Bejakande med vaksamhet – en replik
Jag har fått möjlighet att ge ett kort genmäle till Jan Johanssons reflexioner med anledning av min artikel i nr 4 (Människans kulturuppdrag II). Johansson ger ett erkännande av mina principiella synpunkter och utgångspunkter. Hans reservationer gäller den praktiska tillämpningen. Tre möjligheter finns att förstå Johanssons inställning. Det är möjligt att teori och praktik i min framställning inte hänger ihop. Det påstår dock inte Johansson. En annan möjlighet är att Johansson av någon anledning ryggar för de praktiska konsekvenserna av de principiella utgångspunkter som han tidigare inte har haft något att invända mot. En tredje möjlighet är att vi trots allt inte är överens i fråga om utgångspunkterna. Kanske jag snarast tror på det sistnämnda alternativet.
För att förtydliga min – som jag menar bibliska – inställning vill jag säga att jag inte förespråkar enbart en vaksamhet. I stället menar jag att vi bör inta en positivt bejakande hållning till all kultur (på grund av Guds goda skapelse) kombinerad med en vaksamhet (på grund av syndafallet). Man kan därför urskilja två olika sätt att förhålla sig till kultur. Det finns, kan man säga, två vägar, en som heter vaksamhet och en annan som heter bejakande och vaksamhet. En tredje väg heter enbart bejakande. Den innebär ett förnekande av syndafallets kulturella följder och av syndens realitet. Det är den väg som världen går. Det är en väg som även många kristna går – om än kanske i hemlighet. Måhända den vägen har blivit anträdd därför att talet om endast vaksamhet blivit för tungt eller för tunt?
Jag är ense med Johansson om att ”det mesta av dagens ’kultur’” är ”genomsyrat av köttets gärningar” liksom att den – till dels – ”förhärligar och förskönar dessa”. För egen del är jag dock mer oroad över om det är så, att den enda väg vi anvisar för en kristen heter enbart vaksamhet. Jag tror att om inte bejakande och vaksamhet kan ses som ett verkligt och tydligt alternativ, återstår för många endast ett okritiskt bejakande av kultur. Alternativet till kapitulation på världens villkor heter inte, så vitt jag kan se, ett fullständigt avståndstagande utan – urskillning. Ett kritiskt öga och ett urskiljande öra förutsätter dock en god förståelse av såväl Bibelns budskap och den kristna världsbilden som av kulturen. Det kan man knappast få utan att ta del av både Skrift och kultur.
Peter Henrysson