Han förde dem ut ur deras trångmål

Vi svenskar ar vana vid att ha plats omkring oss. Med en så pass liten befolkning i ett så, till ytan, stort land är Sverige ett av världens minst tättbefolkade länder. Och åtminstone om man jämför med England, så har vi i allmänhet stora lägenheter och hus. Ofta har barnen i en normalstor familj egna rum. Den stora yta vi har att röra oss på, gör att det kanske inte är så konstigt att vi inte vill ha folk för nära inpå oss när vi samtalar. När människor från andra kulturer pratar med oss, tycker vi ibland att de nästan trampar oss på tårna och vi känner fläkten från deras andedräkt mot vår kind. Den spontana reaktionen kan bli, även om den inte uttrycks: ”Kom inte för nära!”

I Bibeln är ”trångmål” ett ord som används för att beskriva situationer då människor befinner sig i svårigheter. 1917 års bibelöversättning har det tjugotre gånger, varav tjugoen i Gamla testamentet. I båda av Bibelns grundspråk ligger ord som ”trycka”, ”tränga”, ”pressa”, ”vara trång” bakom den svenska översättningen. För oss män påminner det grekiska thlipsis (trångmål) om något som brukar trycka runt halsen och göra luftstrupen trång när vi ska vara fina.

Det kan hända saker bland oss som kan få de kristna att känna trångmål. Till exempel aggressiva manifestationer som propagerar för samlevnadsformer som inte är givna av Gud, eller att människor, som har fått betyda mycket för kyrkan och för många enskildas personliga tro, går bort. Då känns det trångt, vi är pressade och tillbakatryckta, svängrummet upplevs begränsat. Det är som om man stod på en smal klippavsats och varje felsteg obönhörligt skulle föra ner i avgrunden.

Vi har redan sett att fenomenet trångmål är känt i Bibeln. Ett typiskt ställe där trångmål råder (även om inte ordet används), är när Israels barn har flytt ut ur Egypten och har kommit till Röda Havet. Bakom dem rycker Faraos härar allt närmare. Ingen räddning tycks finnas, inget utrymme. Till synes trosvisst säger Mose till folket: ”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid” (2 Mos. 14:14). Men i versen efter säger Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de drar vidare.”

Så låter Gud havets vatten klyva sig så att de kan gå torrskodda över havsbottnen, men egyptierna omkommer i vågorna. Herren ”förde dem ut ur deras trångmål” (Ps. 107:28) och ställde dem ”på rymlig plats” (Ps. 118:5).

”Att ha det trångt” kan vara ett uttryck för problem som tynger oss i livet. Ibland är vi så uppfyllda av svårigheter att det till och med kan kännas trångt att behöva vara kvar i sin kropp. Vi vill fly och springa bort, men det går ju inte att lämna sin kropp. (Kan det vara en anledning till att så många i vårt land försöker ta sitt liv? Är det därför det finns så många terapimetoder som syftar till att låta psyket lyfta sig till en högre tillvaro en stund?) Även synden som bor i oss kan växa sig så stor att det trycker i bröstet, det blir tungt att andas. Hela livet tycks vara förfelat, när vi ser hur bortvänt från Gud det är.

Israels barn var många gånger omringade av fiender där de vandrade genom öknen. Men också inom folket fanns det saker som hotade deras existens. Frestelsen till att avfalla från Gud och i stället anta de omgivande folkens religion kunde vara stor. De kanske tänkte: ”Det gör väl inget om vi tillber den guden också? Det betyder ju inte att vi inte dyrkar Herren.” Men Guds helighet gör att Gud inte kan ställas vid sidan av någonting alls. För att få Israels barn att omvända sig ställde Herren dem ibland i trängda situationer. Det enda återstående alternativet var att bekänna sin synd. ”Så länge jag teg, försmäktade mina ben…” sjöng David. Men när synden blir bekänd och gudsförhållandet förnyat, finns det åter plats för lungorna att fyllas.

Det långvariga trångmål som livet i en fallen värld trots allt innebär, kan en gång bytas till fri ”dans på de saligas ängder”. Vi svenskar har kanske fått en alldeles särskild försmak av det himmelska utrymmet i vårt glest befolkade land. Till dem som tror på honom säger Jesus: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum” (Joh. 14:1‒2). Där kan vi alla få den plats som vi har saknat här i livet.

Stefan Nyholm

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan