ERITREA OCH ETIOPIEN
Det har inte hänt något nytt och uppseendeväckande i förhållandet mellan de båda länderna. Gränsstriderna har övergått i förhandlingar som hittills tyvärr inte lett någonstans. Från Asmara rapporteras att läget är lugnt men fortsatt spänt. Den utländska ambassadspersonal som evakuerades i samband med flygbombningarna i början av juni håller på att så sakteliga återvända till Asmara.
I kyrkans (LCEr) regi har nu musikskolan kommit i gång med 40 elever under ledning av Barnabas Mebrathu. I ett fax daterat den 14 augusti skriver Barnabas bl.a. följande: ”Musikskolan går också bra. Det är redan en och en halv månad sedan vi började med sommarkursen, och jag tycker att vi har mycket musikbegåvade ungdomar. De har redan lärt sig en hel del, och en del av dem har för avsikt att vara med när terminen börjar igen i september.” Något som däremot inte har kommit i gång är bibelundervisningsdelen i detta projekt, bl.a. därför att det amerikansk-eritreanska missionärsparet Caroline och Berhane Elias lämnat landet i samband med oroligheterna. Från Etiopien kommer signaler som tyder på att man förbereder sig för krig för att försöka ta tillbaka de gränsområden som eritreanerna ska ha besatt. Samtidigt har tusentals eritreaner, bosatta i Etiopien under många år, fått sina egendomar konfiskerade, varefter de blivit skickade till Eritrea.
Familjen Bjuremo, som enligt planerna skulle till Eritrea, är fortfarande i Etiopien p.g.a. den osäkra situationen. I ett brev, skickat den 10 augusti, sammanfattar Johnny läget på följande sätt: ”Snart har ett halvår gått (av vår period) och enligt den rådande uppfattningen här blir det ingen fred inom den närmaste framtiden. Hatet mellan länderna trappas upp, människor utvisas dagligen från Etiopien till Eritrea, massmedia spyr ut hatpropaganda och många påverkas tyvärr i en negativ riktning.”
Johnny har på sistone varit knuten till LTS i Asella och har också från den 27 juli till den 4 augusti, tillsammans med prästerna Mekonnen Geremew och Bruk Wubishet från Asella samt Workeneh Hechamo från Addis Abeba, undervisat i Soddo vid en kurs för 22 evangelister från Kullo Konta och Wollaita. (Vi hoppas på ett fylligare reportage från denna kurs i nästa nummer av Till Liv).
Den 12 augusti meddelades den glädjande nyheten att Carina och Johnny Bjuremo fått permanent arbetstillstånd för Etiopien. Meddelandet från Addis Abeba avslutas med orden ”Det är gott att tacka Herren, och att lovsjunga ditt namn, du den högste.”
Christina och Jan-Åke Johansson har nu varit verksamma vid kliniken i Qersa i stort sett sedan de kom till Etiopien i slutet av mars detta år. I ett brev av den 20 juli skriver de: ”Vi ser nu fram emot att få studera amharinja på Mekanissa. Vi ber och hoppas att Gud ger oss en välsignad tid där. Det är inte lätt att studera när man har småbarn. Ofta blir nattsömnen störd och sjukdomar kommer med jämna eller ojämna mellanrum. Må Gud hjälpa och ge kraft. Det har varit en nyttig erfarenhet för oss att få arbeta några månader innan vi börjar språkkursen. Nu vet vi ungefär vad vi har att vänta efter språkkursens slut. Man har något börjat få känna på missionärslivets olika sidor, både glädjeämnen och olika problem som ger anledning till bedrövelse. Vi tackar Gud att han har lett oss hit och ber om nåd, vishet och frimodighet att arbeta i trohet i Guds rike. Djävulens anfäktelser upplevs som svårare här, men vår Frälsare har vunnit seger över allt djävulens välde och är den starkare. Jesus Kristus har makt och välde att bevara de sina. Vi får be för varandra.”
Den 17 augusti började Johanssons språkkurs och den kommer att pågå året ut fram till jul.
KENYA
Gunnel Gustavsson, som på Itierio huvudsakligen haft och har ansvar för missionens kassor och bokföring, kommer under det närmaste skolåret att på deltid undervisa vid den finlandssvenska skolan på Atemo.
Våra danska missionärer från ELM i Danmark, Helene och Preben Kofoed- Jespersen med barnen Milka och Magnus, som placerats för tjänst i Kenya, har ännu inte fått sina arbetstillstånd utfärdade. Utresan är därför framskjuten på obestämd tid.
PERU
Håkan Ekström skriver i ett av sina augustibrev om situationen i Chiclayo: ”Just nu har vi vinter och det innebär att temperaturen drar sig ner mot 17‒18 grader nattetid. Med lite vind, som det normalt alltid finns, blir det rejält kyligt, tycker den vanlige chiclayanen, som inte har kläder för dessa låga (!) temperaturer. För oss svenskar upplevs det nog närmast som en behaglig svensk sommar. Skillnaden är dock: här regnar det aldrig. Dagtid är det 25‒30 grader.
Vi har de senaste månaderna varit friska. Sinnikas magproblem försvann efter den senaste flagylkuren, som hon tog i maj. Det tackar vi Gud för! Dock har hon fortfarande en trötthet att kämpa med eftersom hon varit dålig under en längre tid det senaste året.
Två av våra barn, Sebastian (5 år) och Sofie (3 år) har haft sitt två veckor långa vinterlov från sin skola (dagis). Det är en privat peruansk skola (med förskola) som drivs av en evangelisk församling.
Barnen går där varje förmiddag, måndag till fredag. Det normala för peruanska barn är att börja skolan som 3‒4 åringar. Man har då ett ganska noga kontrollerat program för inlärning av att måla, rita, skriva och naturligtvis också leka. Första klass börjar man som sexåring. Vi är faktiskt förvånade över standarden på undervisningen. De stimulerar barnen på ett bra sätt. Klasserna är små, vanligtvis med 8‒10 barn per klassrum. Nu är ju detta inget genomsnitt för Peru eftersom det är en privat skola med mycket höga ambitioner. Normalt har man stora klasser, allt från 20 till 60 elever, där resurserna är mycket begränsade. Metodiken ska inte heller jämföras med vad man som svensk är van vid. Slag och våld är tyvärr nog helt normala inslag i en vanlig klass.
I missionsarbetet är medlemsstudierna i Las Brisas i full gång. Vi har fullgjort 2/3 av kursen och det finns fyra trogna par som är med i stort varje gång. Vår förhoppning är att etablera en församling där, vilket i så fall blir den tredje här i Chiclayo. Även i Las Lomas började vi i augusti en medlemskurs. Där finns det också 8‒10 personer som vill studera kursen och eventuellt bli medlemmar. Allt detta tackar vi Gud för!
Barn- och ungdomsarbetet fortgår som tidigare under ledning av de nationella medarbetarna Isabel, Hans och Lucy, samt Coco och Karina. Vi är mycket glada för deras trogna insatser. Totalt sett samlas det c:a 120 barn och ungdomar varje veckoslut på de tre platser där vi har samlingar: San Antonio, Las Brisas och Las Lomas. För två år sen fanns det inga ungdomsgrupper. Därför är vi så tacksamma till Gud att det i dag finns möjlighet för de barn som blivit för stora för söndagsskolan att kunna fortsätta i en ungdomsgrupp.
Vår förhoppning är att bygga underifrån (sett utifrån ålder). Då är det viktigt att ingen länk i kedjan går sönder. Var med och be om att denna satsning på barn- och ungdomsarbetet ska få bära frukt och att ungdomarna så småningom ska kunna hitta en naturlig plats i någon av församlingarna!
MEL (Misión Evangélica Luterana) ska ha sin årliga konferens i Arequipa c:a 180 mil söderut) den 7‒11 september. Var med oss i förbön i utvärderingen av det gångna årets arbete samt i planeringen inför det kommande året! MEL består av missionärer från MBV och WMPL. För tillfället är vi fem stycken i Peru. Christy Buhl, en 23-årig tjej som finns i Peru sen i juli samt Nick och Shannon Kraft med sina två barn, som bor i Arequipa sen i februari, där de studerar spanska. De beräknas komma till Chiclayo i mitten av oktober.
Jay är en spansktalande pastor från WMPL’s kontor i USA som vi väntar hit i mitten av oktober. Han planerar att stanna här c:a två månader och förväntas hjälpa oss med predikningar, bibelstudier och själavård. Detta ser vi fram mot. Till sist ett stort tack för all förbön som vi är föremål för. Gud välsigne dig!”
Roland Gustafsson