Guds godhet mot otacksamma och onda

Det är den tionde januari och missionens minibuss håller på att ta sig upp för den smala, steniga grusgatan till kyrkan i Las Lomas. Mitt i backen tvingas jag stanna eftersom en kvinna inte gör sig någon brådska att flytta på sin spann för att ge plats för bussen.

Det riktigt känns hur lugnet bryts av motorljudet på den smala gatan i detta fattiga område, där det inte kommer mer än kanske fyra bilar om dagen. Jag ser hur flera av dem som bor längs gatan håller på med sina morgonsysslor, som att hämta vatten vid vattenkranen hos grannen tre hus längre upp längs gatan eller gå att köpa frukostbullar i en av gatans små hemaffärer.

Klockan är tjugo över åtta på morgonen och i dag ska vi göra en utflykt med församlingen. Målet är en plats cirka fem km utanför Chiclayo som Samuel, Andrea och jag sett ut en vecka tidigare. Idén att ha en utflykt kom ursprungligen från församlingsmedlemmarna själva. Vid planeringsmötet före jul upplevde jag att de ville ha något som bryter av vardagen, livar upp, ger fortsatt glädje och svetsar samman medlemmarna. Flera av dem nämnde att de ville ha möjlighet att prata om evangelisation, hur vi får med fler till våra vanliga samlingar o.s.v.

Så småningom rullar bussen i väg efter att ha blivit fylld med ett trettiotal förväntansfulla barn och vuxna. Sammanlagt blir det tre körningar innan alla 90 är på plats. Det är ovanligt många, men detta förklaras av att man passat på att bjuda med sig lite grannar eller släktingar.

Solen gassar men vinden svalkar och träden ger skugga, så sammantaget blir det behagligt att vistas ute denna söndag. Gudstjänsten leds av Samuel, som, liksom flera andra av medlemmarna, från sin barndom har ett förflutet inom andra evangeliska sammanhang. Sången, som leds av Hans på gitarr och undertecknad på tvärflöjt, är tidvis lite trevande med anledning av att sångböckerna fick stanna hemma för att inte gå sönder ännu mer.

I predikan blir vi påminda om hur profeten Jona fick i uppdrag att förmedla Guds kallelse och varning till Nineve. Först vill han uppenbarligen inte veta av Guds kallelse och försöker därför fly i stället för att gå in i en rak och ärlig dialog med Gud. Jona delade inte Guds djupa kärlek till nineviterna, dessa människor som inte kunde ”skilja på höger och vänster”. Frågan ställs personligt: Hur mycket älskar vi våra medmänniskor? Har jag tagit Guds kallelse i mitt liv på allvar?

I Jonas flykt ser vi hur Gud kunde använda hans olydnad för att Herrens namn skulle bli ärat genom att sjömännen ”greps av stor fruktan för Herren”, offrade och gav löften (Jona 1:16).

Efter att ha blivit uppkastad på land av den stora fisken får Jona en andra gång (nåd!) möjlighet att fullfölja Guds plan. Denna gång lyder han, går till Nineve och predikar domens ord. Han blir vittne till en stor väckelse. Folk börjar ta Guds ord på allvar, omvända sig och tro på Gud.

Vilken glädje för Gud och hans änglar i himlen! Men inte för Jona. Han blir förargad och tycker livet känns meningslöst!

Än en gång blir han vittne till Guds godhet och skaparmakt när ricinbusken lindrar hettan för honom. När den försvinner lika snabbt som den kommit och Jona åter vill dö ställer Gud saken på sin spets och klargör sitt perspektiv för Jona och för oss: Du menar att du har rätt att blir arg och besviken när din vilja bryts, när gåvor, som du snabbt vant dig vid och som kommit till dig utan ditt besvär, försvinner. Men jag, Gud Fader, skapare av himmel och jord, skulle inte ha rätt att bry mig om dem jag älskar, dem jag skapat till min avbild och som fått min livsande inblåst i sin näsa, dem som jag sänt min egen Son till att dö för, för att återköpa dem från djävulens våld. Är det så du menar? Du tänker enbart på dig själv, hur synd det är om dig. Du behöver inse att ämnet lydnad inte är något frivilligt tillval i min skola, och att buden att älska Gud över allting och din nästa som dig själv är de högsta av alla.

De vill att någon med mer allmän bibelkunskap delar med sig. Det handlar inte om stora och djupa utläggningar.
De är enkla människor utan stora förväntningar men tacksamma för det lilla. Det har jag upplevt som oerhört befriande.

Vem kommer undan här? Inte jag i alla fall.

Därefter citeras Jesu ord från Matt. 12:39‒40 om hur Jona är en förebild till Jesus i hans död och uppståndelse. Tack vare ”Jona tecken” får vi ha frid med Gud.

Efter några sånger avslutas gudstjänsten med bön och därefter är programmet fritt. Några tar chansen att rasta sig lite med en fotboll, andra passar på att lära känna de övriga i församlingen lite bättre.

Så småningom serveras middagen, som tillagats av Andrea för pengar från församlingens kollektkassa. Framåt tre-tiden på eftermiddagen är det dags att påbörja hemtransporten av trötta, men förhoppningsvis nöjda utflyktsdeltagare.

Själv funderar jag över svårigheterna i att försöka hålla kontakten med alla dessa människor. De är så tacksamma för det de får. Materiellt kan vi inte erbjuda så stora förändringar. Men vänskap kostar inget och kan alltid odlas och är mycket givande – bara man väl vant sig vid språket.

Och här finns det obegränsade möjligheter. De vill ha kontakt. Men tyvärr är vi få missionärer, med begränsad tid. Det är sant att församlingsmedlemmarna kan besöka och uppmuntra varandra. Det ska vi uppmuntra och understödja på allt sätt. Men de framhåller ofta att de inte förstår så mycket när de läser i sin Bibel. De vill att någon med mer allmän bibelkunskap delar med sig. Det handlar inte om stora och djupa utläggningar. De är enkla människor utan stora förväntningar men tacksamma för det lilla. Det har jag upplevt som oerhört befriande.

Min förhoppning till Gud är att du som läser detta vill ta del i Guds uppdrag till alla kristna: att sprida det glada budskapet om din Frälsare.

Jag tror att du med det du har fått, materiellt såväl som andligt, vill vara med och lyda missionsbefallningen att göra alla folk till Jesu lärjungar. Det finns många förmånliga uppgifter att fylla i Guds rike. En heter uthållig ”bön för alla de heliga”. En annan heter ”tionde”. En tredje heter: ”Gå!” (Läs: åk ut som missionär, anmäl dig som korttidare!) Kom bara ihåg att motiveringen är att Herren Jesus först av kärlek gav sitt liv för dig!

En sak till: Vi kristna här i Chiclayo tackar Gud för alla er som tagit och tar Guds uppdrag på allvar i era liv.

Håkan Ekström missionär i Peru

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan