En resa för Livet

I somras gick en KUS-resa till Israel med Peter Landgren och Martin Svensson som reseledare. Det var en resa som satte spår i själen.

Oljeberget, jag ser bilden framför mig av hur Jesus tillsammans med sina lärjungar vandrar upp för denna sluttning. Nu vandrar jag själv här, från Gamla Stadens murar upp på Oljeberget. Det är varmt, marken är förtorkad, men utsikten är storslagen. Hela gamla Jerusalem ligger framför mig. När vi sitter i Dominus Flevit-kyrkan (Dominus flevit lat. Herren grät) en bit ner på Oljeberget, kan man njuta av samma vy. Tempelplatsen, med den gyllene kupolen på muslimernas helgedom, är i centrum av altartavlan som består av ett fönster mot Jerusalem. Skulle Jesus gråtit över Jerusalem också denna fredag?

Några timmar senare står jag ovanför trappan vid Damaskusporten. Luften står stilla men det gör definitivt inte alla hundratals muslimer som väller ut genom porten efter att ha varit på fredagsbön på tempelplatsen. Försäljarna hojtar för att locka till sig köpare, ovanför huvuden ser man en stor brödbricka forslas fram av osynliga händer, och lite i skymundan sitter några gamla gummor med frukt som ska säljas. De hörs inte så mycket utan kämpar i stället med att konstruera solskydd ovanför sina huvuden med hjälp av kartongbitar.

På fredagskvällen går judarnas sabbat in. Vid klagomuren tjocknar det till mer och mer. På männens sida vimlar det av män med judarnas lilla kippa på huvudet och av ultraortodoxa judar med svarta hattar och rockar och lockar vid tinningarna. Männen ber med hela kroppen, de samlas i grupper och har gudstjänst och några judiska unga män dansar i ring medan de sjunger. På kvinnornas sida är det också mycket bön vid den gamla muren från templets tid. Några kvinnor sitter tätt intill staketet mot männens sida för att försöka delta i någon av männens gudstjänster.

Inne på tempelplatsen finns två av muslimernas största helgedomar, båda från 600-talet. Templet är förstört sedan nästan 2000 år, men på tempelplatsen finns en liten svart kupol som visar var det allra heligaste i templet troligtvis fanns. Judarna vill inte gå in på tempelplatsen över huvud taget av rädsla för att trampa där det allra heligaste en gång låg, dit bara översteprästen hade tillträde på den stora försoningsdagen. Är det då rätt av mig att klampa in och till och med ställa mig på den heliga platsen under den svarta kupolen? ”På grund av Jesu blod har vi fått frimodighet, till att gå ända in i det allra heligaste.” Sången ljuder under det svarta kupoltaket, och hjärtat fylls av tacksamhet.

Trädgårdsgraven – Gordons Golgata – en underbar trädgård med en klippgrav från Jesu tid. Kanske var det inte precis här som Jesus korsfästes och begravdes, kanske var det i Gravkyrkan där nu glittrande guld och tingeltangel ska visa platsen för Jesu kors och grav, men är det egentligen huvudsaken? Det viktigaste är väl ändå det som står på dörren till graven här i trädgården – ”He is not here, he is arisen”! (Matt. 28:6.) Vid mässan som vi har i trädgården ljuder påsksång efter påsksång. Jesus lever!

”Se på liljorna på marken.” Här i den vackra, men mycket kuperade miljön vid Gennesarets sjö samlade Jesus stora folkskaror. Inte undra på att de var hungriga efter en tröttsam vandring i denna terräng, och sen en hel dags lyssnande till Mästarens predikan. Vilket under när då Jesus välsignar fem bröd och två fiskar så att alla blir mätta! När vi sitter i träbåten på väg från Kapernaum till Tiberias kan jag riktigt känna hur rädd jag skulle varit om det hade varit mörkt, stormigt och ett ”spöke” hade kommit mot mig på vattnet. Vilken lättnad lärjungarna måste ha känt när de kände igen Jesus!

Att få vandra genom Jerusalem, att få åka genom den torra öknen, att få plaska med fötterna i Gennesarets sjö, det är fantastiskt rika upplevelser. Men att få göra allt detta med Bibeln i handen och med kristna vänner runt sig är en enda lång, fantastisk gudstjänst. Att resa till Israel är en resa för Livet – Le chaim.

Anna och Michael Samuelsson