Om ett träd långt inne i en mörk skog en natt plötsligt faller omkull, hörs det då ett brak, om där inte finns någon som lyssnar?
Problemet är bara skenbart. I sak förändras ingenting om en sådan händelse äger rum utan någon uppmärksamhet eller inför stor publik. Förutsättningarna för att lyssna finns där och är i båda fallen desamma. Tanken på trädet i skogen kan säga oss något om hur det är när Gud talar. Gud är inte tyst, men lyssnar vi? – Jo, visst lyssnar vi! I stort sett varje människa i Sverige i dag vill kalla sig för ”sökare”, och det måste väl betyda att man på något sätt söker, lyssnar efter Gud? Ja, man söker vad man saknar, vad man har förlorat. De tre första kapitlen i Bibeln avslöjar varför det är så här. Gud skapade människan till sin avbild. Hon var inte Gud men helig och rättfärdig som han, och hon kände Gud. Adam och Eva levde i gemenskap med Gud inför hans ansikte. Människan levde på det sätt som hon var skapad för, med sin Skapare. Men något fruktansvärt hände. Frestad av djävulen bryter människan mot det enda bud Gud hade gett henne. Och förstör därigenom möjligheten till all sann gemenskap med Gud. Irenaeus beskriver vad Gud måste göra: ”Människan visade han bort från sin åsyn, förflyttade henne och lät henne slå sig ner vid vägen till paradiset, som inte tar emot syndare.” Det är svårt att tänka sig något mer sorgligt och ensamt än att bo vid vägen till paradiset utan att någonsin själv få gå i den riktningen.
Vi människor bor fortfarande kvar vid vägen till paradiset. Den synd som våra första föräldrar begick har vuxit och frodats i och bland oss som en cancersvulst. Vi behöver bara se oss omkring lite i världen för att förstå att ingenting finns kvar av den helighet och rättfärdighet Gud skapade oss till.
Men när vi iakttar detta, ser vi också alla dessa människor som i blindo söker och lyssnar efter Gud. ”Kanske ska jag finna honom i shamantrummans suggestiva dunkande? Eller i det där märkligt stora uråldriga trädet? Kanhända i stjärnornas regelbundna banor. Eller är det måhända i mig själv, i mitt inre jag bör söka?”
Paulus förklarar vad det är alla dessa människor världen över har sett. ”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” (Rom. 1:19‒20.) Guds verk, naturen, växter och djur, himlakropparna, ja, människan själv vittnar om sin Skapare.
Men vad är det skapelsen säger om Gud? Paulus preciserar också detta i Romarbrevets två första kapitel. Skapelsen vittnar om Guds makt, helighet och rättfärdighet och därmed också om hans lag. Att det är så, ser vi i all gudsdyrkan runt om i världen. Denna går alltid ut på att på något sätt kunna undgå gudens vrede och om möjligt i stället få något gott från honom, antingen genom att beveka honom med offer eller genom att behärska honom med magi.
Augustinus berättar i sin bok Bekännelser om hur han före sin omvändelse till Kristus endast skymtade sanningen i fjärran och därför i sitt sökande efter den bara drevs omkring på falska vägar utan att någonsin komma närmare sanningen, eller, med Irenaeus bild, utan att kunna gå på vägen mot paradiset. Augustinus beskriver detta irrande med orden: ”Du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess det vilar i dig.” Alla människor på jorden som dyrkar olika gudar har anat sanningen, men bara en del av sanningen. De har förstått att de lever under Guds vrede. Den lag som Gud lagt i deras samveten dömer dem. De vet att de är syndare. Men detta är ett fruktansvärt liv, ett liv i väntan på domen. De känner nämligen bara en sanning utan nåd. Men det finns även en sanning om nåden. För alla dem som arbetar med att beveka eller besvärja sina döda gudar finns evangelium.
Det finns en väg med en öppen port tillbaka till paradiset, en dörr som ingen kan stänga. Det finns en vila i Gud. Men om denna sanning talar inte skapelsen ett ord. Jag hör inget om denna nåd i mitt samvete.
Varför är då Gud så tystlåten om denna sanning? Varför tiger han om vägen tillbaka till paradiset?
Gud är inte tyst! Men hela sanningen om Gud, om hans nåd, kan bara uppenbaras av Gud själv. ”Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande.
Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.” (1 Kor. 2:11‒12.) Vad är det Paulus talar om? Han talar om vittnesbördet om Kristus. Han talar om den Helige Ande som kan föra oss in i hela sanningen.
Vi behöver inte irra omkring i mörker sökande efter en tyst gud.
Nej, Gud talar till oss i dag. Hans Ord är levande och ger liv.
Det är vi som måste lära oss att vara tysta och lyssna.
Gud talar. Han talar genom sin Helige Ande. Och Andens redskap när han talar till oss människor är det Ord som Gud har talat genom profeter och apostlar, vår Bibel. ”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den Helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” (2 Petr. 1:20‒21.)
Gud talar till oss och han har gjort det genom hela mänsklighetens historia. Men vill vi lyssna? De första människorna fick höra om det straff som är det enda som kan betala för synd, döden. Men de fick också höra det första evangeliet om en Frälsare, som i deras ställe skulle gå i döden för att döda döden och djävulen. I tron på Guds löfte om en Frälsare fanns det också för Adam och Eva en öppen väg tillbaka till paradiset.
Paulus säger i Ef. 2 att vi av naturen är vredens barn och döda på grund av våra synder. Men också för oss finns det ett evangelium. I Ordet får vi höra budskapet om vår frälsning. Vi får höra om hur Gud älskade oss och hela världen så mycket att han lät sin egen Son dö i vårt ställe. Och detta Ord är ande och är liv. ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (2 Kor. 5:19.)
Vi behöver inte irra omkring i mörker sökande efter en tyst gud. Nej, Gud talar till oss i dag. Hans Ord är levande och ger liv. Hans Ord är också evigt. Det betyder inte bara att det är ett mycket gammalt ord, som dessutom är väldigt svårutplånat ur historien, utan det betyder också att Guds Ord i varje tid och situation är aktuellt och nytt. Det är bara i Guds uppenbarade Ord som vi finner frälsningen i Kristus, den väg han har öppnat för oss tillbaka till Livets träd i paradiset. ”Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps. 119:105.)
Läs din Bibel! Gud, himmelens och jordens Skapare, har något att säga dig!
Olof Göransson Präst, Örkelljunga