Vi känner alla till hur vi emellanåt bara har behov av lugn och stillhet. Det händer så mycket, vi ska så mycket och allt går så fort. Mitt i en jäktad vardag och värld kan stillhet vara en ren oas, där kropp och själ kan få släcka sin törst och finna ro och vila.
Vi känner alla till hur vi emellanåt bara har behov av lugn och stillhet. Det händer så mycket, vi ska så mycket och allt går så fort. Mitt i en jäktad vardag och värld kan stillhet vara en ren oas, där kropp och själ kan få släcka sin törst och finna ro och vila.
Vi vet om att stillheten rymmer glädje och är nödvändig, men det glömmer vi snart igen, för det är så mycket annat vi ska hinna med. Och så går vi miste om eftertänksamheten mitt i ett aktivt liv.
Var stilla inför Herren
Gud kallar oss inte bara till stillhet utan också till stillhet inför honom. ”Var stilla inför Herren och hoppas på honom” Ps.37:7. ”Var stilla inför Herren, Herren! Ty Herrens dag är nära” Sef.1:7. ”Må allt kött vara stilla inför Herren” Sak. 2:17.
När man blir stilla inför Gud sker något som har avgörande betydelse. Gud kan tala sitt ord, och jag kan höra. Problemet är att vi ofta är så jäktade att vi inte kan höra Guds röst. Guds röst ljuder men vi hör den helt enkelt inte.
I Ps. 46:11 säger Gud: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.” Till vår tids människor, liksom till dåtidens, lyder Guds klara uppmaning: Stanna då upp, tänk efter och förstå att det är jag som är Gud!
Stannar man upp, blir det rika tillfällen att tänka över vem Gud är och vem jag är. Om vi inte stannar upp, rusar vi bara vidare i full färd med våra aktiviteter, arrangemang och all världens göromål.
Larmande sång
Det verkar i dag som om den stora och avgörande frågan är om man är aktiv eller inaktiv. Men sådana värderingar har inte Gud. Tvärtom ser vi att Guds ord om och om igen måste ta avstånd från aktiva människor.
När Mose befann sig på berget och tog emot Guds bud och vägledning, blev folket i sin otålighet mycket aktivt, nitiskt och religiöst. De gav sina guldsmycken till Aron, som av dem gjorde en guldkalv till deras gud. Och så sjöng och dansade de. När Mose på avstånd hörde sången sade han: ”Det är inte segerrop som hörs, inte heller är det ett ropande som efter nederlag. Det är sång (danska Bibeln larmande sång; g:a kyrkobibeln ett skriande av qvädedansar) jag hör” 2 Mos.32:18.
I Amos bok hör vi om djupt religiösa och aktiva människor. Där festades det och sjöngs. Men Gud sade: ”Jag hatar era fester, jag är trött på dem, och jag finner inget behag i era högtidsförsamlingar. Ha bort ifrån mig dina sångers buller, jag gitter inte höra ditt psaltarspel” Amos 5:21‒23.
De dyrkade Gud på sina egna premisser. Därför ville Gud inte höra deras larmande sång. Folket blev inte stilla för Gud och hörde inte Guds röst.
Därför kom också domen (8:3): ”Sångerna i palatset skall på den dagen bytas i jämmer, säger Herren, Herren. Man skall få se lik i mängd, överallt skall de ligga kastade, ja, stillhet må råda!” Det blev stilla – men för sent.
Jesu många samtal med judarnas ledare handlade om samma sak. Jesus ville tala Guds ord till dem, men de var så upptagna av egna gärningar och religiösa aktiviteter att de inte kunde höra Guds ord till dem. Deras egna aktiviteter var viktigare för dem än att bli stilla inför Jesu ord och tänka efter vad han egentligen sade. De ville gärna ha Jesus till brödkonung, men de ville inte ta emot honom såsom livets bröd (Joh. 6).
Ett liv i tro och tjänst
Stillhet inför Gud betyder inte lättja eller likgiltighet. Tvärtom, stillhet inför Gud leder till allt annat än passivitet. Den som är stilla inför Gud, genom Guds eget ord och naturens mäktiga vittnesbörd, får något som ingen annan får: insikt. Han inser ingen annan får: insikt. Han inser Guds makt och upphöjdhet, och han förstår sin egen vanmakt och skröplighet. Denna insikt är helt avgörande, men den har vi inte i oss själva. Gud ger den och förnyar den, när man är tillsammans med honom. Stillhet inför Herren är avgörande för vårt kristenliv. Det betyder att vi måste se till att kämpa för just denna stillhet tillsammans med Gud.
Stillhet vid möten och gudstjänster. Det betyder inte bara att de ska vara lugn och stillhet under mötets tal, sång och andra inslag utan också att jag för min egen del ser till att jag möter upp med ro i sinnet. Om jag med andan i halsen precis hinner till mötet, innan jag ska vidare till allt det andra som måste göras, så går det mesta av mötestiden åt till att tona ned allt det jag just hållit på med och förbereda det jag sen ska ta itu med. Stillhet vid andakterna. Det betyder inte bara att det ska råda yttre stillhet utan också att min själ får tillfälle att komma till ro tillsammans med Jesus. Då blir andakten inte bara något flyktigt och stressande, som jag också måste hinna med jämte allt det andra, utan då blir den en stilla stund, då jag är ensam med Jesus och hör hans ord till mig. En sådan andakt leder inte till passivitet och likgiltighet.
Stillhet i naturen. Då Gud vill klar-göra saker och ting för Job, måste Job för det första lära sig att tiga stilla och för det andra måste han lära sig åtskilligt om naturen, djurlivet, stjärnbilderna m.m. Därefter sammanfattar Job för sin del sin gudstro med orden: ”Nu vet jag att du förmår allt, och att ingenting som du beslutar är dig för svårt” (Job 42:2).
Kom till mig
Kom till mig, hör på mig, var stilla inför mig! Så har Gud talat många gånger och på många sätt. Men gång efter annan har han nödgats säga: ”Men ni ville inte” (Jes.30:15). Folket ville så mycket annat, men vara stilla inför Gud, det ville man inte. Också i dag säger Gud till dig och mig: ”Var stilla inför Herren!” Den som tar emot dessa ord kommer att växa till ”i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag” (2 Petr.3:18).
Per Munch
Präst och predikant, Köpenhamn