Alla tältpinnar är för länge sedan uppdragna, stolarna är hopfällda och tältvagnarna har ställts in för säsongen. Ändå har jag i färskt minne de härliga tältveckorna från sommaren -98, då solen på himlen visserligen inte sken så mycket på oss, medan däremot Guds sol sken kväll efter kväll.
En kvinna sa till mig efter ett möte: ”Det är så härligt att få gräva på djupet, att varje dag få sitta ner och bli ledd djupare och djupare in i Guds ord!” Vi behöver verkligen dessa djupdykningar, för det är så lätt att vi annars under året bara ”krafsar” lite på ytan.
Att i föreningen tillsammans få planera en tältvecka och sen få hjälpas åt med att sätta upp tältet, hålla inledningar, fixa fika, sälja böcker m.m. ger god gemenskap och gör att man lär känna varandra bättre, både unga och gamla. I en liten förening, som den jag är med i, är tältveckan en av årets höjdpunkter!
Vissa gånger kan det vara lätt att ge upp, då man ser att de som inte brukar komma i vanliga fall inte kommer på tältmöten heller. Man vill ju så gärna nå ut… Men vi får inte stirra oss så blinda på detta att vi glömmer vilken uppgift tältveckorna har att fylla för oss ”stammisar”. Vi vet inte heller vad Gud gör med familjen som går förbi med hunden eller med granntanten, som sitter inom hörhåll på sin veranda hela söndagseftermiddagen.
Nu till något viktigt: en viss verksamhet behöver inte vara bra, bara för att den funnits under lång tid. Våga utvärdera ! Hur ska vår tältvecka se ut nästa år? Hur når vi bäst ut till andra människor? Detta är viktiga frågor, som vi bör ställa oss inför sommaren -99.
Ni som vill vara kreativa under våren, vill stärka gemenskapen i föreningen och vill ha ett konkret böneämne – ordna en tältvecka!
Rosa Westmark