ETIOPIEN
I förra numret meddelade vi att familjen Olof Göransson var redo för utresa till Etiopien i maj. Några dagar före avresan kom besked från läkare att den nyfödde sonen, Zacharias, p.g.a. en blodsjukdom, sfärocytos, behöver stå under läkares observation i Sverige under sitt första halvår. Det blir därför inte aktuellt med utresa förrän till hösten. Under tiden bor familjen på Strandhem, där de ges möjlighet till språkstudier i amharinja.
Familjen Johnny Bjuremo, av MBV och LCEr kallade till tjänst i Asmara, Eritrea, besöker på sin väg dit såväl Kenya som Etiopien. I förra numret fick vi en hälsning från Kenya och nu förmedlas några intryck från Etiopien. I ett brev av den 11 maj skriver Johnny bl. a. följande:
”Här kommer en liten hälsning från Addis Abeba. Vi har varit här i tre veckor, med avbrott för syskonmötet i Debre Zeit. Framtiden har varit lite oviss för oss, som du kanske är informerad om, men nu verkar det som om vi snart skulle beträda eritreansk mark.
(–––)
Jag vill även passa på att tacka för den stora förmån vi har fått, att åka runt och se det missionsarbete som bedrivs. En tanke som gång på gång har slagit mig är att vårt lilla missionssällskap har fått ett så stort ansvarsområde av Herren. Inför detta kan man både frukta och glädjas. Den största lyckan är att se de aktiva församlingarna som tillber och lovar Herren. Guds rike finns fortfarande på jorden och det är alldeles tydligt att Herren har öppnat dörrar här i Afrika.”
Per-Martin Hjort reste den 15 maj till Etiopien. I ett fax några dagar senare meddelar han bl. a. följande:
Min resa hit gick fint och jag möttes vid flygplatsen av ato Gudeto Bonso, Workneh Hechamo och Jan-Åke Johansson, som tog mig till Gulelle, där Hanna-Karin bjöd på kvällste.
Dagen därpå hann jag träffa familjerna Jan-Åke Johansson och Johnny Bjuremo, innan det var dags att bege sig till Asella och Bruk Wubishets prästvigning. Där välkomnades vi av Kristina och Per-Ebbe Ingvert m. fl. Prästvigningen blev en stor och av Gud välsignad glädjehögtid. En gudstjänst fylld av lovsång och tacksägelse och med en mycket god predikan av qes Debela, rektor för Mekane Yesuskyrkans teologiska seminarium i Addis Abeba, samt själva vigningsceremonin, ledd av qes Bahta, som höjdpunkter. Efteråt bjöds de c:a 400 gudstjänstbesökarna på injera och wott. – Alltså en i alla bemärkelser god dag!
Något som däremot inte är så gott är ryktena och nyheterna om allvarliga politiska spänningar vid gränsen mellan Etiopien och Eritrea. Nyhetsutsändningarna här talar om att Eritrea skulle ha ockuperat en del av Etiopiens nordligaste provins Tigray, och i samband med detta lär det ha förekommit skottlossning och dödande. Detta gör att vi i skrivande stund beslutat att låta familjen Johnny Bjuremo stanna kvar här i Addis Abeba för att avvakta den vidare utvecklingen av läget. De skulle annars eventuellt ha kunnat flyga till Asmara via Saudi Arabien i lördags. Alla kommunikationsförbindelser mellan Addis Abeba och Asmara är tills vidare avbrutna. Mitt i all oro är det dock – som vanligt – tryggt att veta att allt ju vilar i min Faders händer.”
PERU
Våra Peru-missionärer Emma och Henrik Birgersson, med barnen Arvid och Ester, som kom till Sverige i april har tills vidare bosatt sig i Göteborg.
De hälsoproblem som Henrik har slitit med beror med största sannolikhet på att kroppen, p.g.a. diverse omständigheter aldrig fick tid att återhämta sig efter olyckan i juli 1997, då han fick ett hårt slag i huvudet av en lyktstolpe. Den medicinska termen är neuroasteni, en vanlig reaktion på bl. a. huvudskador. Henrik behöver både psykisk och fysisk avkoppling. Det är ännu oklart hur lång deras Sverige- vistelse kommer att bli.
I ett bönebrev från Misión Evangélica Luterana (MEL) skriver Sinnika och Håkan Ekström bl. a. följande:
”Än så länge har vi inte känt oss övergivna sen vi blev ensamma missionärer här i Chiclayo. Men ibland kan det vara svårt att fatta beslut. Be att Gud visar oss hur vi ska gå till väga. Be också om att Gud ger oss vishet och kärlek så att vi kan hålla en sund balans mellan familjelivet och missionsarbetet, så att vi inte sliter ut oss, men inte heller drar oss undan det ansvar vi har för arbetet bland våra trossyskon här.
I Las Brisas skall vi börja med medlemsstudier. Det är c:a tio vuxna som vill gå denna kurs. Tacka Gud för att han har förberett detta så väl! Be att Guds Ande är med och leder oss i våra samtal och att han får övertyga människorna om sin kärlek och rättfärdighet så att de fördjupas i sin tro på Jesus Kristus, världens Frälsare. Be att, om det är Guds vilja, det så småningom ska kunna bildas en församling i Las Brisas.”
Roland Gustafsson