I förra numret tog vi en titt på nutidens andliga sökande och det vi oftast kallar för New Age. I detta nummer ska vi relatera New Age till kristen tro. Skillnaderna är många – vi kan här endast se på ett par av de viktigaste.
I förra numret tog vi en titt på nutidens andliga sökande och det vi oftast kallar för New Age. I detta nummer ska vi relatera New Age till kristen tro. Skillnaderna är många – vi kan här endast se på ett par av de viktigaste. (Tyvärr insmög sig ett fel i den första artikeln. På ett par ställen står ordet ”nationalism”. Det ska vara ”rationalism”. Reds. anm.)
TOLERANS OCH SANNING
Inom New Age är toleransen stor – ja, mycket stor! Alla möjliga inslag från världens olika trosföreställningar accepteras och bildar tillsammans en väldig röra, med vissa grundtankar. Exempelvis har man en positiv inställning till så skilda religiösa förgrundsgestalter i historien som Buddha och Jesus. De anses båda kunna vara dagens människa till hjälp att upptäcka livets andliga dimension. Vad som är sant är inte så viktigt i New Age-sammanhang. Det är därför nästan utsiktslöst att samtala och diskutera om vad som är sant med människor som är påverkade av New Age. De tolererar gärna dina åsikter, bara du tolererar deras. Försöker du övertygande visa på den kristna trons sanning, dess intellektuella styrka, får du snart svaret: ”Ja, det är nog sant för dig – men inte för mig. En sanning behöver ju inte vara allmängiltig. Det viktiga är att den passar mig och helst inte skadar andra. Att något är sant behöver väl inte nödvändigtvis innebära att något annat är osant?” En New Age-troendes tolerans kan visa sig i att han erkänner din kristna tro på punkt efter punkt. Han kan nicka och hålla med, så att du nästan blir konfunderad. Men toleransen har en gräns. Kärnan i kristen tro – att enda vägen till frälsning går genom Jesus och hans död och uppståndelse (Apg. 4:12) – kan inte tålas! Han håller med om allt i kristen tro utom talet om Kristi gudom och försoningens nödvändighet. Och den tro som inte omfattar försoningen och Jesus som både Gud och människa leder inte till någon vinstlott av evigt värde.
I mötet med dagens sökande människor kan deras tolerans mot allt och alla verka lockande och fin. Det upplevs lätt lite övermaga att hävda att den kristna tron är sann, men inte New Age. Kanske blir följden att vi då tummar något på den kristna trons exklusiva sanningsanspråk för att inte stöta bort sökarna. Men se upp: vad har vi då kvar att erbjuda? Då blir ju kristen tro bara ett i mängden av alternativ. Och kristen tro är inte något alternativ som lockar den sökande människan. Hon klamrar sig hellre fast vid löftena från New Age-håll om att kunna förverkliga sig själv. Det bär nämligen den naturliga människan emot att inte lita på sig själv utan på Jesus.
Det är alltid rätt att lyssna och försöka förstå, och tolerans kan nog vara bra, men i fel sammanhang kan den vara förödande. Det är viktigt att hålla fast vid att det finns det som är sant och annat som därför är falskt. Vi har all anledning att försvara den kristna tron och Bibelns sanning – vi har ju en trovärdig Gud, som har uppenbarat sig på ett trovärdigt och förståeligt sätt i Bibeln. Därför kan vi frimodigt utmana nutidens sökare med sanningsfrågan och stå upp för Skriftens tal om Jesus som den enda vägen till frälsning.
MÄNNISKANS PROBLEM OCH RÄDDNING
Under denna rubrik blir skillnaderna mellan New Age och kristen tro mycket tydliga. Enligt New Age är människans problem disharmoni. Hon känner sig främmande i ett samhälle som lärt henne att bortse från verklighetens andliga dimension. Människans väg till att återfå harmonin går genom insikten om att hon är gudomlig. En av NewAge-rörelsens förgundsgestalter, Shirley Maclaine, uttrycker det på följande sätt: ”Du får aldrig dyrka någon eller någonting annat än ditt eget jag. Ty det är du som är Gud!” Allt är ett och genomsyras av samma gudomliga, opersonliga kraft och energi. Inse detta och disharmonin viker, heter det.
”Världen är inte så fattig, kall och hård som du först tror. Verkligheten rymmer fler dimensioner än vad vår tid lär dig. Upptäck dem och ditt liv blir berikat. Hos dig – såväl som i andra – finns nämligen den gudomliga kraft som utgör det egentliga i allt som existerar. I ett rum inom dig göms kolossala outnyttjade krafter. Gå in i dig själv och hämta fram dem! Du är gudomlig, och du hör samman med allt. Inse detta och vägen till självförverkligande öppnar sig!” Ungefär så kan New Age’s ”evangelium” låta.
Och vägen till den utlovade harmonin går, som vi tidigare berört, via utnyttjande av allehanda metoder, terapier och tekniker. Visserligen kan vägen till den fulländade harmonin vara lång – men så har man också flera liv på sig, enligt New Age’s reinkarnationslära. Det är inte så svårt att förstå att New Age lockar nutidens sökare till sig. Idéerna tycks passa människans natur som hand i handske. New Age är rena julafton för gamle Adam!
För kristen tro är detta resonemang främmande. Visserligen bejakar också vi att verkligheten kan erbjuda en andlig dimension, som människor i det moderna samhället oftast bortser ifrån men innerst inne saknar. Men skillnaderna i vår syn på världen är samtidigt påtagliga.
Bibeln lär att Skaparen och skapelsen är åtskilda – människan är inte gudomlig. Tron på Gud som skapare och sjävständig person utanför skapelsen utesluter tanken på att identifiera människan med Gud. New Age’s bekännelse – att människans potential ligger i att hon är en del av gudomligheten – gränsar till en ren hädelse.
Lockelsen från Edens lustgård – att äta av kunskapens träd och så bli som Gud (1 Mos. 3:5) – är en gammal lögn men den lever än i dag! Människan är alltså inte Gud (och skall inte heller bli det) men väl skapelsens krona, skapad till Guds avbild. Såsom sådan är hon en person och kan därför stå i en unik personlig relation till Gud. Det är just i gudsrelationen som människor kan finna den andliga dimension de saknar. Och gudsrelationen erbjuds oss än i dag – för Jesu skull!
Till skillnad från New Age framhåller kristendomen att människans grundläggande dilemma inte är brist på insikt om hennes gudomlighet och samhörighet med allt. Problemet är djupare än så, tyvärr. Människans problem är moraliskt och ligger i hennes synd och skuld! Människan har förbrutit sig mot Guds vilja, tillber inte sin Skapare och säger nej till gemenskapen med honom. Människan, skapad till Guds avbild och ”nästan som ett gudaväsen” (Ps. 8:6), har förfallit till något helt annat än vad hon borde vara. Hon har blivit syndare, en som missar livets högsta mål – gemenskapen med Gud! Synden är alltså mer än en brist på insikt.
Vägen tillbaka till sann paradisisk mänsklighet går därför inte via olika metoder, terapier och tekniker, som ska förmedla insikt om människans del i helheten och hennes gudomlighet.
Nej, omvändelse till Gud – inte insikt via inåtvändhet – är lösningen på den existentiella problematik som nutidens människa brottas med.
Där Gud fått lära oss denna läxa om vårt egentliga problem blir talet om Jesu försoning och förlåtelse ett glatt budskap, evangelium. Vi erbjuds ett evigt, nytt, äkta mänskligt liv tillsammans med Gud. Och det är en gåva, av nåd. Vi behöver inte kämpa för att få del av den under flera liv med metoder och terapier!
Om detta – vår synd och Guds nåd i Kristus – får kristna bekännare aldrig bli otydliga. Människor behöver och har rätt att få veta!
VI KRISTNA DÅ?
Hur kan vi då möta sökarna och New Age-vågen? Vad kan vi lära oss i mötet med New Age? Vad bör vi ge akt på? Utöver de tankar som kommit fram tidigare vill jag avsluta artiklarna med att i punktform ge några få – av många tänkbara – personliga funderingar kring dessa frågor:
- ”Vi har de villoläror som vi förtjänar” har någon sagt. Det ligger nog en del i det. New Age’s landvinningar bör leda kristna till självrannsakan, bekännelse och bön. Varför fylls inte våra samlingslokaler av sökare? Tyvärr är det nog så att mycket annat än talet om korset hindrar nutidsmänniskan från att komma till kyrkor och missionshus. Vad?
- Många människor betraktar sig i dag som sökare. Och det är inte fel att människor söker. Men samtidigt: i allt sitt sökande är de på väg bort från Gud, ty så söker den naturliga människan. Om sökarna ska hitta rätt behöver de nås av Guds kallelse. Där har vi en uppgift att i ord och handling bära bud. Låt sökarna få veta att de är sökta av Gud!
- Människor törstar efter tillvarons andliga dimension! Den törsten är det endast kristen tro som kan släcka på djupet. Livet som kristen är ett liv med Gud – det borde verkligen fylla livet med andliga dimensioner. Om du lever i tron bor ju Gud själv alltsedan dopet i ditt hjärta! Ändå upplevs kristna ofta som ointressanta, fyrkantiga och oandliga. Kanske borde vi, både i förkunnelsen och i våra liv, tydligare ge uttryck för möjligheterna och glädjen som ligger i det nya livet tillsammans med tillvarons Skapare! Vi håller oss ju inte till en torr och fattig teori, utan till en levande Gud.
- Bli inte förvånad om du möter människor som menar att New Age’s idéer, metoder och terapier fungerar. Det kan mycket väl vara sant. Vi bör inte avfärda det som påhitt eller otroligt. En del av det kan också vi kristna ta del av – allt är inte fel endast för att New Age-rörelsen förespråkar det, exempelvis vegetarisk och hälsoriktig kost, vissa slag av alternativ medicin och avslappningsövningar. Men det är viktigt att vi är vakna över vilket sammanhang de står i, vilka motiv och trosföreställningar som finns bakom. Det är inte alltid så oskyldigt som man först kan tro.
- Vi behöver också vara på det klara med att andevärlden existerar och att vi är indragna i andemakternas kamp. Vilken makt verkar genom New Age? Vem ligger bakom – Gud eller djävulen? Säkert är mycket – även om allt inte är det – ett verk av Guds motståndare och vår själafiende, och vi påverkas! Vi måste vara på vår vakt. Leva nära vår Herre, i hans levande och kraftfulla ord, i sakramenten, i bön och i uppbygglig gemenskap med varandra.
Vår fiende rycker i oss. Men vi har den Starkare på vår sida. Och det är han som för oss hem. Tack och lov!
Fredrik Carlsson, teol. stud.