Har du sett vad ett riktigt hagelåskväder kan åstadkomma i en blomsterrabatt eller på en bougainvillea-buske?
Tänk dig julens alla blommande amaryllis placerade tätt, tätt tillsammans och att du har dubbelt så många krukor som vanligt. Föreställ dig sen att någon går och slår och slår bland blommorna med en tunn käpp, tills blombladen ligger som en röd matta under det som är kvar av sönderrivna blad och rörformade stjälkar. Ungefär så ser det ut i min rabatt i dag. Den meterhöga bougainvillea-busken med många blommor och gröna blad verkar ha rensats på blad av en mångfingrig hand, ungefär som när man drar de gröna mjuka delarna av grönkål eller spenat. Vad haglet åstadkommer i folkets nyplanterade majs- och bönfält vill jag bara inte tänka på. Och inte finns det några skördeförsäkringar eller liknande här inte.
Min söndertrasade amaryllis trädde för min inre syn när episteltexten lästes i kyrkan i dag, från 2 Kor. 4:7‒15, där det i vers 9 står: ”…slagna till marken men inte förlorade.” Amaryllisen har löken med rötter och kraftreservoar kvar under skydd av jorden. Den kommer att slå ut på nytt. Så gick mina tankar vidare: Jag är blomman – söndrig och trasig av de olika hagel som faller här. Kyrkan (ELCK) är också sådan. Vad skall det bli av den efter alla skador av korruptions-, lögnoch makthagel? Och liksom ett nytt skyfall verkar vara på väg in över Itierio i dag, kan nog ytterligare oväder väntas också över kyrkan.
– Herre, är plantan ännu rotad? Eller har ovädren varit så starka att även jorden runt rötterna sköljts bort?
”Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa, och en tynande veke skall han inte utsläcka” Jes. 42:3.
Regnet, haglet och åskan slog ut elektriciteten. Telefonen, som lagats minuterna innan ovädret började, fungera på kvällen men är i dag åter ur funktion. Vår verkliga kraftkälla sinar inte men ibland är det som om ledningarna slagits av. Och visst känns det nu och då som om kommunikationsmöjligheterna vore lika med noll på grund av allt brus på linjen.
– Herre, gör ditt folk till ett bönefolk, så som George sade igår, när han på Christian Union citerade från Upp. 8:3‒4: ”Så kom en annan ängel och ställde sig vid altaret med ett gyllene rökelsekar i handen. Åt honom gavs en mängd rökelse som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret framför tronen. Och ett moln av rökelse som förenats med de heligas böner steg upp inför Gud ur ängelns hand. Och ängeln tog rökelsealtaret och fyllde det med eldsglöd från altaret som han kastade mot jorden, och det åskade och dundrade och blixtrade och jorden skalv.”
– Tänk, sade George, att när vi ber har det så stor betydelse att något sådant sker!
”Ett brutet strå skall han icke krossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka, tills han fört rätten fram till seger. Till hans namn skall folken sätta sitt hopp” Matt. 12:20‒21.
Till Herrens namn får vi sätta vårt hopp och då ska vi inte bli besvikna. Då ska vi få se hur han ledde oss genom hagelskurarna, och hur han – liksom blomman fick vatten av både regnet och haglet – genom dem fick växa till i våra liv.
Kerstin Nilsson