Etiopien och Eritrea
Sedan i början av februari råder dess värre öppet krigstillstånd mellan Etiopien och Eritrea. FN och OAU har vädjat till de stridande om omedelbart eldupphör och ett återupptagande av fredsförhandlingarna. Vi uppmanar alla missionsvänner att be himmelens Gud, som leder ”kungars hjärtan som vattenbäckar vart helst han vill”, att han sänder fred och försoning. Vi har haft upprepad kontakt med Barnabas Mebrahtu, och han har meddelat att allt är väl med honom, hans familj och övriga bröder och systrar i Eritrea.
LCEr:s årsmöte är planlagt att hållas den 26‒28 februari 1999 i Koazén.
I förra numret redogjorde Johnny Bjuremo för undret i Chaffe Jila, den muslimske mannen Gosee Woyesu som kommit till tro på Jesus och blivit döpt. Vi har i flera brev från Johnny fått antydningar om att det inte är så lätt att vara kristen i en muslimsk miljö. Han skriver: ”Rapporter från Chaffe Jila talar om att vår käre vän Gosee Woyesu har mött motstånd. Tydligen får han inte vattna sin boskap p.g.a. att han numera är en bekännande kristen. Vad gör vi för att snabbt visa vårt stöd? Uppmana alla missionsvänner att be till himmelens Gud om hjälp för Gosee.”
I ett fax daterat den 11 februari 1999 skriver LCEt:s generalsekreterare ato Gudeto Bonso följande: ”Det är en stor glädje för mig att kunna berätta för er att söndagen den 7 februari kunde sju nya präster prästvigas i Soddo i Wollaita. De är Tadele Wonte, Tomas Lemma, Erdachew Temamo, Faraja Oke, Ayele Buta, Elias Asale och Samuel Bacho. Det var en mycket välsignad högtid då omkring 5 000 människor samlats för att också under hela dagen lyssna till Guds ord.” LCEt håller, om Gud vill, sitt årsmöte 5‒7 mars i Asella.
Kenya
Missionärens situation kan många gånger vara sådan att man blir både trött och uppgiven. Karin Gunnarsson ger i ett brev av den 12 februari uttryck åt såväl trötthet som förnyat hopp och frimodighet:
”När jag gick upp till kyrkan kl. 10 i söndags så längtade jag bara efter att gudstjänsten skulle vara över så snart som möjligt. Jag hade hellre gått och lagt mig igen efter frukost. Utanför kyrkan möttes jag av evangelisten som undrade om det fanns nattvardsbröd som jag kunde ge ut.
Jag blev irriterad över att man inte kunnat tänka på detta tidigare i veckan. Lyckligtvis hade jag hämtat oblater till OLDC när jag senast besökte Itierio. Det visade sig att hela kontraktet skulle vara i Ogango-kyrkan och fira gudstjänst och att vår nye präst Atung’a skulle välkomnas till sin tjänst. Det kom massor med folk och vi fick gå efter alla stolar och bänkar som fanns i klassrummen och på olika kontor. Inne i kyrkan räknade jag så småningom till 220 deltagare och utanför fanns det minst 130. Det var en god predikan och så följde barndop. 173 deltagare i kommunionen, enligt evangelistens beräkningar. En fantastisk gudstjänst på fyra timmar! Utdelandet tog över en timme. Under tiden sjöngs den ena sången efter den andra med stort engagemang. Och vad var det vi sjöng om? Jo, om Frälsaren, korset, blodet som renar, helgar och ger kraft. Jag var glad att jag inte låg hemma i sängen…
Det finns människor som behöver Jesus, Ordet och sakramenten, och som har sin glädje i frälsningen och syskongemenskapen. Detta önskar jag att missionsvännerna i Sverige skulle få uppleva, och vi här ute behöver också se det.”
Peru
Håkan Ekström skriver i ett brev av den 14 februari om både glädjeämnen och bekymmer. Det ger oss möjlighet att få vara med i tack och förbön för missionsarbetet i Chiclayo:
”Vi tackar Gud för att det just nu är många barn som kommer till söndagsskolorna. Be att vi ska få fortsatt frimodighet att undervisa. Tacka för det intresse som flera av ungdomarna visar för att lära sig mer i Bibeln. Be att vi ska kunna undervisa ungdomsledarna så att de kan växa till i ansvar och och omdöme i sina respektive ansvarsområden.
Tacka för vår trogne medarbetare Hans, som är en man med sann evangelisk-luthersk blick för vad som är andligt sunt.
Tacka Gud för att arbetet är hans. Vi ska få så, vattna och kanske skörda – men Gud ger växten. Det är en tröst för oss i tidvis mörka tider”.
Håkan nämner också om en del svåra ställningstaganden i vardagen:
”Upplever församlingsmedlemmarna att vi tar oss tid för dem och ger dem vad de behöver i form av besök och samtal? Hur gör vi när vi märker att någon inte kommer till nattvarden fast han eller hon är medlem? Hur ska vi kunna ge ledarna den undervisning de behöver? Hur visar vi Jesu kärlek i handling när vi blir indragna i familjekonflikter? Hur tillämpar vi vårt kristna ansvar i mötet med den peruanska kulturen? Att gå mot strömmen och samtidigt inta en neutral position i peruanens ögon för att inte bli utspelad mot den ena eller andra”?
Våra utsända behöver få Guds nåd och vishet i det dagliga arbetet. Låt oss komma ihåg dem och alla våra missionärer i tack och förbön!
Missionssekreterare Paul Otto Kjøller från ELM i Danmark skriver i ett brev av den 12 februari om den fortsatta planeringen för makarna Helene och Preben Kofoed-Jespersen. Vi citerar:
”Herren säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända. Jubla ni himlar, och fröjda dig, du jord, och brist ut i jubel, ni berg. Ty Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.” (Jes. 49:6, 13).
Vi gläds över att Herren berett väg för Helene och Preben till missionsarbete i Peru. Även om Kenya-arbetet fortfarande ligger dem varmt om hjärtat, är de inställda på att stå till förfogande för tjänst i Chiclayo, Peru. Den 21 mars blir det missionärsavskiljning i missionshuset i Rønne kl. 14.00. Utresan till Peru är planerad till den 7 april.”