”Gud född in i vår värld!” Meningen vållade en våldsam debatt några minuter före lunch. Hungern var som bortblåst, alla hade något inlägg. Klockan tickade, tiden blev oväsentlig. Räcker det inte med ”Jesus föddes”, inte kan väl Gud födas? Vad säger Skriften? Bibeln öppnades, ställe efter ställe granskades, den Helige Ande öppnade meningarnas innehåll. Någon reste sig och tänkte lämna rummet, livsfarligt, dörren stängdes. Efter femtio minuters kraftkrävande undersökning av meningen ”Gud född in i vår värld” avrundades det hela med konstaterandet: Om inte Jesus är Gud, är allt hopplöst. 2 Kor. 5:19 och Johannes-prologen sammanfattade och bekräftade detta.
Nu kunde en välförtjänt lunch intagas, femtio minuter försenad. Nästa pass användes till ämnet ”Jesus är Gud född in i vår värld”. Både Gamla och Nya testamentet visade sig innehålla många tydliga ställen med vittnesbördet ”Gud född in i vår värld”. Luthers lilla katekes bevisade sin enorma styrka i de grundläggande kristna begreppen. I katekesen finns vägledning enligt Guds ord och ännu en gång bekräftade den sitt värde. Vår kristna kyrka har tre huvudsymbola, de tre trosbekännelserna. Även dessa påvisar sin slagkraft mot villoläror. I trosbekännelserna finns väl genomarbetade formuleringar av den kristna tron. Avslutningen i den athanasianska trosbekännelsen vill meddela allvaret i åsidosättandet av den kristna trons grundsanningar. ”Detta är den allmänneliga kristna tron; den som icke troget och fast tror den, kan icke bliva salig.” Guds människoblivande är genomgående centralt i de tre huvudsymbola. Treenigheten träder fram som en glasklar kristen lära. Gud har gett oss fantastiska redskap, klart och tydligt kan vi, under ledning av den Helige Ande, se vad Gud har talat till oss.
Tjugofem vetgiriga evangelister från Wollaita och Kullo Konta i södra Etiopien fick under nio dagar undervisning i den kristna trons grundsanningar. Platsen var staden Soddo i Wollaita, där den lutherska kyrkan (LCEt) har en stor församling och en fin tomt med lämpliga byggnader. Suget efter kunskap och fördjupning i den kristna tron är obeskrivligt stort. En tidigare kurs har genomförts, men även den på bara några få veckor. Dessa unga och mycket ivriga män vill verkligen föra ut det kristna budskapet till sina bröder och systrar i södra Etiopien. Här växer den lutherska kyrkan mest, tillströmningen är omätbar. De evangelister som deltog i kursen, når ut till 28 församlingar med sammanlagt nästan 10 000 församlingsmedlemmar. Delas kurskostnaden med antalet människor som nås genom evangelistkurserna, blir summan 70 öre per medlem. Finns det någon anledning till återhållsamhet vad gäller kurser för dessa evangelister? Utan vidare slänger vi ut pengar på resor, underhållning, bekvämlighet, statusprylar, kläder m.m. Sett i ljuset av våra afrikanska bröders och systrars situation visar sig förvaltarskapet av våra tillgångar katastrofalt. Lönen för evangelisterna i södra Etiopien är 45 kr/mån, om de har någon lön.
Mängder med människor har inte fått nattvarden på ett helt år, många väntar på att döpas. De kursdeltagare som vi mötte kunde berätta om 15 församlingar utan kyrkobyggnad. På andra platser är kyrkorna för trånga och måste byggas ut. Äntligen har kyrkans centrala ledning fått upp ögonen för de försummade delarna av landet. Fler kurser planeras och evangelister skall vigas till präster efter prövning och utbildning. Men arbetet hastar och ständigt blir man påmind om bristen på ekonomiska resurser. Tänk över hur många människor du vill räcka evangeliet till, kom ihåg – 70 öre per människosjäl!
Prästen qes Daniel, som fått uppdraget att bistå församlingarna i Kullo Konta med pastorala uppgifter, berättade om sina äventyrliga resor i väglöst land. Vi lyssnar till hans beskrivning hämtad från hans rapport till kyrkans ledning i Addis Abeba:
”Åkte från Soddo i början av oktober 1997, kom till församlingen Shaba. Där sammanstrålade representanter från fyra andra församlingar. Konfirmandundervisning och dop av 58 människor, 127 personer fick mottaga nattvarden. Församlingen Gobori lite längre bort ville också ha besök. Där döptes nio stycken. Nästa församling som stod i tur att besökas var Bobi. Eftersom det regnade var det omöjligt att komma fram. Kom till en översvämmad flod, föll på knä och bad till Gud, tog av kläderna bar dem på huvudet tillsammans med väskan, vadade över. I frid kom jag upp på nästa strand. I Bobi hade fyra andra församlingar mött upp. 165 personer fick nattvarden och 82 döptes. Tillbaka till Shaba, 12 nya att döpa, en av dem hade varit bunden av trolldom men bekände nu sin tro på Frälsaren. Besökte flera platser, floderna fulla med vatten, fick gå långa omvägar bl.a. klättra i träd för att komma över vattendragen. Vid ett tillfälle hade jag två krokodiler på vardera sidan medan jag vadade genom en flod, men jag blev bevarad av Gud. I Amara döptes 26 och 73 fick nattvarden. En ny församling som växer och går framåt. Sammanlagt fick 393 nattvarden och 221 blev döpta.”
Av olika anledningar har qes Daniel förhindrats att besöka sina församlingar i Kullo Konta efter ovanstående visit. Snart har det alltså förflutit ett helt år sen någon sakramentsförvaltare besökt området. Stora skaror väntar på att döpas och ta emot Herrens heliga måltid.
Qes Daniel var med hela tiden på kursen i Soddo, främst för att ha överläggningar med kyrkans nye generalsekreterare ato Godeto Bonso från Addis Abeba, som till allas glädje hälsade på en dag.
Ämnena som behandlades på kursen i Soddo var: nattvarden, dopet, treenigheten, en församlinsledares uppgifter, liturgi samt lag och evangelium. Lärare var qes Mekonnen Geremew, föreståndare för det lutherska seminariet Asella, qes Bruk Wubishet, lärare vid seminariet, och undertecknad. Under regnperioden är seminariet i Asella stängt några månader. Då passar det med undervisning i andra delar av landet.
Vid ett tillfälle hade jag två krokodiler på vardera sidan medan jag
vadade genom en flod.
I slutet av kursen avsattes rejält med tid för frågor. Timmarna bara försvann och frågorna ville aldrig ta slut. Typen av frågeställningar varierade mycket, men huvudsaken är att deltagarna fick fråga om allt möjligt. Hurdant är förhållandet mellan tron och dopet? Måste man använda vin i nattvarden? Vilket är det rätta sättet att döpa, nedsänkning eller vattenbegjutning? Vad är kvinnas roll i församlingen? Påverkan från andra kyrkor är påtaglig. Behovet av undervisning i evangelisk-luthersk anda är akut. I mötet med andra trosriktningar ställs lärofrågorna på sin spets. Varför skall vi ligga efter i kampen om själar? Södra Etiopien är på vissa håll fritt från islam, mycket öppet och lättavancerat. Herren har klart och tydligt öppnat en väg för vår mission där. Varför inte gripa tag i den och gå in genom den öppna dörren? Stora folkgrupper har inte Bibeln på sitt modersmål. Kristen litteratur är en bristvara. Förmånen att få vara med från planeringsstadiet till genomförandet av evangelistkursen upplevs som ett stort privilegium.
Workneh Hechamo, som höll i det praktiska för kursen, hade olika problem att lösa både på planeringsstadiet och under kursen. Skulle pengarna räcka? Hur många dagar kunde vi hålla på? Hade alla fått kallelse? Efter en planeringsdag i Asella lade vi fram allt inför Herren och han välsignade kursen så att den kunde slutföras på bästa tänkbara sätt.
Kursen avslutades med en gemensam måltid, bestående av den traditionella rätten indjera och wot. Vid den samlingen bad ledarna för kyrkan i södra Etiopien och tackade Gud för de pengar som missionen i Sverige skänkt. De bad också för de missionsvänner, bröder och systrar i Sverige, som stöder arbetet i Etiopien. Tänk, vilken välsignelse att få ta emot förbön från okända, men dock kända i Herren! Enbart detta borde få bankkonton att öppnas.
Johnny Bjuremo