Se på Jesus…

Det bjöds till läger med temat ”Se på Jesus” i Skummeslöv den 13‒16 maj och som värd stod Vallberga Evangelisk-Lutherska Församling, en fristående församling, som samverkar med MBV. Jag gav mig iväg för att vara med under två dagar, och jag bad: ”Herre, låt mig se dig, låt mig fyllas av dig!”

Tack vare en god vägbeskrivning hittade jag dit och fann lätt en plats i det stora mötestältet, precis då dagens program skulle börja.

När jag nu efteråt ser tillbaka på lägret och bläddrar i mina anteckningar, är det svårt att veta vad man ska ta med av allt det som bjöds. Men i många av föredragen och predikningarna möttes vi av uppmaningen: Använd Ordet! ”Guds Ord är maten.” ”Låt oss inte glömma att äta detta bröd!” ”Där Ordet predikas uppenbarar Herren sig.” Många av föredragen och predikningarna gav god föda. Nog är vi ofta som Tomas, som inte ville eller kunde tro att Jesus uppstått. Inte hjälpte det honom att de andra lärjungarna sett Jesus. Först när han själv fått möta Jesus kunde han tro. Vi behöver också ett personligt möte med Jesus för att få se att vi är intecknade i Jesu händer. Och Jesus visar sig där hans Ord förkunnas, där hans lärjungar möts.

Elia hade kämpat och trodde sig vara ensam kvar som Herrens profet. Trött och missmodig tyckte han att allt var hopplöst. Han kände sig av Gud övergiven och ville dö. Men Elia hade ännu en tid att tjäna Herren. Vi är kallade att vara trogna Herren och hans Ord, 1 Kor. 4:?‒2. Elia fick vila och ny styrka; det får också vi – vid korset. Men om du glömmer att äta, kommer ditt hjärta att förvissna. Ps. 102:5.

Under lägret medverkade flera olika körer och orkestrar, som övat sig samman under lägrets gång. De olika orkestrarna spelade också till den gemensamma sången vid flera tillfällen.

I en paus tog jag chansen att fråga några av värdfolket om lite av det praktiska runt lägret. Min första fråga gällde tanken på lägret:

– När bestämde ni att ordna läger? Jag fick veta att en systerförsamling i Silverdalen, Småland, hade planer på en utfärd vid Kristi Himmelsfärds dag och ville hälsa på. När vänner i Umeå fick veta det, ville de också vara med och så föddes tanken på ett läger. Nu innebar detta ett problem, kanske ett angenämt sådant: kapellet i Vallberga var inte stort nog. Efter lite sökande fann man så Skummeslövsgården, en privatägd lägergård med plats för ungefär 100 nattgäster.

Från början räknade man med c:a 150 personer, jag tror vi var bortåt 170‒180 och dessutom en del extra besökare vid kvällarnas offentliga möten. Maten ordnades av församlingsfolket utom middagarna, som vi fick äta på lägergårdens servering.

Målsättningen var ju att få sitta ner kring Guds ord men också att barn och ungdomar skulle få träffa jämnåriga kristna från andra delar av landet. (Inslaget av barn var ganska stort.) Man ville också att lägret skulle få visa att man kan ha trevligt med mycket sång och musik utan att det behöver vara alltför moderna stilar.

– Har det praktiska fungerat bra?

– Ja, så här långt har det gått mycket bra. Vi hade visserligen bett om fint väder men det har varit ganska kallt. Dock vet vi att Gud aldrig ger det näst bästa.

– Har ni tänkt göra detta till en tradition?

– Just nu känns det så, svarade någon omedelbart och vid avslutningen av lördagskvällen uttrycktes förhoppningen att läger skulle anordnas också nästa år, och att alla då ska känna sig välkomna, både olika åldrar och människor från olika kyrkobakgrund.

När jag for hem efter lägret var jag glad för allt det goda jag fått höra. Är det inte så, att om vi bara får våra ögon fästa på Jesus, så kan vi sedan se varandra som Guds barn och syskon i Kristus, även om vi tycker och tänker olika om en del saker?

”Låt oss ha blicken fäst på honom som är trons upphovsman och fullkomnare, Jesus…” Hebr. 12:2. (Läs gärna hela kapitlet!)

Kerstin Nilsson missionär, f.n. i Sverige