Betyder ditt dop något?

Många svarar nej, utan att tänka sig för. Andra kommer ihåg hur föräldrar och äldre syskon berättat något minne från dopet. Kanske finns det gamla dopbeviset kvar och foton i familjealbumet. Dopljuset tänds inte längre. Dammigt och brutet på flera ställen kom det visst bort i någon flytt.

Dopet är tyvärr ofta något vi minns utan att reflektera närmare över det. På så sätt går vi miste om viktiga påminnelser som har att göra med vårt förhållande till Gud. Det är ungefär som att få en vackert inslagen present och sen bara lägga den oöppnad på en hylla. Tar man inte av papperet och ser efter, vet man ju inte vad det är man egentligen har fått. Har du inte lust att en kort stund se efter vad Gud gav dig i dopet?

 

I DEN TREENIGE GUDENS NAMN

Det kristna dopet sker i Guds namn: i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Att du är döpt i Faderns namn påminner om att du blev Guds barn i dopet. Han skapade dig och gav dig liv genom dina föräldrar. I dopet tog han dig ut ur mörkrets och otrons makt och införde dig i sin älskade Sons rike (Kolosserbrevet 1:13). När Jesus talar om små och späda barn säger han att de tror på honom. Ingen människa tror av sig själv. Tron är en Guds gåva, för den som kan höra evangelium men också för ett litet nyfött barn som döps.

När du döptes blev du förenad med Herren Jesus, liksom en liten kvist blir inympad i en god stam. Du döptes i Sonens namn. Enligt Paulus ord i Romarebrevets 6:e kapitel blev du döpt till Kristi död. ”Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden…” Det hörs ju ganska skrämmande, men med det vill Gud säga att allt hos dig som innebar motstånd och fiendskap mot Gud blev dödat i dopet. Ljuset från Frälsarens kors har brutit igenom ditt djupaste mörker. Genom ditt dop fick du del av Kristi seger över synd och död.

Ibland presenteras en kristen som två människor: en ny – det är Kristus själv som lever i den kristne genom tron – och en gammal människa, som faktikt blev dödad i dopet, men tyvärr lever vidare och försöker återta herraväldet i våra liv. Luther säger att vår gamla människa varje dag ska tvingas till nederlag och död. Det kan sägas ske genom att vi dagligen bekänner vår synd och tar emot vårt dops Herre och Frälsare.

När Jesus talar om små och späda barn säger han att de tror på honom. Ingen människa tror av sig själv. Tron är en Guds gåva, för den som kan höra evangelium men också för ett litet nyfött barn som döps.

KLÄDD I KRISTI RÄTTFÄRDIGHET

När vi citerar Paulus i Nya Testamentet är det viktigt att komma ihåg att det är Gud som talar genom aposteln. Det är oerhört kraftfulla ord i Galaterbrevet 3:27: ”Ni alla som är döpta till Kristus är iklädda Kristus.” Han själv omslöt dig i dopet på alla sidor. Du lades in i honom.

Liksom en vit dopklänning omslöt dig, blev han din nya dräkt. Den vita färgen symboliserar renheten, heligheten och rättfärdigheten. Hans fullkomlighet blev din.

Dopklänningen är nästan alltid tre till fyra gånger längre än det lilla barnet. Det är inte bara för att det ska vara gulligt utan det visar också att den förlåtelse som Gud ger inte bara medför renhet för stunden utan också blir en gåva för hela livet. A ena sidan var du som nydöpt en färdig och verklig kristen, å andra sidan behöver du leva och växa i syndernas förlåtelse varje dag. Hur stor syndare du än skulle råka bli, får du plats i förlåtelsens dopklänning. Även om du inte tror det själv, så är Guds nåd större än dina synder. Hans barmhärtighet är större än du kan anse vara rimligt.

 

PÅNYTTFÖDELSE

För att komma in i Guds rike måste man bli född på nytt. Så säger Jesus till Nikodemus när de talas vid en gång. Född på nytt, född av vatten och Ande eller född ovanifrån. Johannes talar om samma sak i början av sitt evangelium (1:12‒13). ”De är födda av Gud.” Paulus skriver till Titus (3:5) att dopet är ett bad till ny födelse och förnyelse i den Helige Ande. Du döptes en gång i den Helige Andes namn. Då föddes du på nytt genom Livgivaren till ett helt nytt liv.

Den märkligaste av alla dopgåvor är att Anden flyttade in i din kropp precis lika verkligt som Kristus omslöt den på alla sidor. Han gjorde dig till sitt tempel. Är det inte för stort? Om vi kunnat ana djupet, hade vi kanske som Luther vid något tillfälle sa, av okontrollerbar glädje inte kunnat stanna kvar här på jorden utan ryckts levande in i härligheten i himmelen. Tänk då på vad det å andra sidan måste smärta Gud om vi så att säga drar vår dopklänning i smutsen eller lever som om vi aldrig blivit ett med honom i vårt dop.

Gud själv, Fader, Son och Helig Ande, älskade dig så i dopet, att du blev hans. Och han gav dig del i sig själv.

HOPP OM EVIG HÄRLIGHET

Det gläder mig, som fått förmånen att skriva denna artikel, att du fortfarande läser. Min förhoppning är att du ska kunna glädjas åt ditt dop och fortsätta att under resten av livet ta reda på mer och mer om det som Gud gav dig den stunden vid dopfunten i sockenkyrkan eller vid familjens dopskål vid högtiden i hemmet. Ett underbart skriftställe, som verkligen understryker Guds handlande i dopögonblicket, finner vi i Kolosserbrevet (2:9). När vi läser detta blir det tydligt för oss att det speciella med dopet inte är det som syns: med lite vanligt vatten hämtat från kranen och uppvärmt till lämplig temperatur begjuts det lilla barnets hjässa tre gånger… Vad var det egentligen som hände? Lyssna nu till apostelns ord och förundras:

1. I Kristus bor gudomens hela fullhet lekamligen (= kroppsligen, bokstavligen helt konkret).
2. I honom äger ni den fullheten!
3. Ty ni blev begravda med honom i dopet. (Kol. 2:12.)

Alltså fick du i dopet del av Guds fullhet. Kan det bli tydligare? Gud själv, Fader, Son och Helig Ande, älskade dig så i dopet, att du blev hans. Och han gav dig del i sig själv. Jag förstår det inte, men jag anar åter något övermåttan rikt. Måste inte denna Guds fullhet kunna väga upp allt elände här på jorden och till sist bära oss in i evighetens liv?

I Kolosserbrevet 3 kopplas dopet just till härlighetens hopp. Låt oss avsluta med en påminnelse om det löfte som Herren Jesus lagt till sin dopbefallning i Matteus 28. Hur är det han säger? – Jag är med dig alla dagar till tidens ände. Inte bara dina goda dagar utan också de dåliga. De dagarna då det kändes som om han hade glömt dig var han likväl med dig.

Också de dagarna då du misslyckades som lärjunge. Dagar då du kände dig tyngd av ditt eget svek. Tänk att han också då var vid din sida och där vill han förbli, tröstande, förlåtande, uppmuntrande under det att han på nytt och på nytt fyller dig med sin Gode Helige Andes kraft och liv.

Alve Svensson Kh. i Hjärsås

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan