ETIOPIEN
Från qes Bruk Wubishet, som väntas till Sverige i sommar, har kommit en redogörelse för ett av Lutherska Kyrkan i början av maj anordnat präst- och medarbetarmöte med temat ”Att tjäna med kunskap i Guds rike”.
”Kommitténs avsikt med att förlägga mötet i Debre Zeit var att deltagarna skulle kunna vara för sig själva och koncentrera sig på programmet. När de upptäckte att gästhemmet ägs av katoliker, närmare bestämt Fransiskanerorden, skämtade de och sade: ’Kanske kommittén förde oss hit för att vi skulle söka våra rötter.’ Och det hade de inte helt fel i.
Mötet hade två ändamål: att låta kyrkans förkunnare få ett förnyande möte med Mästaren, Herren Jesus Kristus, för att de som medlemmar och präster i hans kyrka ska kunna tjäna honom här i världen i den Helige Andes kraft; vidare att ge dem tillfälle att förkovra sig i det lutherska arvet, så att de kan stärka vår lutherska identitet i denna förvirrade värld där allehanda villoläror sprids.
38 deltagare samlades till det största predikant- och medarbetarmötet på många år: nio pastorer, sexton evangelister, två av kyrkans äldste, sex administratörer och sju studenter från Teologiska Seminariet i Asella.
Gud hjälpte oss att finna de rätta ämnena för våra syften: Karismatiska rörelser, Vad är lutherdom? Luthersk liturgi och gudstjänst, Bibeltolkningens problem samt Sund predikan i en luthersk kyrka.
Vi hade förmånen att få goda föreläsare från Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium, doktorerna Agne Nordlander, Eshetu Abate, Loren Bliese och Johnny Bakke. Gud välsigne dem!
Alla hade vi nytta av mötet. Det var värdefullt att få lära sig hur man ska undvika obibliska karismatiska tendenser och möta sådana i våra egna lutherska sammanhang.
”Luthersk liturgi”, sade föreläsaren, ”förbinder oss med fornkyrkan. Därför är den biblisk. Vad vi har att se till är att göra den levande och anpassad till vår egen kyrka.”
Vi förmanades att inte tolka Bibeln godtyckligt utan anstränga oss att finna dess verkliga budskap.
Vi gladdes över att få nya insikter i predikokonsten, behovet av förberedelse och vår unika och viktiga roll som predikanter i nutiden.
Förutom föredragen på dagtid hade vi kvällssamlingar med nattvardsgång, reformationsfest och videofilm.
Kursen slutade en lördagsmiddag. Gud lät oss genom MBV och LCEt få uppleva dessa fina dagar. En gång satt många människor vid Jesu fötter vid Galileiska sjön; nu fick vi göra detsamma i Galileiska Gästhemmet i Debre Zeit.”
PERU
Helene Koefoed-Jespersen skriver i början av maj om en liten episod från Chiclayo:
”När vi rör oss mellan de små husen i Las Lomas kan jag inte låta bli att fundera över vilka levnadsöden som kan gömma sig bakom dörrarna. Många av dem som bor i detta område har det gemensam, att det är någon händelse av tråkig karaktär som har fört dem hit.
Vi satt hemma hos en församlingsmedlem. Eftersom hennes hus först nyligen blivit färdigt, har vi inte besökt henne tidigare. Nu satt vi och tittade på foton av hennes barn som små och lyssnade till de berättelser som hörde till bilderna.
På de tre sista bilderna fanns det några underliga, bruna prickar. Min första tanke var att de förmodligen blivit skadade av regnstänk. Jag vet inte om hon lade märke till att våra blickar föll på prickarna. I varje fall frågade hon:
–Vet du vad det där är? Innan jag hunnit gissa, berättade hon historien.
– När jag beredde mig att gå in som medlem i församlingen, levde jag ihop med den här mannen (hennes fyra barns far, gift med en annan kvinna). Jag insåg så småningom att så kunde jag ju inte ha det. Han blev både arg och förtvivlad. En dag bad han mig följa med till parken; han ville ta en bild av oss. Det är den här och den tog han med till trollkarlen för att han skulle besvärja mig att inte lämna honom.
I dag lever hon utan denne man. Han träffar sina barn och betalar t.o.m. underhåll till dem, vilket är mycket ovanligt i Peru, men deras samliv har upphört. Hon valde Kristus. Livet är en andlig krigsskådeplats.”
Roland Gustafsson