Missionsarbete med förändrad målinriktning – om utbildning av lokala ledare i Peru

Ofta har det sagts att missionärens främsta uppgift är att göra sig själv överflödig. Med ett sådant påstående vill man betona vikten av att missionären får lokala krafter engagerade i kyrkan, människor som så småningom kan överta ledarskapet.

Som missionssällskap måste vi naturligtvis noggrant planera vilka uppgifter vi vill koncentrera oss på.

År 1985 inleddes det lutherska missionsarbetet i Chiclayo. Tio år senare kom de första svenska missionärerna hit. De skulle då i första hand ägna sig åt församlingsbyggande verksamhet, men nu håller detta inledningsskede på att avslutas. I framtiden blir det inte uteslutande missionärers uppgift att evangelisera och predika, för nu har allt fler peruaner trängt allt djupare in i Guds ord.

I Las Lomas, där jag har mina flesta arbetsuppgifter, finns i dag en grupp med ungefär 25 vuxna. Av dessa är fem män. Det är emellertid inte lika lätt att peka ut församlingsledare som det är att utse församlingstjänare, inte på det sätt som vi ser att aposteln Paulus gjorde det, när han insatte ledare i församlingarna.

Nu är det också så, att i den peruanska kulturen är en man inte bara man; han är dessutom en macho.

Att vara macho betyder att han har sin fulla rätt att göra precis som han vill, komma och gå i sitt hem när det passar honom, bråka med fru och barn när det faller honom in och f.ö. hålla sig med flera kvinnor, ifall det behagar honom. Män är således sina egna herrar. Ingen har rätt att kräva något av dem. Oavbrutna sammanhang och förhållanden är liksom trofasthet därför okända begrepp för åtskilliga män. Eftersom män är vanda att göra som de själva vill och att vara sina egna herrar, är det svårt för dem att inse att de behöver Gud i sina egna liv. Det skulle ju nämligen betyda att de bleve tvungna att rätta sig efter Guds bud och leva som ansvariga överhuvuden för sina familjer.

Och om en man skulle utses till ledare, anmäler sig ännu ett problem: i så fall måste han ju tjäna. Att vara tjänare betyder att ge, och det är något som strider mot dessa mäns kultur. Män ger inte – de kräver.

Ytterligare en sida av saken är att katolikerna i årundraden har lärt ut, att menige man inte får läsa sin Bibel. Det skulle bara skapa förvirring, påstår de. Följaktligen har katolska präster kunnat lära människorna vadhelst de har velat, och så har de, i stället för att föra människor från mörkret till ljuset, fört dem ännu djupare in i fruktans mörker. Det sitter djupt i folks medvetande att varje olycka är ett Guds straff. Det väntar också straff om man läser Bibeln; sådant får bara präster göra.

Många peruaner har också lässvårigheter. De kan nog uttala orden i Bibeln var för sig, men de har svårt att förstå sammanhanget mellan ord och skrift å ena sidan och att man kan få svar på sina frågor genom att läsa å den andra. Skrift är bara ord för dem, inte meningar med innehåll.

Inget av detta bör hindra oss att undervisa männen i kristen livsform. De faktiska förhållandena närmast ropar om att vi bör hjälpa dem att begripa att riktiga män är ansvarsfulla tjänare redan i sina egna familjer. Det är ju detta som också Paulus tar till utgångspunkt när han i 1 Tim. 3 beskriver förutsättningarna för ledarskap i församlingen.

Det är många som behöver undervisning, och inte bara män, utan också var och en som fått någon uppgift i församlingen. Undervisning ingår naturligtvis i offentliga predikningar och bibelstudier, men jag har också tillfälle att rikta en viss undervisning särskilt till männen, när jag på söndagseftermiddagen brukar ha ett par timmars bibelstudium med dem. För det mesta går vi då igenom predikotexten för nästkommande söndag, för att vi ska kunna förstå varandras tankar, så att predikan kan anknyta till deras tänkesätt och bli förstådd av dem.

Flera gånger har jag upptäckt att deras förklaringar av tro och nåd är helt anpassade efter peruanska förhållanden.

Effektivitet är ofta ett mål vi sätter för våra liv, och på många områden kan också vi missionärer behöva ett mått av effektivitet för att förbättra saker och ting.

Vårt mål i Chiclayo är inte enbart att missionärerna ska predika och hålla bibelstudier så ofta som möjligt; vi går också in för att lägga ned stor kraft på att undervisa ledare. Vårt mål är att få i gång en bibelskola med en undervisningsplan som siktar mot att utbilda ledare som kan ta fullt ansvar. Vi missionärer vill gärna göra oss överflödiga.

Preben Kofoed-Jespersen, dansk missionär, Peru

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan