Ande och bokstav av Peter Halldorf
Peter Halldorf är en flitig författare med flera böcker som funnit många läsare. När jag fick boken för recension, ledde titeln mina tankar till 2 Kor.3:6: ”Bokstaven dödar men Anden gör levande” – ord, som ofta använts som argument mot en bokstavstrogen bibelsyn och begränsning av friheten. I denna bok, som inte är på mer än knappt 150 sidor, försöker Halldorf visa hur spänningen mellan bokstav och ande följt kristenheten genom hela dess historia. Innehållet spänner från fornkyrkan till kyrkan i vår tid och från klostertraditionens ortodoxi till de nutida karismatiska rörelserna och nyhedendomens andliga trender.
Flera förhållanden som Halldorf tar fram är svåra att följa. Man får stanna upp och tänka efter om analysen av orsakssammanhangen kan vara riktig. Andra samband är tydliga och belyser hur rörelser och traditioner lett framtill den flora av kyrkor, läror och sätt att leva som funnits och finns än i dag. Halldorf påpekar att avsaknaden av kunskap i historia gör okunnigheten om de kristna rötterna stor. Hur kunde man t.ex. i fornkyrkan ägna tid och krafter åt att strida för bekännelser och knivskarpa formuleringar, när vi i nutida mystik och andlighet inte anser att de behövs? Varför utarbetade man t.ex. den mångordiga nicenska trosbekännelsen i strid mot arianismen? Båda lägren stödde sig ju på Bibeln.
Det är i historiens ljus vi ser hur olika frukterna blev från de båda träden. Å ena sidan en andlighet, som inte vill veta av några tydliga formuleringar och bekännelser, inte känner någon kamp och som hämtar sin näring ur eget skafferi i form av upplevelser, den egna smaken, nya eggande intryck; å
andra sidan tron, som till sitt väsen är kamp. ”Den tar spjärn mot något absolut, något utanför sig själv”, som Halldorf formulerar det. Bekännelser, symboler och den heliga historien – ”det vi har sett och hört” förmedlat av ögonvittnen – befäster och stöder.
Andligheten känner bara ett jag, medan tron alltid förhåller sig till ett Du – Jesus Kristus.
I sin vandring genom kyrkohistorien visar författaren hur man i frihetens namn försökt frigöra sig från symboler, ritualer och traditioner, bara för att ständigt hamna i nya former. Gnosticismen hävdade åtskillnaden mellan ande och materia. Formen var en del av den onda skapelsen. Men formen och bokstaven kan inte skiljas från anden, lika lite som det mänskliga och det gudomliga i Kristus kan skiljas från vartannat. I gudstjänsten, i en kristens liv, samverkar anden och bokstaven. ”Gudstjänstens mening är inte att informera men att uppenbara, inte att få något förklarat utan att bli förklarad.”
Boken är intressant för den som vill följa de förändringar och trender som avlöst varandra i kristenheten. Läs den med eftertanke och gärna i begrundan inför vår egen evangelisk-lutherska tradition.
Göte Hansson