Hösten 1994 startade en grundskola på evangelisk-luthersk grund i Umeå. Åtta elever och tre i personalen. Majoriteten av barnen hade flera mil till skolan och verksamheten smögs i gång i Mariehemskyrkan. De flesta rationellt tänkande människor dömde ut det hela. Flera av oss bad Gud att stoppa allt om det bara var människotankar, men han gjorde inte det.
Hösten 1994 startade en grundskola på evangelisk-luthersk grund i Umeå. Åtta elever och tre i personalen. Majoriteten av barnen hade flera mil till skolan och verksamheten smögs i gång i Mariehemskyrkan. De flesta rationellt tänkande människor dömde ut det hela. Flera av oss bad Gud att stoppa allt om det bara var människotankar, men han gjorde inte det.
En skola på kristen grund ska fungera i det svenska skolsystemet. Den ska undervisa och fostra barn som ska leva och verka i Sverige av i dag. I Bibeln sägs att vi ska söka det lands bästa där vi bor. En kristen skola ska vara bra.
Det räcker inte med det. Tiden är kort och evigheten lång. Guds Ande och Ord måste få peka på Jesus, på Guds helighet och kärlek. Skoldagen börjar med andakt, sång och bön och slutar med bön. På fredagarna gås söndagens text igenom. Vi har kristendom, inte bara religionskunskap. Andra ämnen ger också tillfällen till samtal om tron.
Mariaskolan har som mål att eleverna ska lära känna Jesus, personligen. Då måste man förmedla en bibelförankrad kristendomskunskap. En kristen skola ska föra Bibelns förmaningar till Guds barn in i vardagen. Att förlåta och att be om förlåtelse behöver man lära sig, främst genom att få höra försoningens budskap. Att få höra sig förlåten. Fariseismen måste motarbetas. Att hålla sig själv för rättfärdig och förakta andra behöver man inte lära sig, det finns med från början.
Mariaskolan berör andra religioner och annan skapelsetro. Förutom att det ingår i läroplanen får vi inte låta bli att förbereda för det som möter utanför vår skola. Allt i ljuset från Bibeln. Vi lever i Europas kanske mest sekulariserade land och möter dessutom många andra religioner. Man sänder inte ut en missionär utan kännedom om de trosföreställningar och tankegångar som härskar där han ska verka.
Mariaskolan har nu fjorton elever och två lärare, Agneta Nilsson och Gunilla Staxäng. Ing-Marie Nilsson arbetar med det eftermiddagsfritids som startat i höst. Annika Ottosson är lärarassistent och skolans allt i allo. Janet French är en lärarutbildad förälder, som bl. a. sköter instrumentalundervisningen. Vi har ingen rektor utan Agneta Nilsson som studierektor, undertecknad som ordförande och en aktivt arbetande styrelse delar på uppgifterna.
När fjorton elever i årskurs 1 till 6 ska delas i två klasser blir undervisningen naturligtvis åldersblandad. Det innebär svårigheter och fördelar. Här finns traditionellt bokarbete, men även nyare pedagogiska metoder. Det är kanske en floskel, men Mariaskolan vill förena det bästa från den gamla skolan med det bästa från den nya.
Vi vill även lyfta fram de praktiska och estetiska ämnena. Eleverna spelar instrument från första klass. Arbetsbördan kan bli för tung, det fick vi ett tråkigt bevis på när Agneta i höst inte kunde arbeta vidare på grund av utbrändhet. Arbetet i dagens skola är krävande och känns många gånger otacksamt. Mariaskolan är heller inget paradis. Det är inte bara lätt att arbeta i en liten skola. Ansvaret blir bredare och engagemanget djupare. Improvisation och personliga initiativ är nyckelord och ibland kan det bli för mycket. När det sker med en liten skolas pionjär och ”motor” (och med ens hustru) är det kännbart.
Anna Renberg och Janet French heter Agnetas vikarier. Anna har hand om lågstadiet och Janet French är studierektor. Elevernas föräldrar har olika motiv för skolvalet och olika trosbakgrund.
När det gäller förfrågningar handlar det ofta om att man vill ha en mindre klass. Ordning och lugn, liksom barn med svårigheter i sin skola är vanliga ämnen vid sådana samtal.
Relativt många intresserade är invandrare. Utomlands har man i regel högre krav på skolan än i dagens Sverige.
Det finns många väl fungerande kommunala skolor. Jag vet även en med morgonbön. Den allmänna trenden är dock negativ. De fria skolorna, och särskilt de kristna, har viktiga uppgifter. Att ge sina elever en god skolgång. Att ge kommunen hälsosam konkurrens. Det sista har sagts även av kommunala företrädare.
Vad händer när eleverna ska lämna Mariaskolan? Först ska sägas att den inte är den helskyddade verkstad några kanske tror. Alla inblandade har med sig gammeladam och gammeleva till skolan. De ställer till mer eller mindre synligt elände. Sedan är även barn utsatta för djävulens och världens effektiva krigföring. Frontalangrepp och smygande desinformation. Inte minst genom TV, musik och kamrater. När en sexa lämnar vår skola har man nog sett och hört det mesta. Sådan är barnens värld i dag.
Givetvis måste man förberedas för övergången till ett kommunalt högstadium. Det är en känslig ålder och det kan bli en drastisk förändring. Ändå ska man inte av rädsla för övergångsproblem kasta bort välsignelsen med en kristen skola. Skulle man låta bli att gå och höra Guds Ord för att krocken med vardagsverkligheten blir så kraftig? Nej, ge barnet de år det kan få i en skola där Ordet sås ut, där trosplantan skyddas och får gro under drägliga förhållanden.
För övrigt har vi ansökt om högstadium, något vi hoppas klara genom samarbete med en kommunal skola. Skolverket har granskat oss två gånger. Efter höstens tillsyn har vi fått besked att vi senast i januari måste ha intresseanmälan från tjugoen elever för att få fortsätta. Bed att Herren ger oss fler barn! Skolverkets folk verkar annars ha en positiv hållning till Mariaskolan.
När skolan startade fick vi ett bidrag på femtio tusen kronor från Bibeltrogna Vänner. Vi har tackat styrelsen, nu tackar vi er missionsvänner också. Vi är mycket tacksamma för fortsatt stöd i bön och gåvor, utan vilka vi inte kan fortsätta.
Vi avslutar med en intervju. Jag börjar med att fråga några elever vad de tycker är bäst på skolan.
– Både att vara med kompisar och att jobba, och att man kan tala om Gud utan att bli retad, tycker Amanda Isholt. Hennes syster Anna säger att de hade tolv olika fröknar och en stor klass på sin förra skola.
Maria Andertun tycker att elevens val är bäst. Då håller hon på med forskning. Hon forskar om djur, växter, författare och länder. Maria har tre mil till skolan, men tycker att det går bra.
På frågan vad som skulle kunna vara bättre svarar flera att det skulle vara mindre dumheter. Amanda och Anna reder ut skillnaden på flickors och pojkars metoder när det gäller att bråka.
– Pojkar slåss och flickor skriker och börjar böla, säger Anna.
– Flickor fryser ut och säger att den andra inte får vara med, fyller Amanda i.
Medan några har slutat skolan och nu bakar muffins på fritids har andra slöjd. Textilläraren Lena Liljemark berättar om sina mål: Först att barnen ska få hushållsinriktade kunskaper, kunna laga och sy det nödvändigaste. Men sedan även känna till de vanligaste traditionella textila teknikerna, stickning m.m. Lena är även yrkesverksam textilkonstnär och vill gärna stimulera eleverna att uttrycka sig konstnärligt med textil. Hon understryker vikten av att lära sig använda händerna. En lite trött, men leende Ing-Marie Nilsson hjälper till med bakandet. Hon började i höst efter att ha varit hemarbetande i många år.
– Nog är det jobbigt ibland, men ungefär som väntat, säger hon. På fritids leker, bakar, målar och sjunger vi. Jag brukar också läsa berättelser, mycket från Luthersk Barntidning, och så blir det mycket uteliv.
–Vad är skillnaden mellan en kommunal skola och en kristen friskola? frågar jag henne.
– Jag har bara erfarenhet från en skola, men det är kristendomen, och att man inte bara går förbi de problem som uppstår. Det är lugnare också, även om vi tycker att det är oroligt ibland. Sen trivs barnen på den här skolan, det är viktigt, avslutar Ing-Marie.
Jan Nilsson