Mod – för att vårda livet

Sista handen är lagd vid dagens arbete. Patienter har kommit, fått undersökning, diagnos och behandling. Remisser är gjorda, journalerna skrivna. Annika Landgren tittar upp från sin arbetsplats i ett ljust och trivsamt rum med sol över regnstänk i den betagande hamnutsikten. Kolossfärjan vänder. Passagerarna ska snart i land. Båtvarvens kranar tävlar om vilka som kommer högst, prövar styrkans kapacitet. Jag är inte den förste intervjuaren på besök. För ett par veckor sedan hörde Aftonbladet av sig. Det gällde frågor om livets början – att låta leva eller döda – om de ”politiskt korrekta övergreppen”.

Sista handen är lagd vid dagens arbete. Patienter har kommit, fått undersökning, diagnos och behandling. Remisser är gjorda, journalerna skrivna. Annika Landgren tittar upp från sin arbetsplats i ett ljust och trivsamt rum med sol över regnstänk i den betagande hamnutsikten. Kolossfärjan vänder. Passagerarna ska snart i land. Båtvarvens kranar tävlar om vilka som kommer högst, prövar styrkans kapacitet. Jag är inte den förste intervjuaren på besök. För ett par veckor sedan hörde Aftonbladet av sig. Det gällde frågor om livets början – att låta leva eller döda – om de ”politiskt korrekta övergreppen”.

Annika Landgren bor strax söder om Göteborg med sin man, Per Landgren, idéhistoriker och politiker, och två söner. Det tredje barnet är på väg.

Under tonåren mognade yrkesvalet fram. Efter gymnasiet började Annika läsa medicin och blev färdig läkare 1990. Specialisering inom gynekologi var aktuell.

–Tyvärr är det svårt att som kristen bli gynekolog i vårt land, säger Annika. Man måste ställa upp på abort, även om det bara är en tredjedel av gynekologerna som utför aborter i sin dagliga verksamhet. Så befolkningens representativitet finns inte i den yrkesgruppen.

Annika tjänstgör nu som allmänläkare på Affärshälsan, som servar anställda inom företag och bistår med primärvård för en stadsdel i Göteborg.

 

KLM

Kristna Läkare och Medicinare i Sverige är något Annika Landgren har varit engagerad i sedan studietiden. För andra året är hon nu dess ordförande, och i dag har KLM med närmare 700 medlemmar en initierad och strategisk ledargrupp. Enbart under förra året anslöt sig 150 företrädesvis yngre läkare och studerande.

– Intresset ökar, frågor kring medicinsk etik ligger i tiden och har blivit mer påträngande, betonar Annika.

KLM:s målsättning är att stödja och inspirera läkare och medicinare att forma en kristen syn på sitt liv, sitt yrke och sina studier. Man arbetar med projekt för att förtydliga kristen tro och människosyn i sjukvårdsfrågor och deltar i den medicinsk-etiska debatten vid statliga utredningar såväl som i media. Under senare år har KLM i samband med Svenska Läkaresällskapets årliga riksstämma i Stockholm arrangerat symposier, som blivit väl besökta. Vid höstens stämma blir ämnet Hälsa och relationer. Symposierna följs upp av debattböcker. I våras kom Dödshjälp eller livshjälp? (se recension i Till Liv, nr. 8 sid. 26!) Till nästa år kommer en bok om genteknologi.

KLM är engagerad i nordiskt och internationellt utbyte av erfarenheter. Utvecklingen internationellt är likartad i fråga om såväl medicin som etik.

Vart fjärde år samlas man till en världskongress. Nya organisationer, särskilt från tredje världen, ansluts.

I Sverige är KLM också representerad i Svenska Missionsrådets Arbetsgrupp för Sjukvårds- och Hälsofrågor.

KLM ger ut en tidskrift, fyra nummer per år, och ofta med teman som Flyktingmedicin, Hur mår barnen? Smärta och tröst, Sjukvård i förändring eller Human genteknik och etik.

 

DÖDSHJÄLP ELLER LIVSHJÄLP?

KLM har alltså nyligen varit med om att publicera boken Dödshjälp eller Livshjälp? Den är ett tilltal i vår tid då människovärdet vittrar sönder.

I förordet fångar redaktionen – prof. em. Ingmar Månsson, läkarna Leif Dotevall och Magnus Landgren – in det aktuella läget för sjukvården. Detta accentueras av journalisten Peter Düklers samtidsbeskrivning Vem äger döden? där det unga, friska och fräscha skär igenom som livsstatus för varje generation.

Boken inleds med ett människonära kapitel av Barbro Beck-Friis, professor i palliativ medicin, alltså smärtlindring, som ofta är relaterad till vård i livets slutskede, där man sällan kan bota men ofta lindra och alltid trösta. Den medicinska sidan belyses vidare med intensivvårdens ofta dramatiska vägval, där transplantation är ett vägande alternativ i processen. Tomas Seidal, chefsöverläkare i patologi, skriver om eutanasi, det direkta dödandet av aktiv eller passiv karaktär. Människans egen psykologiska hållning beskrivs i form av självmordstankar, önskan om dödshjälp och livsönskan.

Dödshjälp eller livshjälp i samhället är en idéhistorisk bakgrundsvy i vår historielösa tid. Den gör en flertusenårig tillbakablick på judisk/kristen såväl som grekisk/romersk filosofi och praxis och leder in i vårt århundrade, där utvecklingslära och vetenskaplig materialism lagt grunden för en rasbiologi, klart synlig i västvärldens länder på 20- och 30-talet.

Detta är bakgrunden till den gångna vårens svenska debatt om sterilisering. Lär vi av historien?

Ett par kapitel om juridiskt förhållningssätt och urholkning visar vikten av lagstiftning, särskilt när samhället saknar en sammanhållen värdebas eller värderingsgrund.

Bokens avsnitt om etik ger en värdefull inblick i etiska resonemang. Vad är en människa? Har även den lilla människan ett värde? Eller värdighet?

Definitionen har skiftat, beroende på abortsyn och praxis, och förändrats under de senaste decennierna, när man börjat forska på aborterade foster.

Svårigheten att definiera liv gäller även livets slutskede, särskilt när man – med dagens medicinska möjligheter att behandla – utifrån vitt skilda etiska grunder och intressen börjar diskutera medvetande och vad som kan kallas värdigt liv. Filosofi och livsåskådning fäller avgöranden.

Livets helgd skildras med bibelordet som grund av teol. dr. Bengt Holmberg. Här framställs spektret av den kristna synen på människan. – Ser vi dess konsekvenser i dagens samhälle?

 

CIVILKURAGE

Ovanstående ämnesområden arbetar KLM med. Vilka uttryck ska sjukvården forma för framtiden? Med medicinskt, historiskt och etiskt perspektiv ställs de ofta sammanvävda frågeställningarna på sin spets.

– Hotbilden för sjukvården är väsensfrämmande, säger Annika Landgren.

Sjukvården har i alla tider haft som fundament Hippokrates ”bota, lindra och trösta”, alltså att vårda. Med senare års praxis har samhället ställt andra krav på sjukvården: att eliminera liv.

Det internationella perspektivet understryks med exempel från Holland: 1995 rapporterades 3 200 fall av eutanasi, närmare tusen av dessa utan patientens begäran eller samtycke. I England har man helt nyligen gjort en omskrivning om Hippokrates fundament, vilken kommer upp vid nästa världskongress för World Medical Association. I Sverige pågår utredningen Vård vid livets slutskede.

 – Genom Dödshjälp eller livshjälp? vill vi sprida kunskap om dessa ämnen, som så nära berör varje människa. Vi riktar oss till sjukvårdspersonal, som står i ett etiskt dilemma, till en intresserad allmänhet och kristna i synnerhet, säger Annika Landgren och understryker behovet av civilkurage i dagens samhälle.

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan