Barn – en Guds gåva!

– Mamma, vill du läsa för mig?

Sofia står framför mamma med den stora bibelboken i famnen.

– Nej, inte nu. Vi har ju precis kommit hem. Jag måste ta reda på tvätten. En stund senare är Sofia där igen.

– Nu då, mamma?

– Nej, Sofia, det går inte. Vi måste handla och laga mat, innan de andra kommer. Ta på dig kläder kvickt, så får du följa med till affären. Mammas röst är jäktad. Sofia letar reda på jacka och mössa och stövlar.

• • •

– Puh, så tunga kassar!

Mamma sätter ner kassarna på köksgolvet och pustar ut. Sofia kryper upp i kökssoffan. Hon ser på de fina bilderna i barnbibeln.

Varorna är uppackade. Potatisgratängen står i ugnen. Mamma bläddrar i dagens tidning. – Har du sett här, mamma?

Sofia pekar på en bild i bibelboken.

– Ja, det där är Mose, när han möter Gud i en brinnande buske, säger mamma lite förstrött.

– Läs mamma! ber Sofia ivrigt.

Mamma tittar på klockan.

– Nej, vi får ta det sen. I kväll, när du har lagt dig.

• • •

Sofia ligger på kudden. Hon har sin nalle i famnen. Mamma sitter på sängkanten och läser. Då och då ser hon på klockan.

– Nu måste vi sluta, säger hon hastigt och lägger ihop boken. Jag måste iväg, förstår du. Det är kurs i kväll igen. Sov gott, vännen min!

Mamma kramar sin flicka.

– Kan du inte läsa lite till, mamma? Bara lite till. Det är så spännande.

– Nej, jag hinner inte, svarar mamma nervöst. Jag är redan sen.

– Men vi har ju inte bett aftonbön…

– Oj då. Jag ska se om jag hittar pappa. Han grejar visst med bilen. Annars får du be själv i kväll, Nu måste jag gå. Mamma vinkar i dörren. Sofias lilla hand vinkar också.

• • •

Femton år har gått. Sofia är på väg ut.

– Ska du iväg i kväll igen? undrar mamma och försöker le mot sin flicka. Det skulle vara så roligt, om du… Nej, gör som du vill. Kommer du hem innan vi lägger oss, så vi kan ha aftonbön tillsammans? Sofia rycker på axlarna.

– Vet inte. Läs ni! Jag klarar mig.

Dörren stängs efter Sofia.

Inte tid… Inte tid!

Herre, förbarma dig över oss, som är föräldrar! Tack för barnen, som du har gett oss! De är det dyrbaraste vi har. Du vet att vi älskar dem. Men vi sviker ibland. Vi har så bråttom med allt annat. Förlåt vår själviskhet. Hjälp oss att stanna upp. Att inse vad som är viktigast. Att ha tid för våra barn! I vardagen. På fritiden. I olika åldrar. Tack för glädjen du ger oss genom barnen! Hjälp oss att ta vara på den! Amen.

Inga-Lisa Persson lärare, Lindan

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan