Själavård – ett försummat ämne i en ytlig och kroppsfixerad värld…
I sin artikel om Josef visar Gunnar Gustafsson att denne i sitt förhållande till sina bröder var en förebild till den store själavårdaren Herren Jesus. Brödernas sång på temat ”Vi är redliga män” behövde tystas till förmån för sanningen. De var ju i verkligheten missgärningsmän och – Gud hade funnit deras missgärning.
I intervjun med Fredrik Brosché framgår klart, att kristen själavård inte får blandas ihop med psykoterapins ansträngningar att befria människor från skuldkänslor. Vad hjälper sådan vård inför evigheten, när skulden är verklig och om den kvarstår oförlåten?
Också med tanke på vården av våra egna och andras själar behöver vi ställas inför vad Göran Giselsson kallar ”vårt Kosovo” och upptäcka, uppleva och inför Gud bekänna fördärvet och ondskan som bor i allas våra hjärtan och utgår därifrån. Först med sådana erfarenheter har vi fått förutsättningar att förstå evangelium och att räcka det glada budskapet vidare till andra.
Många av oss har fått uppleva en skön sommar. Nu i månadsskiftet augusti – september verkar den bara ha varit så väldigt kortvarig. Så är det med ungdomstiden – sedd i backspegeln – ja, med hela livet. ”Det är som flöge vi bort”, sjunger psalmisten. Vad viktigt – nej, absolut nödvändigt –att med Guds ords hörande vårda sin odödliga själ, så att detta heliga ord får verka en uppgörelse med den levande Guden, medan det ännu är nådatid!
Hoppas någon har saknat Till Liv under sommaruppehållet och att alla läsare ska få något för sin själ av detta nummer!