Bibeltrohet – men inte partisinne!

En kristen människa kännetecknas enligt Jesu tal om vinstocken och grenarna i Joh. 15 av sin nära förbindelse med Jesus. Guds sanningsord och Kristi evangelium ger henne liv dag för dag. Ändå måste en kristen dagligen kämpa mot sitt kött, som knappast älskar Bibeln.

En kristen människa kännetecknas enligt Jesu tal om vinstocken och grenarna i Joh. 15 av sin nära förbindelse med Jesus. Guds sanningsord och Kristi evangelium ger henne liv dag för dag. Ändå måste en kristen dagligen kämpa mot sitt kött, som knappast älskar Bibeln. Men hans ande skulle inte få för sig att överge Bibeln. Inte ens om andra, som utger sig för att vara kristna, gjorde så.
I förskräckelse över en allt mer tilltagande otrohet mot Bibeln kan en kristen råka hamna i ett annat dike – partisinne eller sekterism. Bibeln talar förvånansvärt strängt om partisinne. Förvånansvärt, eftersom det bland många kristna inte tycks räknas som någon synd, i alla fall inte någon särskilt stor. I Gal. 5 beskrivs ”köttets gärningar”. Aposteln Paulus skriver att dessa ”är lätta att känna igen”. I uppräkningen återfinns bl. a. otukt, avgudadyrkan och fylleri men även ”söndring” och ”partiväsen”. ”Och de som gör sådant”, Iyder allvarsorden,”de kommer inte att få ärva Guds rike.”

Vi, som kanske menar oss ha särskilt
stor insikt i Guds ord, borde be Gud
om förlåtelse för vår högfärd!

Jag vill likna sekten vid en sjukdom som man kan beskriva och lära sig känna igen. För att komma åt vad som kännetecknar sekten behöver man då fråga de i sjukdomen pålästa eller någon som har personliga erfarenheter av den och undersöka hur dessa kännetecken stämmer med Guds vilja med sin församling.
Vilka pratar om ”partisinne” eller ”sekt”? Knappast de som själva hamnat i det. – Vem vill tro sådant om sig själv? – Partisinnade människor och sektmedlemmar gör detta lika litet som oomvända talar om djävulen som en realitet. Det är efter det att man lösgjorts ur hans våld som man blir övertygad om att han finns. Ta en typisk sekt, t. ex. Jehovas vittnen eller Trosrörelsen (Livets ord). Enligt sektmedlemmarnas egen bild är deras organisation en kyrka, kanske den enda, som vill följa Bibeln. Anhöriga däremot, kanske en maka eller förälder, kan ha insikt om att det faktiskt är en sekt som har fångat deras make eller barn i ett medlemskap som kan få katastrofala följder, kanske långvariga psykiska besvär, uppbrott från familjen eller rent av självmord.

SEKTERISM BLAND RENLÄRIGA
Vi ska nu komma in på något som kan vara svårare att upptäckta än renodlad sekterism, nämligen sekteristiska drag i en kyrka som i övrigt bygger på Kristus och hans Ord. Utrymmet räcker dock bara till att se på några karakteristiska drag.

EXKLUSIVT MEDLEMSKAP
Medlemskapet är inte ”var mans”, det föregås av något slags kvalificering, medlemskapet är exklusivt. (Kursiverade meningar, se källhänvisning 1.) Till Jesus får du däremot komma som du är, direkt. ”Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” (Joh. 6:37.) Jesus uttalar verop över de skriftlärda och fariséerna. ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.” (Matt. 23:13.) ”Ty Gud är inte partisk” (Rom. 2:11), Gud gör inte skillnad på folk.

ENDAST FÖR ”UTVALDA”
Medlemmarna upplever sig vara utvalda. Det innebär att man genom sin särställning fått en särskild kunskap om sanningen. Ofta kompletteras Bibeln med egna skrifter med den slutgiltiga tolkningen.
Vad säger då Bibeln om våra chanser att kunna leda och styra Guds rike? Fariséerna och de skriftlärda på Jesu tid betraktade ju sig själva som lämpliga ledare. En gång kritiserade de Jesus och sade: ”Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.” Han svarade dem: ”Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?” (Matt. 15:2‒3.)
Vi, som kanske menar oss ha särskilt stor insikt i Guds ord, borde be Gud om förlåtelse för vår högfärd! Johannes döparen förvånade säkert dem som kom för att bli döpta av honom genom att uppmana dem att omvända sig, Matt. 3:7‒8. Tänk också på Jesu allvarsord i Matt. 19:30: ”Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.”

ABSOLUTA NORMER
Sektens budskap är etiskt och asketiskt och med uttalade normsystem om livet, och sekten är totalitär, d.v.s. den kräver ett totalt och hundraprocentigt engagemang. Storfamiljer eller kollektiv ses som ideala livsformer. Visst har vi hört talas om de här dragen hos vissa sekter. Gruppen indoktrineras och styrs järnhårt. Sektmedlemmen tvingas överge sin familj eller tidigare vänner, i den mån inte också dessa blir trogna rörelsen.
Tankarna går till Pauli brev till Galaterna. Lagförkunnelsen i församlingen höll ganska omärkligt på att ta ifrån de troende deras frihet i Kristus. Förkunnelse om ett allvarligare kristenliv kan uppenbarligen skymma Kristus för församlingen. Galaterna höll på att på nytt hamna under slavoket (Gal. 3:1‒7). ”Ni är kallade till frihet, bröder.” Men, framhåller också aposteln Paulus, ”använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek”. (Gal. 5:13.) Vi får följa Jesus, inte någon sektledare eller guru. Vi är Jesu lärjungar, ingen människas. I världen, men inte av världen. Jesus gick om dagarna mitt ute ibland människorna. Hur skulle han annars ha kunnat tjäna dem?

En förkunnelse behöver inte vara godkänd av Gud för att den är fast
och ger absoluta svar.

 

AUKTORITÄR FÖRKUNNELSE
Förkunnelsens fasthet lockar, sekten har ofta absoluta svar, kritiskt tänkande eller ambivalens är inte tillåtet. Ju mer diffus och osäker en människa känner sig, desto mer tilltalas hon av denna fasthet i åsikt och etik. Ledarstilen är starkt auktoritär.
”Så säger Herren” är ett vanligt uttryck i Bibeln. Inte ens Gamla Testamentets profeter uppfattade sig själva som auktoriteter. Makten låg i att Herren hade talat. Guds ord, i motsats till sektledares, är sant, fast, evigt. Men en förkunnelse behöver inte vara godkänd av Gud för att den är fast och ger absoluta svar. Profeten, aposteln, lärjungen – alla måste bli små och be Gud om hjälp att kunna fatta något. Tänk, så ofta lärjungarna inte förstod vad Jesus sade, i synnerhet när han talade om sin död och uppståndelse! Apostel Paulus gladde sig över tessalonikernas församling, för deras tro och kärlek och fasthet – i Herren! (1 Tess. 3:8.)

”Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.”

PÅTVINGAD ENIGHET
Alla tankar måste filtreras genom den existerande läran eller dogmen. Torbjörn Swartling har i en varningsskrift mot Trosrörelsen (källhänvisning 2) skrivit om sina egna erfarenheter av tankekontroll. Han säger: ”För den som är inne i tankekontrollens miljö, känns det nästan alltid rätt att tro som förkunnarna säger. Man får ofrid av att ifrågasätta det. Med detta system som grund kan man frikostigt uppmana åhörarna att pröva budskapet mot bibelordet så mycket man vill, utan att man egentligen riskerar att medlemmarna kommer att ifrågasätta det som sagts. (– – –) Medvetet eller omedvetet väljer man att läsa Bibeln så att den stämmer med rörelsens budskap. (– – –) Inom rörelsen förkunnas Guds ord ’rent och klart’. Vid närmare granskning visar det sig att renheten i budskapet hänger intimt samman med samstämmigheten med vad de ledande förkunnarna lär.”
Swartling reflekterar: ”Den uppriktiga och enkla tron på Jesus Kristus och vilan i Guds nåd ersattes av ett annat evangelium och en annan Jesus, där prestation, tro på ledare och andliga principer kom mer i centrum än det enkla evangeliet.”
Åter till Jesu liknelse om vinstocken och grenarna: Jesus vill att vi ska förbli i honom och låta hans ord förbli i oss. Hans avslutningsord är värda att i detta sammanhang beakta: ”Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.”

Gunnar Åström
predikant
Källor: 1. Geels A., Wikström O.: Den religiösa människan. Plus Ultra, Löberöd 1989. Sid. 299–319.
2. Swartling Torbjörn: Trosförkunnelsen – inget evangelium. Sola Scriptura, 1994.

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan