Vi kan mena väldigt olika saker med ordet ”tro”. Till en sjuk säger vi: ”Jag tror att du snart ska bli frisk igen.” Då använder vi ordet ”tro” om något vi inte är säkra på. Vi ger uttryck för att vi hoppas på en förbättring. Du kan säkert själv ta andra exempel.
SKILLNADEN MELLAN TRO OCH TRO
Alla människor har tro på någonting. Det är inte bara kristna som tror. Också de som är överbevisade anhängare av andra religioner och ideologier kan vara villiga att sätta livet till för det som de tror på. För några månader sedan läste jag en bok om utrotningslägret Auschwitz under Hitlertiden. Hundratusentals människor mötte döden i gaskamrarna eller bragtes om livet på annat sätt. Bland fångarna fanns också Jehovas vittnen, som vägrat göra militärtjänst. Många av dem dömdes därför till döden. Kommendanten Rudolf Höss berättar i boken om dessa religionsutövare att de var flitiga, väluppfostrade, hjälpsamma och pålitliga. Och de hade en tro som kommendanten förvånade sig över. Att lida för Jehova och hans lära, ja, att gå i döden för Jehova var deras högsta önskan. Höss berättar att när dödsdomen lästes upp blev några av dem fulla av glädje och extas. De kunde knappast ge sig till tåls, till dess att stunden för avrättningen var inne. När den kom kunde man inte hålla dem. De sprang till avrättningsplatsen. På inga villkor fick man binda dem. De ville ha händerna fria så att de kunde lyfta dem upp mot Jehova. Så mötte dessa vittnen döden.
Men var det en tro på Jesus Kristus som bar dem i döden? Dessvärre har Jehovas vittnen ingen visshet om barnaskap hos Gud. De saknar erfarenhet av Guds barns härliga frihet i Jesus Kristus. I stället trälar de under ett religiöst system och ägnar sig åt laggärningar. Men Bibeln säger att en människa blir rättfärdiggjord genom tro utan laggärningar (Rom. 3:28). Ja, de som håller sig till laggärningar lever under en förbannelse (Gal. 3:10). Men också Jehovas vittnen är återlösta med Jesu Kristi dyra blod och har full tillgång till Frälsarens återlösningsverk.
VAD KÄNNETECKNAR DEN KRISTNA TRON?
Det är inte jag själv som presterar en tro som håller. Och vidare – tro i biblisk mening är alltid inriktad på Jesus Kristus. Den lilla prepositionen ”på” är väldigt viktig i detta sammanhang. ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och ditt hus.” Apg. 16:31. Trons bestämda objekt – Jesus – är fast och stabilt och håller i livet och döden.
För ett antal år sedan läste jag om en missionär som höll på att översätta Bibeln till ett stamspråk. Han hade kommit ganska bra i gång men plötsligt blev det stopp. Ett av de centrala bibliska begreppen kom honom att sucka och vrida sig. Hur skulle han översätta begreppet ”tro”? Medan han satt och funderade knackade det på dörren och in kom en inföding.
–Var så god och sätt dig, sa missionären. Men mannen hade aldrig förr sett en stol och vågade inte sätta sig. Skulle den verkligen hålla? Missionären måste visa honom att stolen höll. Trots stor skepsis satte mannen sig till slut, men för att vara på den säkra sidan placerade han sig på yttersta kanten med benen korslagda under sig. Om stolen skulle braka ihop, ville han falla i den ställning i vilken han brukade sitta.
Så började de båda männen talas vid och under samtalet märkte missionären att besökaren flyttade sig längre och längre in på stolen. Plötsligt satt han helt avslappnad. Han behövde inte ens hjälpa till. Stolen höll.
När besökaren gått hade missionären klart för sig hur han skulle översätta verbet ”tro”. Han hade fått ett levande åskådningsmaterial. Att tro, tänkte han, kan liknas vid att vila med hela sin tyngd på Jesus Kristus.
Det är kanske en befriande beskrivning av vad kristen tro är – särskilt för syndiga ”tungviktare”. ”Jesus-stolen” håller. Jesus var lastad med våra synders myckenhet. Varenda synd har han burit och utplånat såsom skuld inför Gud. Du och jag får slappna av och vila med hela vår tyngd på Jesus Kristus.
Stolen visade sig hålla för den skeptiske besökarens tyngd…
Att tro är att vila med med hela sin tyngd av skuld på Jesus Kristus. Han är den enda grund som håller – även för ”syndens tungviktare”.
HUR BLIR TRON VÅR OCH HUR FUNGERAR DEN?
Att förklara trons mysterium är näst intill omöjligt. Det är ungefär som att förklara vad elektricitet är. Vem kan det?
Luther säger: ”Tron är en stor sak. Man kan svårligen förstå dess makt, kraft, styrka och välde.” Och likväl är den kristna tron något verkligt, ja, den är så verklig, att den omskapar människan radikalt. Därför hör tron och omvändelsen samman. Det finns en lärorik skildring i Apg. 10 och 11. Här berättas om Kornelius, officeren vid en vaktavdelning. Han beskrivs som en mycket rättskaffens man, from, gudfruktig och bedjande. Han hade till och med haft besök av en ängel, som kom från Gud. Skulle vi inte vara böjda för att ta en sådan man för en troende kristen? Men det visade sig att Kornelius saknade trons dyrbara gåva.
Hur kom tron till Kornelius? Jo, han skulle träffa Petrus och ”han skall tala sådana ord till dig som gör att du blir frälst med hela ditt hus”. Petrus kom med Guds ord, som avslöjar synden och nåden. Vad hände då? Medan Petrus var mitt uppe i sitt tal, föll den Helige Ande över alla dem som hörde Ordet. De kom till tro, och denna tro skapades och verkades i deras hjärtan av den Helige Ande genom evangelium om Jesus. Alltså: tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord (Rom. 10:17).
Bibeln lär att den Helige Ande verkar och bevarar tron i våra hjärtan. Tron är en gudsuppenbarelse. ”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig”, sade Jesus till Petrus, ”utan min Fader som är i himlen.” Petrus hade vid detta tillfälle bekänt sin tro. Tron skapas alltså när en människa börjar sätta tillit till Jesus Kristus.
Den okände författaren till sången ”Jag har ofta sökt, o Herre, mer välsignelse från dig” hade erfarenhet av detta. Författaren resonerar med sig själv: jag hade välvt stora planer, jag hade sökt mer välsignelse från Gud, jag hade byggt på känslor, jag hade sökt fatta Jesus… Men så plötsligt, när tron kom, blev det ombytta roller: Nu har Jesus fattat eller gripit mig. När till och med själva tron blev en börda kom Jesus och lyfte av den bördan också. ”Nu bär Kristi trohet mig.”
Här är tron inte längre något villkor för att löftet om syndernas förlåtelse ska gälla. Tron är den tomma handen, som tar emot evangelium. Men det ligger i evangeliets natur att skapa tron hos oss. Evangelium erbjuder tron. ”Ty av nåd är ni frälsta, genom tro, och det inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef. 2:8.
HUR FUNGERAR TRON I PRAKTIKEN?
Tro och bekännelse hör ihop. ”I hjärtat finns den tro som rättfärdiggör, och med munnen avlägger man den bekännelse som frälsar.” Rom. 10:10. Vi märker kopplingen. Det ska vara ett samspel mellan det vi tror och det vi säger med våra ord. Annars blir det bara hyckleri av det hela.
Den frälsning som vi genom tron tar emot får utlopp i ett vittnesbörd om Jesus, en bekännelse att jag tror. Kristi kärlekseld, som är tänd hos den troende, ska spridas vidare till andra. Vår trosbekännelse har egentligen två sidor. Vi vittnar på olika sätt om Jesus i våra liv. Det sker t. ex. i sångens budskap, när vi lovprisar himmelens Gud för frälsningens under. Så har även den som fått lida förföljelse för Jesu namns skull kunnat lovprisa hans namn. Men bekännelsen och tron har också en annan sida. Vi avvisar all falsk lära, d.v.s. det som vill riva ned trosgrunden. Kampen för den rena läran är en viktig del av den kristna tron. Vi ska komma ihåg att Jesus har gett oss ett klart budskap att bära fram. Det ska vi hålla oss till. Då vandrar tron och bekännelsen hand i hand.
Ove Bengtsson
predikant