Gud har gett oss nya möjligheter – vill ni fortfarande hjälpa oss?

De båda prästerna Bahta Betsuamlak från Etiopien och Temesgen Temnewo från Eritrea deltog i Johnny Bjuremos och Olof Göranssons prästvigning Göteborg den 18 januari. I samband med sin resa fick de tillfälle att medverka vid missionsmöten och besöka missionsvänner i Sverige och i Danmark.

Under uppehållet i Danmark samtalade Thorkil Ambrosen med de båda gästerna för att på uppdrag av redaktionen för Till Liv göra ett reportage. Här följer ett sammandrag av samtalet.

Geshi (pastor) Temesgen berättar att Lutherska Kyrkan i Eritrea (LCEr) har sin bakgrund i det arbete som missionärer en gång inledde. När dessa på 30-talet under oroligheter i samband med italienarnas ockupation av landet beklagade att de blivit tvungna att lämna Eritrea, svarade någon av eritreanerna: ”Ni lämnar oss nu, men det är gott att veta att Herren Gud ändå inte reser ifrån oss.” Att Gud inte överger den som åkallar hans namn är något som man fortfarande brukar påminna varandra om i avskedsstunder, säger Temesgen.

– Det politiska klimatet i landet är i dag sådant att vi har både rörelsefrihet och religionsfrihet. Regeringen t.o.m. uppmuntrar kristendomsundervisning i skolorna. Detta ger oss i LCEr stora möjligheter, understryker Temesgen, men våra resurser är begränsade och därför behöver vi er hjälp med att sprida Guds ord.

På en fråga om förhållandet mellan LCEr och den Evangeliska Kyrkan i Eritrea (ECE) svarar Temesgen att det råder ett gott samarbetsklimat, som bl.a. tar sig uttryck i att man på flera platser använder samma kyrkobyggnad. Han anser dock att den lutherska kyrkan alltjämt har ett existensberättigande som självständig kyrka. På tal om glädjeämnen nämner Temesgen att det bereder honom särskilt stor glädje när någon som fått en Guds kallelse att verka inom kyrkan säger ja till kallelsen.

Qes (pastor) Bahta framhåller att även den Lutherska Kyrkan i Etiopien (LCEt) har missionärers arbete i trohet mot Guds ord att tacka för sin tillkommelse. Vid mitten av 70-talet blev kyrkan självständig men, understryker han, den har likväl ända sedan dess haft behov av fortsatt stöd från missionen i form av såväl missionärsinsatser som ekonomiska bidrag.

– Efter en rad svåra år med diverse restriktioner är det i dag öppet för kyrkans arbete. Gud har gett oss nya möjligheter, men på grund av det allmänna ekonomiska läget behöver vi fortfarande er hjälp, betonar Bahta.

LCEt har gott och väl 10 000 medlemmar (ungefär 500 i två församlingar i huvudstaden Addis Abeba). I Addis Abeba erbjuder man f. n. kurser i sömnad åt arbetslösa unga kvinnor, som samtidigt får undervisning i Guds ord.

Överläggningar äger fortlöpande rum mellan LCEt och Mekane Yesuskyrkan. Man har ett gott samarbete t. ex. i fråga om teologisk utbildning. F.n. går två studenter från Mekane Yesus-kyrkan på det teologiska seminariet i Asella. Varför Mekane Yesuskyrkan har betydligt fler medlemmar än LCEt kan Bahta inte svara på, men han understryker att en skillnad består i att den förra kyrkan understöds av fem olika missionssällskap, medan den

senare endast har stöd av MBV i Sverige och ELM i Danmark.

Med glädje i rösten berättar Bahta om de möjligheter man fått att utvidga arbetet i det muslimska Arsi-området. Fyra nya präster har under det senaste året ordinerats för tjänst i detta område. Två av dem har muslimsk bakgrund, och nu har de återvänt till det område de kommit ifrån för att predika Guds ord för människor i den kultur de själva är väl förtrogna med.

–Visar inte detta hur Gud leder dem som sätter sin lit till honom? Detta har vi anledning att glädja oss över och tacka Gud för, säger en leende Bahta, som också uttrycker sin tillfredsställelse med att man kunnat inleda verksamhet i Nazaret, en stad halvvägs mellan Addis Abeba och Asella.

 

SAMARBETET MELLAN MBV OCH KYRKORNA

Både Temesgen och Bahta har tidigare varit i Skandinavien och de understryker att de alltid känt sig ha vänner, bröder och systrar, i Sverige och Danmark. De har satt stort värde på samarbetet mellan de nationella kyrkorna och missionen. Under missionsarbetets hela historia har man på ett sätt som känts naturligt och bra kunnat samråda om arbetets uppläggning, något som man gärna vill fortsätta med.

Mindre glada säger de sig båda vara för den nya missions-strategin och den därmed sammanhängande, förändrade politiken för ekonomiskt understöd till kyrkorna. De hade gärna sett att kyrkorna mera aktivt fått medverka till utformningen av denna strategi.

–Vi har svårt att förstå meningen med det nya, och det är besvärligt att få medlen att räcka till för det arbete vi redan bedriver, när missionen skär ned på beviljningarna.

På denna punkt är de båda kyrkoledarna helt överens.

–Vi hoppas missionen förstår oss och de problem vi står mitt uppe i. Missionen har varit med om att sätta i gång arbetet, och det är vi tacksamma för. Vi är på intet sätt emot missionen, men både i Etiopien och i Eritrea har nu nya möjligheter öppnats att föra ut Guds ord. Som kyrkor måste vi ta på oss utökade uppgifter och därför behöver vi ert fortsatta stöd.

 

BEHOV AV MISSIONÄRER

– Behöver ni hjälp av missionärer och i så fall vad för slags missionärer?

– Naturligtvis behöver vi missionärer, svarar Bahta. Vi behöver missionärer som vill stå vid vår sida i den stora uppgift som ligger framför oss! Etiopien har behov av teologer, som kan hjälpa till med utbildning av evangelister och präster. Folk som är kunniga i husbyggnad och administration, inte minst den dagliga ekonomiska förvaltningen, skulle vi också gärna ta emot. Läkare och sjuksköterskor, ja, över huvud taget människor med högre utbildning, är välkomna.

Även Temesgen understryker vikten av att missionärer kommer ut och hjälper kyrkan på en rad områden.

–Men, påpekar han, myndigheterna kräver att det är folk med högre utbildning eller med utbildning inom sådana områden där landets eget undervisningsväsen inte förmår tillgodose efterfrågan. Också i Eritrea är behovet av teologer särskilt stort. Vi är mycket tacksamma för den hjälp vi kommer att få av familjen Bjuremo på såväl ledar- som musikutbildningens område. Vi gläder oss över det arbete Barnabas Mebrahtu har satt i gång.

 

PRÄSTVIGNINGEN I GÖTEBORG

Eftersom de båda kyrkoledarna kommit till Sverige för att medverka vid Johnny Bjuremos och Olof Göranssons prästvigning i Göteborg, ligger det nära till hands att ställa några frågor till dem angående denna högtid. Båda uttrycker stor glädje över att prästvigningen genomförts och att de fått möjlighet att medverka.

– Denna prästvigning var viktig för oss men också för MBV och för svenska folket. Det var en händelse som är till välsignelse.

På frågan hur det upplevt det motstånd som stora delar av Svenska kyrkan gett uttryck för och som också visades genom den demonstration som ägde rum utanför S:t Pauli kyrka svarar de:

– Guds ord möter alltid motstånd, det kan man se i Bibeln och i kyrkohistorien.

– Men jag tror att denna prästvigning har öppnat nya vägar för de kristna i Sverige, tillägger Temesgen.

 

MÖTEN MED VÄNNER I SVERIGE OCH DANMARK

Bahta berättar att det är tredje gången han hälsar på i Sverige och Danmark. Första gången var 1977, den andra 1992. Vid båda dessa tillfällen var det sommar. Därför var det en ny upplevelse att få komma i vintertid.

Temesgen har varit i Skandinavien en gång tidigare, i juni 1981. Han hade också lagt märke till den stora skillnaden mellan årstider. Förra gången han var här stod gräset grönt och träden bar löv.

– Nu ser allt dött och kallt ut i Sverige. Tänk att där ligger ett 40 centimeters snölager!

– Hur har det varit att på nytt träffa missionsvännerna i Sverige och Danmark?

– Det har varit en stor glädje, svarar de unisont. Vi känner oss inte som främlingar när vi är hos er. Vi har blivit mottagna som kristna bröder, och vi känner samhörighet med er. Men den här gången har vi inte haft möjlighet att träffa så många vänner som vid tidigare tillfällen, då vi också var med på flera större möten. Det är nog därför vi inte har sett så många ungdomar. Vi hoppas de finns, för det är ju de som ska ta ansvar för den fortsatta verksamheten.

Qeshi Temesgen hälsar avslutningsvis missionsvännerna bland Till Livs läsare med Kol. 3:12‒20 och han vill särskilt stryka under verserna 16‒17, inte minst förmaningen ”Låt Kristi ord rikligen bo ibland er”.

Qes Bahta avslutar samtalet med ett varmt tack till alla vänner, som han hälsar med Matt. 28:18‒20.

Thorkil Ambrosen