Eritrea
”Bröder, be även för oss (1 Tess. 5:25). Glöm inte bort oss i de svårigheter som vi f.n. upplever”! Med dessa ord sammanfattade LCEr-presidenten qeshi Simon G/Kristos sin hälsning till missionsvännerna i Sverige.
Med tämligen kort varsel fick undertecknad, efter rekommendation från missionsrådet och beslut i MBV:s styrelse, under tiden 13‒19 november göra ett besök i Eritrea. Ursprungligen var tanken att Per-Martin Hjort, som befinner sig på korttidsuppdrag i Etiopien, också skulle kunna göra ett besök i grannlandet. Men med tanke på de känsliga relationerna länderna emellan, där risken för krigshandlingar är påtaglig, förordades separata besök i Etiopien respektive Eritrea.
Med viss spänning påbörjades resan. Hur skulle läget vara i Asmara, ett tiotal mil från den etiopisk-eritreanska gränsen, där full mobilisering pågår? Med förundran kunde jag under besöket i Asmara med omnejd konstatera att situationen på många sätt var fullt normal. Visserligen präglas landet av flera onormala förhållanden, t.ex. att en stor del av den manliga befolkningen rekryterats för tjänst vid fronten och att mer än 65 000 eritreaner, som tidigare varit permanent bosatta i Etiopien, tvingats tillbaka till sitt ”hemland”.
Det var mycket uppmuntrande att få börja besöket med att fira gudstjänst i Dekemhare, några mil nordväst om Asmara. En gammal kristen i församlingen tryckte min hand efter gudstjänsten och sade: ”Tack för att ni från Sverige kom till oss i vårt land, predikade evangelium för oss och hjälpte oss att få Guds ord på vårt eget språk!”
Mötet med missionärerna (se sidan 13) var givande och de förefaller fungera bra i sina respektive arbetsuppgifter. Det mesta av tiden användes för samtal med presidenten qeshi Simon G/Kristos och generalsekreteraren ato Assefaw G/Medhin samt två sammanträden med LCEr:s styrelse. I samband med flera församlingsbesök utanför Asmara fick vi i en mycket god och konstruktiv anda diskutera och med varandra rådgöra om LCEr:s arbete och de möjligheter som finns att nå ut med evangelium. Trots krigshot och brister på resurser finns en stor optimism och vilja att ta vara på och förvalta de gåvor som Gud gett och ger till sin församling. Den nationella, självständiga kyrkan utrustas av Gud att ta ansvar för församlings- och missionsarbetet. Samtidigt finns en önskan att på allt sätt upprätthålla kontakten med MBV och även fortsättningsvis få hjälp, både genom ekonomiska bidrag och missionärsinsatser.
En viktig fråga på dagordningen var makarna Bjuremos sedan länge planerade tjänst i Eritrea. Ledningen hade viss förståelse för det ”praktikår” som familjen haft vid det teologiska seminariet i Asella, Etiopien, men uttryckte sitt önskemål om att makarna Bjuremo snarast möjligt kommer till Asmara för insatser vid bibel- och musikskolan. MBV:s styrelse har beslutat att följa de ursprungliga intentionerna och hoppas att familjen Bjuremo kan bege sig till Eritrea så snart säkerhetsläget medger detta. Vi avser, med tanke på säkerhetssituationen, att hålla kontinuerlig kontakt med såväl UD i Sverige som det svenska konsulatet i Asmara. Det allra viktigaste är att vi i denna och alla övriga missionsangelägenheter har kontakt med missionens uppdragsgivare, Jesus Kristus, som har fått all makt i himlen och på jorden och som har lovat att vara med alla dagar intill tidens slut. Låt oss med tacksamhet ta vara på bönens förmån och rättighet!
”I världen krigen väl bullra, Och makt sig spänner mot makt, Men på den spädaste skuldra, Är herradömet dock lagt…” (LH 120:2).
Roland Gustafsson