Kan det gå i 200 kilometer i timmen nu? X-2000 susar fram söderut genom Sverige. Mannen som har platsen vid fönstret har suttit fördjupad i en bok och sedan sovit ett bra tag. Nu kan det inte vara så långt kvar till hans tågbyte. Han bryter tystnaden.
Kan det gå i 200 kilometer i timmen nu? X-2000 susar fram söderut genom Sverige. Mannen som har platsen vid fönstret har suttit fördjupad i en bok och sedan sovit ett bra tag. Nu kan det inte vara så långt kvar till hans tågbyte. Han bryter tystnaden.
–Här är en artikel om datorer. Är du intresserad av den? Jag såg att du läste en PC-tidning.
Efter ett tag fortsätter han:
– Jag såg att du läste en kristen tidning också. Vad säger du om kvinnliga präster? Jag har en bekant som blev prästvigd för en tid sen. Han har varit emot kvinnliga präster och jag har haft många debatter med honom. Nu är han gift med en kvinnlig präst. Jag hummar med i hans utläggning.
–Kvinnor är mer sociala. De har ett bättre sätt att möta folk på än män… Jag funderar på om jag än en gång ska gå in och bemöta en sekulariserad människa. Det var inte så länge sen jag gjorde det.
Vi hade just satt oss och skulle börja äta, då värden tog till orda för att få i gång ett samtal.
– Du, som är präst, vad säger du om kvinnliga präster? Jag anser att de kan vara lika duktiga i ämbetet som männen.
Det blir tyst en stund.
– Jag tyckte att det var mycket vacker sång i kyrkan i dag.
– Ja, visst var det det.
– Det måste väl ändå vara rätt att ha kvinnliga präster? Det var ju kvinnor som Jesus sände med bud om hans uppståndelse!
– Jo, det är riktigt, men sade Jesus att de skulle i väg och ordna en gudstjänst och predika för apostlarna?
Snart är tåget framme. Än en gång har jag fått höra om nyttan och nödvändigheten och det positiva med
kvinnliga präster. Ska jag säga något eller inte? Jag kommer nog inte att hinna innan tåget stannar. Helst skulle jag vilja säga honom något om Frälsaren. Jag blir inte överens med mig själv. Jag funderar på Jesu ord om att inte kasta pärlor till svinen. Svin gillar inte pärlor. De ser ingen nytta med dem, de tycker bara att det är dumt med pärlor. Om någon ger dem pärlor kan de ilskna till, när de väntat sig något annat. – Nej, jag ska nog inte kasta några pärlor i dag, men… Tankarna går till Gamla Testamentet. Varför skulle bara de av Levi stam tjänstgöra i templet? Varför var det bara Arons söner som skulle vara präster?
Kunde inte lika gärna vem som helst offra, dra skinnen av offerdjuren, göra upp eld…? Det var väl inte så märkvärdigt. Män och kvinnor från alla de andra stammarna var fullt kapabla att göra likadant och kanske göra det ännu bättre. Var det inte så t. ex. Jerobeam och hans söner tänkte, när de drev bort leviterna ”från deras tjänst och anställde åt sig andra präster”? (2 Krön. 12:13 ff.) Varför skulle Gud ha utsett bara leviterna till tempeltjänstgöring? Och varför skulle just Israel utväljas till Guds egendomsfolk? Var israeliterna bättre än alla andra folk? Är Gud orättvis? Och varför står det att Herren Gud befallde mannen och sade: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö”? Varför skulle Adam och Eva inte få äta av just den frukten? Det finns ju ingen rimlig förklaring till det, i synnerhet som man blir såsom Gud och får förstånd av att äta den – kunskap på gott och ont!
Hade Herren Gud i stället sagt: Du får inte slå ihjäl Eva! eller Du får inte plåga djuren! hade man ju kunnat begripa det.
Varför, varför, varför?
Är detta med kvinnliga präster ett prov som Herren ställer oss kristna inför, där han vill se vår lydnad som en konsekvens av tron på honom? Det är så lätt att glömma vad Gud vill och i stället betrakta allting på ett ytligt sätt. Frukten ser ju god ut, och det kan väl inte vara fel att äta av den…
Alla de andra stammarnas män och kvinnor har ju minst samma förmåga att offra och sjunga och säga detsamma som leviterna… Kvinnliga präster är inte sämre än manliga på att predika. Många av de manliga prästerna är f. ö. dåliga präster… Detta är att se ytligt på det hela och att bortse från vad Gud så klart och tydligt sagt om att detta är ett Herrens bud. Det finns många oärliga sätt att föra en diskussion på. Ett är att förlänga sin motståndares påstående och argumentera utifrån det förlängda påståendet. I detta fall att argumentera som om de som vill vara trogna mot Guds ord hade sagt, att kvinnor är sämre på att predika, sjunga liturgin, samtala om Gud, ja, över huvud taget sämre människor än männen. Jag har aldrig mött någon som velat hålla fast vid Skriften som framfört sådana åsikter. Men kanske finns de. Dem kan vi i så fall inte försvara.
Det enda motivet för oss som vill vara trogna Bibeln och vår bekännelse är just att Gud har sagt hur han vill ha det. Och vi vill i obetingad lydnad böja oss för Guds vilja, även om vi inte begriper varför han vill ha det så. Vi tror på Gud och håller honom för större än vårt förnuft. Och en sak till: Olydnad är otro. ”Olydnad är i Nya Testamentet ett typiskt ord för otro”, skriver David P. Scaer i sin bok Christology.
”Då Herren säger något, skall man lägga märke till hur han döljer det största av allt under den obetydligaste gestalt”, skriver C.O.Rosenius. Det gäller givetvis också Kristi rättfärdighet.
Vi ser den inte och känner den inte. Vi får den ”bara” genom Guds ord – detta heliga ord, som man tiderna igenom spottat på, trampat på och visat sitt förakt för. Är det därför vi så lite räknar med Kristus och hans rättfärdighet?
Skriften är en helhet. Vi kan inte riva loss en bit av den, den om kvinnliga präster, och mena att vi fortfarande håller oss till Skriften och tror på Gud.
Men är inte detta ändå bara en ordningsfråga?
– Jo, det är en ordningsfråga, men det är frågan om Guds ordning.
Mats Giselsson, komminister