Måtte varje kristen besinna, vilken tanke han fattar om den trofaste Herren Gud, när han antar, att på samma gång Gud sänder ut ett budskap till hela världen och kallar alla människor att komma till nådens rike (– – –) han likväl skulle själv ha förutbestämt några vissa personer till frälsning och, utan avseende på människans förhållande till kallelsen, beslutat om några andra, att inte ge dem sin nåd till bättring och tro. Vore inte detta att tillskriva den helige Guden (förskräckligt att säga!) en viss falskhet? Gud skulle då i sitt hjärta ha menat något helt annat, än det han uttalar till oss i sina ord? Och till sist skulle han ändå skjuta skulden på den olycklige syndaren, fastän han själv beslutat att inte ge honom sin nåd till bättring! Är detta en värdig tanke om Gud?
Carl Olof Rosenius