Herre, låt det stå kvar i år, så att jag får gräva runt omkring det och lägga på gödning. Kanske det då bär frukt till nästa år. Annars får du hugga bort det. Luk. 13:8‒9.
Bön: Helige Ande, hjälp mig att inte bara höra Guds ord utan också göra det som Ordet säger.
Nyårsdagens text är präglad av allvar. Året är kort, och åren är få. Tiden rusar iväg. Evigheten närmar sig.
I texten ger Herren oss ett nyårslöfte. Det löftet är värt att ta på allvar, för Herren är trofast. Han ber för oss och lovar att vårda sig om oss också detta år. Jesus bad för oss redan då han vandrade här på jorden, och nu fortsätter han att be i himlen.
Det är Guds nåd, och bara Guds nåd, att det inte är ute med oss. Vi är trädet som Herren har utvalt och planterat. Också detta senaste år har vi fått stå kvar tack vare Guds tålamod och Jesu förbön. Just nu är vi föremål för Herrens trofasta kärlek och ständiga omvårdnad. Det finns emellertid också en åklagare, som har svurit oss döden. Han har många hantlangare. Gud får bevara oss, så att inte vi med våra liv går ärenden åt djävulen. Vi är kallade att vara förebedjare i Herrens tjänst.
Det är en stor förmån att ha människor som ber för en, och det är en helig uppgift att be för andra.
Vad ber Herren om, när det gäller oss? Vad vill han med sin oerhörda omsorg? – Han vill bara en sak: att vi ska bära frukt. Det är vi kallade till.
Har då vingårdsmannen funnit någon frukt på det träd han planterade och gödslade kring? Frukt förutsätter liv. Det är inte fråga om att prestera något av egen kraft. Men hos den som lever det fördolda livet med Gud växer den frukt fram som Herren söker. ”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, älskvärdhet, godhet, pålitlighet, vänlighet, självbehärskning” Gal. 5:22. Det är inte i första hand fråga om vad vi gör utan vad vi är. Men där andligt liv finns, blir det också frukt i form av barmhärtighetsgärningar och missionsarbete.
Det träd som inte bär frukt huggs bort när Guds tålamod är slut. Det eviga livet är en gåva på grund av Guds nåd, men tron fritar oss inte från kravet på lydnad. Vi får aldrig missbruka Guds nåd och dra oss undan vårt ansvar. Vi kommer att ställas inför Jesus för att dömas. Alla troende måste redovisa hur de levt. I domen avgörs vad följden blir av vårt liv på jorden. Det liv vi levt kommer att vittna för eller emot oss. ”Ty vi måste alla, sådana vi är, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont” 2 Kor. 5:10.
Så får vi i glädje och frimodighet tjäna Gud och våra medmänniskor den tid som vi har kvar.
Martin Svensson skolsekreterare i KUS