De flesta dagarna i ens liv är ju faktiskt vanliga vardagar, då det inte händer något särskilt, åtminstone inte något som man tycker är värt att skriva i en tidning om, men å andra sidan är det kanske någon som skulle tycka det vore intressant att höra lite om den ”grå vardagen” här i Etiopien, som på sätt och vis är annorlunda än den i Sverige.
De flesta dagarna i ens liv är ju faktiskt vanliga vardagar, då det inte händer något särskilt, åtminstone inte något som man tycker är värt att skriva i en tidning om, men å andra sidan är det kanske någon som skulle tycka det vore intressant att höra lite om den ”grå vardagen” här i Etiopien, som på sätt och vis är annorlunda än den i Sverige.
Rent konkret kan vardagen verkligen vara grå under månaderna juli och augusti, ibland redan i juni, och vill det sig illa kan regntiden med mörka moln, störtregn under ett par timmars tid, dimma och kyla hålla på under både september och oktober!
”Lilla regntiden”, som normalt skall inträffa i mars-april, brukar inte vara så påfrestande. Men resten av året skiner solen från en klarblå himmel med värme som på denna höjd (Addis-Abeba och Asella 2 400, Qersa 2 800 m ö h) är ganska behaglig. Fram till i januari är det kallt under nätterna.
Workneh köpte för ett par veckor sen potatis billigt på vägen mellan Koffale och Shashemenne. Eftersom den var alldeles nyupptagen, tyckte han det var bra om den fick ligga lite i solen och torka. Den togs inte in på kvällen – och på morgonen var flera potatisar bruna av frostskador! Hur klarar sig alla uteliggare? De har visserligen något över sig, ofta ett plastskynke ytterst, som bevarar värmen underifrån, men hur som helst är de inte avundsvärda!
Natten här i storstaden är ganska tyst, bruset från trafiken på gatan utanför har bedarrat, hundskall hörs då och då men hyenorna, som man förr kunde höra ganska ofta, vågar sig numera inte så långt in i centrum. När vår missionsstation byggdes för över sjuttio år sen låg den i utkanten av stan vid stora utfartsvägen västerut till Wollega-provinsen, men nu har stan växt så vi bor ganska centralt. Andra sidan gatukorsningen ett par hundra meter bort ligger Johannes-kyrkan, en ortodox kyrka, som är så modern att man installerat högtalare, vilket gör att prästernas mässande, som börjar redan vid halv fem-tiden, hörs på på långt håll. Ännu tidigare börjar böneutroparen på minareten vid moskén i Mercato och råkar man ligga vaken och vill försöka sova kan det vara ganska så irriterande. Såvida man inte ibland börjar tänka. Om de börjar med att bedja och lovprisa sin Gud i ottan, varför gör inte jag detsamma? När jag väl börjat göra det, infinner sig sömnen ganska snart!
När väckarklockan ringer vid sjutiden tar jag i stället fatt i den lilla bönboken vid sängen och där får jag hjälp och nytt mod inför dagen. Wislöff skriver t ex, efter att ha citerat den apostoliska välsignelsen, bl a: ”Styrkt av din nåd, omgiven av Guds kärlek och ledd av din Ande går jag frimodigt dagen till mötes.”
Vår hushjälp Alainesh kommer inte förrän kl. 8 så jag börjar med att sätta på gröt och kaffe. Workneh går ut för att vattna i sin lilla trädgård utanför köket och för att prata med sina blommor – eller med lärare som stannar för att hälsa och prata.
När detta hus byggdes på 20-talet skulle köket ligga en bit ifrån, vilket vi tycker är ganska opraktiskt, inte minst om man råkar ha gäster en kväll. Elektrisk platta och vattenkokare fanns i matrummet när vi kom, i ett förråd hittade jag en kaffebryggare och så har det kommit till en microvågsugn, så nu har vi en riktigt bra pentryhörna. Kylskåpet är från 1959 men det fungerar utmärkt. I det som kallas ”Arsi-förrådet” finns en stor frys med många hyllor, så när Arsifolket, vilket nu utgörs enbart av familjen Johansson, kommer till stan, kan de storhandla och lägga in där.
För den som inte så gärna äter gröt utan hellre vill ha fil till frukost, går det också bra. Alainesh sätter fil av en stomme av yoghurt som man kan köpa här. Mjölk och smör får vi från Shola-mejeriet och där tillverkas även ett par olika sorters ostar.
Vi är bortskämda med färska småfranska var morgon. Addis Abeba Bakery tvärs över gatan är så känt för sitt goda bröd att en kö ofta ringlar långt ut på trottoaren. Bröd av grovmalet vete har de också börjat sälja. Rågbröd kan man få på ett ställe på Bolevägen men sådant bröd bakar vi helst själva av råg som vi köpt av ato Milkias i Asella. I år hade han inte sått råg men när skörden väl är mogen kan man köpa råg på torget i Qersa. Rensning, tvättning och malning av säden får vi ombesörja själva men det är inte något problem – här är så många som blir glada för möjligheten att tjäna en extra slant!
Det blev drygt innan frukosten äntligen blev avklarad, och det kan det bli ibland i verkligheten också, då vi sitter kvar vid matbordet och samtalar om vad som skall göras under dagen eller om arbetet i stort. Nu när Per-Martin Hjort är här kan rådplägningarna bli både många och långa och det känns skönt för oss alla att vi inte är ensamma om problemen utan kan rådgöra med andra. Störst av allt är att vi får lägga fram dem alla inför vår himmelske Fader innan vi går ut till dagens mångahanda.
Workneh har ofta arbetare att se till här på tomten, där det pågår ett upprustningsprojekt vid skolan. Nu äntligen kan eleverna i den åtta-klassiga skolan ha gymnastik, spela volleyboll eller sparka fotboll på en asfaltplan, som inte är full av hål och ojämnheter. De har fått bra platser att sitta och äta sin medhavda lunch vid, och skolan har blivit renoverad invändigt. En sak som ännu återstår är att gräva ner nya avloppsrör till toaletterna, där det blir stopp gång på gång. Just nu är Workneh nere på banken och han skulle också betala en räkning på Ethiopian Airlines. Mycken tid går åt att köpa byggmaterial, att hitta billigaste stället och sen ändå se till att man inte får betala överpris.
För det mesta är det jag som uträttar bankärendena och man skall aldrig räkna med att man kan vara tillbaka på en halvtimme! Allting tar tid! Kör man bil kan man få uppleva många situationer, som vore värda ett eget kapitel. Häromdagen kom jag osökt att tänka på visan ”Här är polisen, som mitt i gatan står”, när jag såg en polisbil stå snett över körbanan. Det hade tydligen blivit något fel på den och då hade man bara låtit den stå där den stannat i stället för att rulla in den till kanten!
När jag ändå är ute passar jag på att handla till hushållet. Nu kan man få tag på det mesta av vad man vill ha Frukt och grönt finns det ett överflöd av, och här kan man äta allt med gott samvete för man vet att inget är besprutat. Att det måste tvättas och rengöras väl är en annan sak.
Matlagning och andra hushållsbestyr överlämnar jag med varm hand åt Alainesh. Min far brukade säga: ”Missionärerna åker inte ut till Afrika för att laga mat och tvätta.” En gång tyckte några att de skulle klara hushållsgöromålen själva men det sågs inte med blida ögon av landets folk. ”Är de så snåla att de inte unnar oss den inkomsten”, löd kommentaren.
En angenäm plikt är att åka till posten, inte minst inför julen, då man kan vänta julhälsningar från både kända och okända. Om ni visste vad de gläder oss! Låt mig passa på att tacka alla er som sänt synliga bevis på att ni tänker på oss!
En hel del av korrespondensen sker annars nu via e-post, inte minst med MBV:s expedition. Men vad man blir bortskämd! Helst skall man ha svar på sina frågor samma dag och man bli otålig när det är strömavbrott eller man får vänta en timma innan man får kontakt med Ethionet! Annat var det förr, men det gick bra då också, för på den tiden räknade man med att det skulle ta ett par veckor för brev att komma fram.
Också bokföringen underlättas av datorn men de olika Sida-projekten bokförs i vanliga kassaböcker, även om summorna också skall in i datorn på huvudkassan
Trevliga avbrott i vardagen är (för det mesta!) besök av folk utifrån landet, i synnerhet när deras enda ärende är att hälsa på och man får en liten pratstund vid kaffekoppen. Särskilt roligt är det att träffa gamla vänner från Koffale eller Harrar. Ofta kommer då albumen fram, för det är alltid trevligt att återuppliva gamla minnen. Dessa glimtar får vara nog för den här gången. Vi hoppas att du som följer oss i dina tankar och förböner fått en liten aning om hur vardagslivet kan te sig. Och så önskar vi er alla ett Gott Nytt År med Jesus och missionen i centrum – ett år då vi vill prioritera det som Herren Jesus prioriterade, han som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Hanna-Karin Stark-Hechamo
missionär i Etiopien