När aposteln Paulus i 1 Korintierbrevet skriver sin ”ledare” kan den kort sammanfattas med orden: ”Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst” (2:2). Lite senare i samma brev summerar han evangeliets innehåll: ”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (15:3‒4).
FÖR JESUS KRISTUS
Jesus hade för sina lärjungar vid upprepade tillfällen förklarat vad han måste genomgå:
”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas” (Matt. 16:21).
BLAND APOSTLARNA
I den apostoliska förkunnelsen finns exakt samma moment med: Jesus såsom korsfäst, dödad och uppväckt från det döda (Apg. 2:22‒24, 3:13‒15, 4:10, 27‒28, 10:39‒41). Detta utgör världshistoriens mest dramatiska och avgörande konfrontation och den når sin kulmen när mänskligheten i samlad front gör uppror mot Jesus. ”Honom korsfäste ni… livets furste dödade ni”, säger Petrus. Samtidigt uppenbaras på ett utomordentligt tydligt sätt Guds utgivande kärlek till den mänsklighet som vänt honom ryggen. Ett synnerligen märkligt sammanträffande – på korset! ”Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad (– – –). Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda”, säger aposteln på den första pingstdagen. När vi gör allt för att röja Jesus, Guds Son, ur vägen – frälser han oss. Ja, så står det faktiskt skrivet! Det är inte så konstigt att Paulus, när han enligt vårt tycke beskriver detta paradoxala förhållande, kallar det för ”korsets dårskap” (1 Kor. 1:18ff.). Med viss ironi konstaterar han: ”Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.” I Jesu död och uppståndelse har synden sonats, djävulen övervunnits och döden besegrats. Därför utbrister Paulus triumferande:
”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor. 15:57).
I OMVÄNDELSEN
Den apostoliska förkunnelsen innehåller ytterligare ett moment. När korsets budskap ställs i centrum, följer kallelsen till en uppgörelse med Herren Gud: ”Ångra er och vänd om, så att era synder blir utplånade” (Apg. 3:20). Ett dubbelt utfall finns också återgivet: tro respektive otro.
På den första pingstdagen resulterar korsets predikan i väckta samveten: ”När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ’Bröder, vad skall vi göra’?” (Apg. 2:37). De nödställda erhöll själavård och tröst, kom till tro och blev döpta. Efter Stefanus predikan blir resultatet det motsatta bland åhörarna: ”När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus” (Apg. 7:54). Så agerar otron och det kostade Stefanus livet. Vid detta tillfälle var Paulus närvarande och här förmedlas det första intrycket av honom i Apostlagärningarna: ”Och Saulus hade gått med på att han dödades”(Apg. 8:1). Något senare fick han ett möte med den Uppståndne, blev omvänd och kom till tro. Korsets budskap bevisade sin kraft! En Guds fiende och förföljare fick, för Kristi skull, bli en Herrens vän och apostel.
I MISSIONEN
Ännu en påskhögtid står för dörren och korsets budskap ställs i centrum. Det är också centralt i det missionsuppdrag som den Uppståndne ger åt sina lärjungar: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta” Luk. 24:46‒48.
Budskapet om korset – det är ditt och mitt, ja, mänsklighetens enda hopp.
Låt oss lyssna och böja oss, tro och ta emot samt förmedla det vidare!
Roland Gustafsson MBV:s missionssekreterare