”Men vårt medborgarskap, det har vi i himmelen. Därifrån väntar vi vår Frälsare, Herren Jesus Kristus.” Fil. 3:20.
Bön: Helige Ande, visa mig att jag får lov att vara Guds barn och medborgare i himmelen.
Kristendomen är hoppets religion. Den lägger tyngdpunkten på det kommande, det eviga. En kristen människa förnekar för den skull inte betydelsen av livet här på jorden och flyr inte undan dess plikter. Men vårt liv på jorden – mycket kort – ska underordnas det eviga livet, som ju inte kan mätas med tidsmått.
Här och nu är förberedelsens tid. Det som ska blomma ut i evigheten har såtts i tiden. I den eviga världen sår man inte; där skördar man.
Människan är barn av två världar. När Gud skapade människan, gjorde han det av stoft nedifrån och av ande uppifrån. Prästen har rätt, när han över den dödes kista uttalar orden: ”Av jord är du kommen. Jord skall du åter varda.” De följande orden uttrycker också vad Bibeln tydligt lär: ”Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen.”
Jord och himmel, tid och evighet är förenade i människans väsen. Skaparen, som gjorde allting skönt, lade evigheten i människornas hjärtan. Det är därför som jorden inte har den ro vi söker.
Den danske prästen och författaren Kaj Munk, tidigt faderlös, har på ett fängslande sätt berättat om sina barnaår: ”Hur liten jag än var, hade mor lärt mig något, som jag aldrig senare har glömt, något, som jag lever mitt liv på ännu i denna dag. Varje kväll innan mina stora barnaögon slöt sig för natten, knäppte hon sina händer över mina, lät mig läsa en vers och sluta med: ‘God natt, far, god natt, Gud och Jesus och alla heliga små änglar!’ På så sätt visste jag redan vid fem års ålder att vi människor är hemma i två världar. Där uppe var far, här nere var mor. Och jag själv var alltså ungefär lika mycket på båda ställena.”
Trons folk har i alla tider bekänt sig vara ”gäster och främlingar på jorden”. De har ”bott i tält” och väntat på ”staden med de fasta grundvalarna” (Hebr. 11). Deras längtan har stått till något bättre, till det himmelska.
Hur blir man då medborgare i himlen? Jesus talar om det för Nikodemus. Till medborgare i himlen föds man.
Det är så sant som det är sagt: En kristen människa är född två gånger. Och född på nytt lever människan det fördolda livet med Kristus i Gud och har medborgarskap och hemort i Guds himmel.
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16.
Martin Svensson skolsekreterare i KUS, Kristianstad