När Johannes döparen ser Jesus komma gående, säger han: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd!” Evangelisten Johannes lägger döparens ord på minnet och beskriver Jesus i Uppenbarelseboken som ”ett lamm som såg ut som om det blivit slaktat”.
INNAN VÄRLDENS GRUND BLEV LAGD
Ett offerlamm slaktades till en normal familj i Israel, men här är andra dimensioner: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” Jesus säger: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son.” Evangelium omfattar alla världsmedborgare. ”Kristus blev gjord till synd för oss; vårt påskalamm är slaktat, och det är Kristus.”
Johannes döparen uttyder skrifterna och syftar i sin predikan på de lamm som slaktades i Israel alltifrån uttåget ur Egypten. Ledd av Anden skådar han ända in i evighetens värld. ”Han var förr än jag”, säger han om Guds lamm. Jesus själv säger: ”Förrän Abraham var till är jag.” Även aposteln Petrus ser det stora frälsningsperspektivet och skriver att vi är friköpta med Kristi dyra blod, likt blodet av ett felfritt offerlamm utan lyte. ”Så var det bestämt om honom innan världens grund blev lagd.”
Isak frågar: ”Var är fåret till offret?” Det är en profetisk fråga, och den genljuder genom årtusenden. ”Gud utser nog åt sig fåret till offret, min son”, svarar Abraham.
VAR ÄR FÅRET TILL OFFRET?
Adams barn har ända sedan syndafallet försökt blidka Gud med gärningar, men Gud handlar i nåd. Redan före världens skapelse beslutade han om frälsning genom Sonen, som i Skriften får namnet ”Herren vår rättfärdighet” (Jer. 23:6). Abraham med samma natur som fäderna, om vilka den allvetande Guden säger att ”deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid är endast onda” (1 Mos. 6:5), tillräknades den gudomliga rättfärdigheten och hade genom tron syndernas förlåtelse och frid med Gud.
På Herrens prövande befallning går Abraham till Moria för att offra löftessonen. Denne bär offerveden, och Abraham – fadershanden – har hand om elden och kniven. Isak frågar: ”Var är fåret till offret?” Det är en profetisk fråga, och den genljuder genom årtusenden. ”Gud utser nog åt sig fåret till offret, min son”, svarar Abraham.
Offerlammet var redan utsett, men den angelägna frågan blir inte besvarad, förrän Johannes döparen, ”den störste av kvinna född”, pekar på Försoningsoffret och säger: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd!”
SÅ ÄLSKADE GUD
”Tag din ende son, som du har kär”, sade Gud till Abraham. När ordet kär uppträder första gången i Gamla Testamentet, gäller det kärleken mellan en far och hans son. Första gången i Nya Testamentet som denna kärlek nämns är i Matt. 3:17, där Gud säger: ”Detta är min Son, den älskade. På honom vilar mitt välbehag.” Jesu dop återberättas, och samma ord från Gud citeras i Mark. 1:11 och Luk. 3:22. I Joh. 3:16 säger Sonen själv: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan äga evigt liv.”
”I de dagarna och på den tiden skall man söka efter Israels missgärning, och den skall inte mer vara till, och efter Judas synder, och de skall inte mer bli funna, ty jag skall förlåta dem.”
LAMMETS BLOD RENAR FRÅN ALL SYND
Gud använder olika uttryckssätt, när han räcker syndernas förlåtelsen till botfärdiga syndare. Människor som lärt sig betrakta synden som skuld inför Gud får höra: ”Han har förlåtit oss alla våra överträdelser och utplånat det skuldbrev som punkt för punkt förklarade oss skyldiga” (Kol. 2:14). I Kristus genom tron är vi ”heliga, obefläckade och skuldlösa”.
För den som upplever sin synd som orenhet framställs förlåtelsen under bilden av en tvagning. ”Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från all synd” (1 Joh. 1:7).
Syndare som kallar sin synd och sitt medfödda syndafördärv för ”orena kläder”, möts av löften om ”vita kläder” och ”den finaste dräkten”. Att vara iklädd Kristi rättfärdighet är detsamma som att äga hans fullkomliga lagfullgörelse. ”På samma sätt skall de många stå som rättfärdiga genom en endas lydnad” (Rom. 5:19).
När den ångerfulle säger som David: ”Min synd är alltid inför mig”, framställer Gud syndernas förlåtelse på sådant sätt att han inte mer vill se synden. ”Du kastade alla mina synder bakom dig” (Jes. 38:17). ”Du skall kasta alla deras synder i havets djup” (Mika 7). ”Jag utplånar dina överträdelser som ett moln och dina synder som en sky” (Jes. 44:22).
Någon tänker kanske att Gud trots allt en dag åter ska leta fram synden och bestraffa överträdaren. Då säger Herren: ”I de dagarna och på den tiden skall man söka efter Israels missgärning, och den skall inte mer vara till, och efter Judas synder, och de skall inte mer bli funna, ty jag skall förlåta dem” (Jer. 50:20). ”Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg” (Jes. 43:25).
JAG TROR PÅ SYNDERNAS FÖRLÅTELSE
Johannes döparen höll världshistoriens kortaste men underbaraste predikan: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.” Det är själva kärnpunkten i evangelium. Syndernas förlåtelse fördriver fruktan för död och grav, ja för den eviga döden. Vi upprepar ständigt i vår trosbekännelse: ”Jag tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.”
Kristus, Guds lamm, ”har dött för våra synder, enligt Skrifterna” och ”uppstått på tredje dagen, enligt Skrifterna” (1 Kor. 15). I härlighetens värld, innanför den öppnade pärleporten, lovprisas Lammet, ”som köpt oss åt Gud med sitt blod”.
Lennart Axelsson predikant, Bjärnum