På uppdrag av MBV:s styrelse har Eric Malm, Växjö, tillsammans med missionssekreterare Roland Gustafsson besökt missionsfältet i Peru. I följande brev från staden Chiclayo förmedlar han sina första, positiva intryck av de små evangelisk-lutherska församlingarna.
På uppdrag av MBV:s styrelse har Eric Malm, Växjö, tillsammans med missionssekreterare Roland Gustafsson besökt missionsfältet i Peru. I följande brev från staden Chiclayo förmedlar han sina första, positiva intryck av de små evangelisk-lutherska församlingarna.
Flygvärdinnan meddelade i högtalaren att vi snart skulle landa på Limas flygplats. Efter en lång flygfärd var jag framme i Peru och befann mig på en kontinent som jag inte tidigare hade besökt. Resan hade tagit ungefär 18 timmar med planbyte i Amsterdam och mellanlandning på Aruba, en ö i Karibien.
Efter sedvanlig passkontroll och bagageutlämning möttes jag av Miguel Guimet, som är luthersk präst och lärare på Seminario Evangelico Peruana.
Jag stannade i hans hem över natten och dagen efter flög jag till Chiclayo, där jag möttes av Håkan Ekström och två av barnen, Sebastian och Sofie. På resan till Ekströms fick jag se vad regnen i samband med El Niño hade ställt till med längs de våta och leriga gatorna.
Chiclayo skulle nu bli min vistelseort i nära tre veckor. Det första jag kände när jag kom till Peru var temperaturskillnaden. När jag lämnade Sverige var temperaturen vid nollstecket och här möttes jag av en trettiogradig värme.
Min tid i Chiclayo har varit mycket givande och innehållsrik. Redan nu ska jag framhålla att i denna stad finns Kristi kyrka och församling, människor som genom Guds ord kommit till tro. Men de behöver mycken undervisning och vägledning för att bevaras i tron.
På tre platser finns det små församlingar där verksamhet bedrivs. Förutom gudstjänster förekommer det bibelstudier för både vuxna och unga samt söndagsskola. Det primära för all verksamhet är att evangelium ska nå ut till människorna, men det bedrivs även social verksamhet. De sociala problemen är stora här, särskilt bland befolkningen i de lägre samhällsskikten
En av församlingarna ligger i en stadsdel som heter Las Lomas, ett nybyggarområde med människor som flyttat in till Chiclayo. En del av bostäderna, om nu man kan kalla dem så, är byggda av pappkartonger. Man förstår att det inte kan vara särskilt trivsamt att bo i dessa pappskjul, när det regnar.
Första söndagen i Fastan var jag på en gudstjänst i Las Lomas. Efter en kort färd med motorcykeltaxi var vi framme vid gudstjänstlokalen, där Håkan skulle predika. Kyrkan består av ett rum med ett altare längst fram och över detta ett kors. Vidare finns där ett par skåp, en vit tavla på väggen och en anslagstavla. Här finns inga höga, blyinfattade kyrkfönster i vackra färger, men detta är ändå en plats där Gud tillbeds och äras.
På den vita tavlan hade Håkan antecknat ordningen för gudstjänsten, vilka sånger som skulle sjungas, när det var tillfälle till bön och de texter som skulle läsas.
Den första sång som skulle sjungas var nummer 15 i sångboken Cantamos Al Señor (Vi sjunger till Guds ära). Församlingen stämde in i sången till ackompanjemang av gitarr och cymbaler. Melodin var mycket välkänd och jag förstod genast att det var en sång skriven av en svensk, Carl Boberg. Sången som sjöngs var: ”O, store Gud, när jag din värld beskådar…” På spanska börjar den första versen: Señor mi Dios, al comtemplar los cielos, el firmamento y las estrellas mil och kören: Mi corazon entona la cancion, Cuan grande es El! Cuan grande es El!
Efter bön av en församlingsmedlem sjöng vi några sånger till, varpå vi gemensamt bad syndabekännelsen. Då hände något märkligt. En tupp i närheten gol tre gånger. Mina tankar gick till Jerusalem och vad som hände på översteprästens gård för snart två tusen år sen. Då gol också en tupp tre gånger. Petrus hade förnekat att han kände Jesus. Petrus fick leva med sin förnekelse och ånger, till dess att Jesus på påskdagsmorgonen sände en hälsning till honom. Vi som deltog i gudstjänsten i Las Lomas fick efter syndabekännelsen avlösning.
Texterna som Håkan predikade över handlar om syndafallet, om Jesu frestelse och om att Jesus kan hjälpa dem som frestas. På ett enkelt och undervisande sätt fick Håkan nåd att förkunna både synd och nåd för oss i Las Lomas. Han kommenterade sin framställning genom att på vita tavlan med enkla bilder illustrera vad syndafallet innebar, att vi blev skilda från Gud, men att Jesus genom sitt kors har slagit en bro över den avgrund som synden hade åstadkommit. Hela gudstjänsten, som förrättades på spanska, tolkades på ett förnämligt sätt för mig av Emma Birgersson.
De övriga gudstjänster och samlingar som jag fått vara med på har gett mig nya intryck, som jag med glädje kan bevara i minnet. Även i Peru och Chiclayo finns människor som en gång ska stå med i den lovsjungande skaran inför Lammets tron.
Eric Malm