Döden, domen och evigheten

Jesu tal om två slutmål, evigt liv eller evig död, kan låta hårt, men kan inte bortförklaras.

Allt vad vi gör siktar på framtiden. Därför äter och dricker vi. Därför gifter människor sig. Sådant är människolivet och sådant skall det också vara.

Vi skulle kunna tillägga något om det offentliga livet. Vi bygger nya barndaghem och skolor o.s.v. Vi hejdar den miljöförstöring som griper omkring sig, vi tillsätter nämnder och stiftar lagar – allt med sikte på framtiden.

Och så plötsligt finns det ingen framtid. Bäst vi står och ska inviga Stora Bält-bron eller Öresundsbron kanske, så sker det: ”Liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.”

SÅSOM BLIXTEN

Såsom ljungelden skall Människosonen vara på sin dag. Hastigt som blixten skall vår Herre komma. Han kan ända mitt liv denna dag. Snabbt skall han ända sitt folks liv på sin dag. Såsom blixten… Då kommer ingen att hinna hämta fram några rekommendationsbrev. Då kommer hustrun i köket inte att hinna svara mannen i rummet på det han precis frågade om.

Då kommer brudgummen aldrig att få höra brudens ja, medan de står inför altaret. Då skall klockaren kanske ryckas bort med Herren men prästen och predikanten bli lämnade kvar.

Hastigt – plötsligt som i Noas dagar skall det ske.

Du har anledning att glädja dig. Utan en slutgiltig dom skulle det inte finnas någon slutlig frälsning. De fiender du hade på halsen – synd, död och djävul – kommer han att döma och förkasta och binda för evigt. Du skall bli fri.

TIO JUNGFRUR

Inte fem fina flickor och fem gatflickor från Malmskillnadsgatan, nej, tio jungfrur. Pojkar och flickor, män och kvinnor från våra församlingar – det är de som är de tio jungfrurna i Jesu liknelse. Vem är du och vem är jag? Några kommer en dag att stå utanför den stängda dörren och ropa: ”Herre, Herre, öppna för oss!” bara för att nödgas höra de förfärliga orden: ”Sannerligen, säger jag er, jag känner er inte.”

Av alla Jesu liknelser tycker jag att den om de tio jungfrurna injagar mest fruktan. Jag kan inte förlika mig med den. För jag kan inte uthärda tanken, att Jesus på fullt allvar räknar med den eviga förtappelsen som en verklighet. Jag har hört många predikningar och läst åtskilliga artiklar, där detta bortförklarats, och – ärligt talat – jag skulle önska att de hade rätt, dessa predikanter och skribenter. Problemet är bara att deras ord inte stämmer med det som Jesus säger. Därför handlar det bara om att alltid vara beredd; lyssna till hans ord, som i oss kan skapa den tro som ensam ger tecken om tillträde till himlen.

ALLA SKALL UPPENBARAS INFÖR KRISTI DOMSTOL

Överväg varje ord! Vi skall uppenbaras, står det. Att uppenbaras eller avslöjas innebär ju att det osynliga och dolda träder fram. På det sättet skall vi en gång uppenbaras. Allt som vid ett visst tillfälle inte blev uppmärksammat eller som vi lyckades dölja, allt som glömskan ”gömt i snö” och allt som aldrig nått upp till ordens och handlingarnas yta men som höll till i själens källare – allt i ditt liv kommer att uppenbaras. Du skall bli sedd sådan du verkligen är.

Alla skall vi på detta sätt uppenbaras. Också de döda, som jorden och havet och dödsriket gömmer. Också de döpta och troende, vilkas synder blivit tillgivna. Också hedningarna, som aldrig hört om Kristus. Också de som räknade allt tal om domen som lögn och dikt. Alla har vi domens dag framför oss.

Och det är inför Kristi domstol vi skall höra domen. Det är inte prästen vid begravningen som har det sista ordet. Det är inte heller du själv, inte din samtid och inte efterföljande släktled eller historien. Det är Kristus. Gud har ombetrott honom sista ordet om allt och alla.

Gläder du dig över det eller bävar du? Du har anledning att glädja dig. Utan en slutgiltig dom skulle det inte finnas någon slutlig frälsning. De fiender du hade på halsen – synd, död och djävul – kommer han att döma och förkasta och binda för evigt. Du skall bli fri. De synder du aldrig blev färdig med och de hoptrasslade nystan av gott och ont som du aldrig kom till rätta med skall redas ut och skäras bort, så att du äntligen blir frisk och hel.

Men du bävar väl också. För Kristi fiender skall ju falla. Är du en av dem? Vandrar du som fiende till Kristi kors, för att din självgodhet stod i vägen, så att du aldrig gick med på att stå inför honom som en syndare utan ursäkt. Att du var så ömhudad och rädd, var det det som hindrade dig från att gå in under hans börda? Eller är du en fiende till Kristi rike, för att du aldrig velat foga ditt liv till att tjäna hans mål?

Här kan du själv besvara dessa frågor. Det allvarliga är, att vid Kristi domstol är det han som svarar på dem.

TÄNK ÖVER SAKEN NU!

Tänk över det du har läst! Betänk att det kommer en dag som blir den sista, då du skall göra räkenskap inför Kristus. Då han skall avgöra om du skall tillbringa evigheten i Guds himmel eller i den eviga förtappelsen. Tänk över om du hör till barnen som skall ärva!

En dag kommer han – livslevande, som han en gång kom! En dag kommer han ”som Frälsare och som Domare”. Måtte det gå så, att det blir till fröjd och glädje för de torra benen, för att Livets Furste då kallar oss till liv och salighet.

Vid vart flyktigt andedrag och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig!

Ivar Holm-Nielsen, predikant, Rønne, Danmark