Det är något speciellt med de körläger som vartannat år anordnas på Vikbolandet. De samlar folk som har ett gemensamt glädjeämne och intresse och som verkligen vill sjunga. Man åker ofta lång väg efter en hel arbets- eller skolvecka, lagom trött, men ändå otroligt peppad och inspirerad att hugga in i sånger och stämmor. På Falketorp Missionsgård sågs 17–19 mars i år deltagare från Lund i söder, Oslo i väster och Salsbäck i öster.
Och så kommer Anders Andersson, kantor och körledare, och den långa raden av noter plockas fram, sedan han påmint oss om den lovsång som Israels barn sjöng, då de gått genom Röda havet. Även i Psalm 130 vänds kampen till lovsång. Tonsatt av Anders var den med för tredje gången. Det är något nytt med arrangemanget varje gång, något är borttaget och något annat har tillkommit.
Man vet aldrig vad som väntar på repertoaren. I år var det stor variation. T.ex. var Han är min sång och min glädje helgens temasång. Anders har en förmåga att ta till vara de gamla sångerna och ge dem nytt liv. Det ger oss sångare möjlighet att återupptäcka och ta till oss budskapet. Saliga visshet var helgens stora utmaning, flera timmar av övningstiden ägnades åt den. Ett Ward Swingle-arrangemang, där två körer plus solist, à capella, väver ihop denna sång med den slingrande stämman i Jesus bleibet meine Freude av J. S. Bach. Mycket svårt, men roligt! Fast vi fick inte riktigt ihop den någon gång; vi hade behövt mer tid. Anders kan också få till hopsättningar av två sånger, som Den skönaste ros och Det är en ros utsprungen. I will open up my heart blev en favorit, men att komma in i gospel-feelingen med text, rytm, nyanser och allt är kanske lite ovant och vi hann inte med i tempot. Solisterna Maria, Elsabet och Jacob gjorde goda insatser och förgyllde sången. Ock så fick vi prova på att vara med i kören ”Vikboklangen” genom Det finns en väg till himmelen och Allting på jorden förändras så fort.
Efter två långa övningspass på lördagen är det möte i samlingssalen på kvällen. Kören sjunger det mesta av det inövade materialet (ses nog som ett bra övningstillfälle) och så är det föredrag. I år var Joakim Hector inbjuden. Han kopplade körlägrets tema till ämnet ”Den kämpande tron” och berättade om Jakob – bedragaren. Även denne patriarks historia kan lära oss att den äkta lovsången och glädjen föds ur kamp. Jakob ville inte släppa taget förrän han fått Guds välsignelse. Också vår kamp vill Gud leda till välsignelse. Och när vi får erfara Guds stora godhet föds lovsången. ”O Jesu, du fröjdar mitt hjärta, du byter i glädje all smärta. Du tröstar min ande i nöden, du giver mig livet i döden.”
Söndagens gudstjänst firade vi i Östra Husby nyrenoverade kyrka. Kyrkan har en magnifik akustik med klang som varar flera sekunder, vilket kan komplicera framförandet för kören men gör sången och musiken ännu vackrare för den som lyssnar. Dit kom en stråkkvartett, en flöjtist och en slagverkare. De fick noterna på plats, övade tillsammans med kören knappt två timmar, innan det var dags för framförande. Imponerande! Och ett verkligt lyft för helheten.
Ett körläger ger så mycket: sångarglädje, träningsvärk i magen, avkoppling från vardagen och mycket av det jordiska. Och förstås, framför allt, gemenskapen! Den är speciell på Falketorp, denna oas där man som gäst kan släppa vardagens krav och måsten och i stället få mötas av den värme som föreningsmedlemmarna har och ger. Det är en särskild gåva, en varm och öppen famn med helhjärtat och generöst engagemang och intresse för den som kommer dit. Man känner sig alltid välkommen Och Jesus finns alltid med där, i predikan och samtal, i sångerna, i mötet med människor av alla åldrar och stil.
Det är med stor tacksamhet och glädje i hjärtat vi tänker på körlägret på Falketorp. Det gör en glad i efterhand och ger oss längtan till nästa. Blev någon nyfiken på hur vi lät? – Vi finns på körfestivalen i Hässleholm den 6 maj och på KUS:s sommarmöte den 15–16 juli under namnet ”Sverigekören”. Väl mött!
Karna Persson, Sofia Nilsson och Hanna Waldemarson