nu konung!’” Jes. 52:7.
I dagens samhälle upplever vi en oroande utveckling som utgör ett hot mot Guds välsignelser i hem och barnverksamhet. En kvinnlig psykolog i Umeå ger oss i lokaltidningen en larmrapport om svenska barns förhållande till elektroniska medier. Tiden framför TV, video och dator ökar drastiskt. Tillfällena till umgänge mellan familjemedlemmar minskar i motsvarande takt. Hon finner utvecklingen oroande och vädjar till föräldrar att fundera kring dessa frågor. ”Barnens sinnesstämning, sömn och beteende påverkas. Utevistelsen begränsas och bokläsandet minskar.” Vi har alla en stor missionsuppgift i vårt eget land – att ta oss tid för egna och andras barn. Be Gud om nåd att ta vara på varje lägligt tillfälle att läsa och berätta om Frälsaren och att sjunga med barnen om honom!
Vi har förmånen att få lägga fram barnen i förbön inför Herren varje dag. Ta vara på den, och välsignelsen ska inte utebli! Det har vi fått erfara på daghemmet Arken i Vännäs. Genom samtal med barnen och ställda inför deras frågor och deras frimodighet har vi som hör till personalen ofta blivit så rikt välsignade. Små barn är särskilt mottagliga för Guds ord och tar emot budskapet barnsligt och tillitsfullt. Nästan varje gång barnen får ge egna sångförslag sjunger vi på Arken: ”Ära, ära vare vår Gud, som Jesus Frälsaren sänt!”
Ruth Smetana, föreståndare för daghemmet Arken