Han skall bestänka många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört (52:15).
Så förstummas också vi inför ”Herrens frälsning” (det är för övrigt vad namnet Jesaja betyder) och inte minst inför Jesaja 53. Jag tänker både på vad texten säger om Messias person och frälsningsgärning och på profettextens enastående utformning i den hebreiska grundtexten.
straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid…
Låt oss börja med det sistnämnda. Vi bör då först komma ihåg att textens kapitelindelning inte hör till grundtexten utan gjordes först på 1200-talet efter Kristus. Kapitelindelningen i Bibeln vittnar inte alltid om klar insikt i textens uppbyggnad. Sålunda borde Jesaja 53 ha börjat med kap. 52:13‒15, ty där börjar den förunderliga text som vi brukar kalla Jes. 53.
JESAJARULLENS FÖRUNDERLIGA UPPBYGGNAD
Jesaja 53 är placerat precis i mitten av Jes. 40‒66 och på ett sådant sätt att hela texten har sitt centrum i Jes. 53 och formerar sig som ringar runt detta enastående kapitel. Den närmaste ringen utgöres av kap. 52:1‒12 och kap. 54, och går vi till den större ringen kap. 49‒57, så ligger kap. 52‒54 i dess mitt. Hela kap. 49‒57 ligger i sin tur mitt emellan kap. 40‒48 och kap. 58‒66. Var och en av de tre huvuddelarna kap. 40‒48, 49‒57 och 58‒66 är i sin tur indelad i tre delar (40‒42, 43‒45, 46‒48 och 49‒51, 52‒54, 55‒57 etc.) och dessa i sin tur är indelade i tre delar (40, 41, 42 och 43, 44, 45 och 46, 47, 48).
Om du kan se en piltavla framför dig och jämföra den med Jes. 40‒66, så ligger kap. 49‒57 i mitten och kap. 52‒54 i denna mitt och kap. 53 i denna mitt. Och hör och häpna! När vi kommer till denna innersta cirkel, så är den och endast den indelad i fem lika stora delar, nämligen 52:13‒15, 53:1‒3, 53:4‒6, 53:7‒9 och 53:10‒12. Det betyder att vårt centrum, Jes. 53, i sin tur har en mitt, nämligen 53:4‒6, och i mitten av denna mitt har vi vers 5 som lyder:
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Detta är Jesajas centrum, ”Herrens frälsnings” innersta budskap. På ett häpnadsväckande sätt framgår det av grundtextens uppbyggnad. Denna vers är centrum i 53:4‒6, som är centrum i Jes. 53, som är centrum i kap. 52‒54, som är centrum i kap. 49‒57, som är centrum i kap. 40‒66.
Men inledningen av Jesajarullen då, Jes. 1‒39? Så här förhåller det sig i korthet. Herren visar i kap. 36‒39 sin förmåga att frälsa från den assyrisk- babyloniske kungen Sanherib. Denna historiska händelse och detta avsnitt, som till största delen också föreligger i 2 Kon. 18‒20, spelar en viktig roll för Jesaja och i Jesajarullen. Helt mirakulöst räddas Sion från undergång år 701 f.Kr. Kap. 2‒35 innehåller Jesajas predikningar och undervisning från olika tidpunkter fram till denna mirakulösa händelse.
Kap. 40‒66 tar sin utgångspunkt i denna händelse. Kap. 1 är en inledande sammanfattning till hela Jesajarullen.
Kap. 40‒66 vill klargöra att Sions frälsning undan Sanherib år 701 f.Kr. inte är fullbordan av den messianska frälsning, som Jesaja och många andra profeter gång på gång har profeterat om, den som förutsagts redan i 1 Mos. 3:15. Sions frälsning år 701 f. Kr. är ett vittnesbörd om att Herren verkligen är Frälsaren och kan göra det för människor omöjliga. Men i kap. 40‒66 klargöres att Herren inte bara skall frälsa från Assur- Babel utan från en ännu värre fiende, från synden, och genomföra denna frälsning genom sin Tjänare (= Messias) inte bara för Sion utan för ”de många”, d.v.s. för alla människor. I Jes. 53 klargöres i detalj hur detta skall gå till och vad det innebär. Detta budskap är så viktigt, så helt avgörande, att Jesaja ger denna undervisning i grundtexten en utformning och uppbyggnad, som vi ovan visat är helt häpnadsväckande.
”VEM TRODDE VÅR PREDIKAN?”
På Jesajas tid och igår och i dag föraktar många profetens budskap (53:1). Och inte bara det, det förvrängs. Låt oss citera ytterligare några verser ur Svenska Folkbibelns översättning (utkommer som helbibel i dec. 1998):
Liksom många häpnade över dig (ja, det står ”dig” i grund texten, alltså profeten), så skall hans (d.v.s. Messias) framträdande för vrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors (52:14).
Messias, Herrens tjänare, som är den trefalt höge själv (52:13), blir så förnedrad och föraktad, ”att vi räknade honom för intet” (53:3). Ja, texten sammanfattar:
… han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe (53:12).
Vi är blinda för att han bar vår skuld, våra överträdelser, våra missgärningar. Själv är han utan egen synd, ”han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun” (53:9). Det var ”våra sjukdomar” han bar (53:4). Observera att enligt Bibeln är den stora sjukdomen i våra liv synden. Genom syndafallet har vi förlorat den rättfärdighet, helighet, godhet, kärlek, gemenskap med Gud, som vi skapades med.
Genomborrad för våra överträdelsers skull…
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? Men det var Herrens vilja att göra honom till ett skuldoffer för oss (53:10), och genom sin kunskap (”kunskap” betyder inte bara vetskap utan också gemenskap, här Messias syndfria gemenskap med Gud) förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär (53:11).
Visst måste också vi förstummas, både inför grundtextens geniala uppbyggnad och inför dess frälsningsbudskap. Ingen mänsklig tanke har kunnat tänka ut detta, skriver Petrus (2 Petr. 1:21) och ingen syndig människa har kunnat genomföra denna frälsning. 700 år innan denna frälsning fullbordades, ”såg” Jesaja genom Guds uppenbarelse till honom hela händelseförloppet. Han har berättat för oss om en frälsning som är ännu större än frälsningen undan Sanherib år 701 f.Kr.
Likväl, vem trodde och vem tror profetens predikan? Hela Nya Testamentet vittnar om att det Jesaja såg verkligen har gått i fullbordan och apostlarnas vittnesbörd har nerskrivits, skriver Johannes, ”för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn” (Joh. 20:31). Låt oss förundras över profeternas och apostlarnas nerskrivna vittnesbörd och låt mig på nytt upprepa mitten av mitten av mitten av mitten av mitten av Jes. 40‒66:
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Seth Erlandsson
Martin Luther om Jesaja 53
Han var slagen för våra missgärningars skull. Jes.53:5.
Detta ord strider och stormar väldeliga mot alla mänskliga förtjänster och gärningar. Därför bör man flitigt umgås med det. Ty bortsett från att varje människa frestas att förtrösta på egna gärningar, så förekommer det dessutom i Skriften många ord som till synes tillmäter gärningar den kraft som tillkommer tron allena.
Om sådana skriftställen strider och diskuterar vi mycket. Men kampen äger också rum i vars och ens samvete, och där står den häftigare och hårdare än i den yttre dikussionen med våra motståndare. Ty mot dessa är det lättare att hålla stånd. Gentemot deras prat kan vi framställa läran ren och oförfalskad, slå vakt om den och klart utreda om gärningars förtjänst bör bekräftas eller förkastas.
I det inre däremot, i samvetet, är det inte så lätt att tillämpa denna lära och upprätthålla en rätt åtskillnad mellan tro och gärningar, när samvetet har att kämpa mot djävulens och sin egen anfäktelse för syndens skull. Då är det mycket svårt för en människa att inte genom sådana ord om gärningar stötas för huvudet, i synnerhet som vår natur lutar åt att missuppfatta saken och tillskriva gärningar den kraft som tron ensam äger.