Det är Oasbladet som inför det planerade mötet L 2000 den 11 och 12 november ställt frågan till biskop Bertil Gärtner och även gett Till Liv tillstånd att publicera hans svar.
Det är Oasbladet som inför det planerade mötet L 2000 den 11 och 12 november ställt frågan till biskop Bertil Gärtner och även gett Till Liv tillstånd att publicera hans svar.
Det var så mycket glädje i Linköping 1997. Vi var så många och ändå kändes det som om vi var en enda stor familj. Det kom folk från olika traditioner i vår kyrka. Tidigare hade det känts som det funnits murar mellan oss eller ett slags misstänksamhet. Var står de andra egentligen? Men sådana tankar försvann snabbt. Jag tror att den helige Ande förde oss samman. Anden skapade en ”anda” oss emellan. Vi såg på varandra som systrar och bröder i Kristus. Inte som representanter för olika organisationer. Var och en kom som den som man var.
Välsignelse följde på L97. Det har ordnats flera kyrkodagar eller inspirationsdagar sedan dess i ”Linköpingsandan”. Samma känsla av gemenskap har vi fått erfara med dem som kom från andra traditioner. Det viktigaste har varit vad som förkunnats och inte vilken organisation som bjudit in. Det har varit Kristus som ställts i centrum. Den helige Ande väckte längtan efter mer av Kristus i mångas hjärtan och därför är en fortsättning naturlig. Uppdraget är inte slutfört. L 97 tycks mig vara ett delmål. Därför bjuder jag in till ett nytt Linköpingsmöte – L 2000. Många har uttryckt längtan efter att få komma till ett nytt möte. Temat ”Grund och Gränser” svarade mot ett behov då för tre år sedan. Situationen var sådan. När inbjudan nu snart går ut till ett nytt Linköpingsmöte är det ett annat tema som känns mycket aktuellt. Många har uttryckt sin oro för att Jesus kommit i skuggan. Man känner att det som är själva centrum för vår tro – Jesus som vår Frälsare – får allt mindre plats i många människors liv men också tyvärr i förkunnelsen. I stället blir det lätt kyrkans roll i samhället som blir det viktigaste och inte det som Jesus befallt sin kyrka, nämligen att gå ut och göra människor till lärjungar, till hans efterföljare. Missionskallelsen till vårt folk tycks inte vara något centralt mål.
I en allt starkare sekularisering i samhället känns det därför nödvändigt att göra klart och tydligt att kyrkan har en bekännelse till Jesus som är den helt avgörande. Därför har L 2000 fått som tema ”Jesus är Herre”. Programmet kommer att byggas kring tre delteman:
- Jesus är kyrkans Herre
- Jesus är min Herre
- Jesus är allas Herre
Kyrkans äldsta formulerade bekännelse lyder just så: ”Ingen kan säga: Jesus är Herre, om han inte är fylld av den helige Ande”, 1 Kor. 12:3. Ingen vill se den bekännelsen urholkad till sitt innehåll. Inte heller att tillämpningen i kyrka och liv blir otydlig. Och i den bekännelsen ligger också ett klart missionsmotiv. Jesus är inte bara vars och ens Herre utan allas.
Jag tror att det är viktigt att inbjudan till ett nytt Linköpingsmöte är öppen för alla som vill slå vakt om bekännelsen till Jesus, känner kallelsen till förnyelse av kyrkan och det personliga livet. Vem som helst är välkommen.
Det händer en hel del i vårt folk i dag. Det rör sig i kristna kretsar. Anden öppnar hjärtan och för oss närmare varandra. Därför känns det angeläget att vi ställer oss i Andens ström som nu kommer fram på olika platser. Det är klart att det är vågspel att bjuda in till ett nytt möte, när det förra blev en så stor upplevelse för många. Tänk om det inte blir så bra som förra gången? Men man måste i Guds rikes tjänst våga ta risker. Allt vilar alltid i Guds händer. Vi som arbetar med programmet för L 2000 känner en stor frimodighet. De vi möter och talar med uppmuntrar oss livligt. Det finns en längtan och då måste vi möta den.
Till L 2000 den 11 och 12 november kommer en fortsättning på den lilla skriften ”Grund och Gränser”. Vi hoppas att den skall finnas färdig före mötet och erbjuda material till samtal om viktiga bitar i vår tro. Vi behöver både mötas i Linköping och samtala därhemma kring den grundläggande bekännelsen. Alla goda hälsningar i Kristus och väl mött i Linköping!
Bertil E. Gärtner