Öppet forum

Jesus är meningen med livet!

En artikel i Till Liv nr 6/00 av Fredrik Hector om det viktiga ämnet ”Livets mening” väckte många frågor och bekymmer hos mig. Dessa gäller vilken teologi och vilken förkunnelse vi i MBV står för och vill räcka våra medmänniskor och varandra, för att ingen av oss skall behöva tveka om Vägen och Sanningen och för att vi alla skall äga Livet. Polemik är ett tveeggat svärd men för att snabbt komma till kärnan i det samtal jag hoppas kan föras i dessa viktigaste frågor, och med hopp om att vi egentligen är ense och att det skall få visa sig, vill jag ändå våga mig på detta vapen.

INGEN MÄNNISKA KAN ARBETA SIG NÄRMARE GUD

Fredrik fångar träffande hur Predikarens erfarenhet av livet på jorden beskriver samma ”mardrömslika livströtthet och tomhet” som många av dagens människor är fångade i. Men det liv Predikaren beskriver är livet ”under solen”, ett slutet universum, ett liv där Skaparen lämnat sin skapelse, ett liv utan Gud. Fredrik vet att denna gudsövergivenhet inte är sann utan att ”genom Jesus öppnas vägen till gemenskapen med Gud”. Så långt håller jag med. Men när slutsatserna dras av detta, blandas på ett oroväckande vis Guds helgelseverk hos en människa, som fötts på nytt av honom, med alla de saker vi skall göra för att uppfylla Guds tanke med människan, ”att bli mer människa”. Det sägs att ”du har möjlighet att fördjupa din gudsrelation”, vi skall odla, förvalta och utföra vårt kulturuppdrag. Hur jag än läser och interpunkterar om, kan jag inte komma ifrån att det menas att vi människor, visserligen i tro på Jesus, men ändå genom vår strävan efter att närma oss Guds avsikt med människan, verkligen kan fördjupa gudsrelationen.

GUDSRELATIONEN KAN BARA GUD ÅTERUPPRÄTTA

I detta känner jag inte igen Bibelns lära. Till livet nära Gud hör många saker: helgelse, olika sorters tjänst i skapelse och Guds rike, lov och tack. Men det som för oss närmare Gud är inte att vi tjänar honom utan att han tjänar oss genom sin Sons lidande död och uppståndelse, ”Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid” Ef. 2:13–14. Paulus citerar Davids 14:e psalm när han säger: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Och så fortsätter han att tala om lagen, som dömer alla människor, för att vi skall inse vår synd och söka vår rättfärdighet utanför oss själva i stället, i Kristus. I Kristus förklaras människan rättfärdig av tro, utan laggärningar, (Rom. 3).

JESUS ÄR ”DET VERKLIGA LIVET”

Min oro för att det i artikeln verkligen menas att människan samverkar med Gud för att återupprätta gudsgemenskapen förstärks, när det sägs att det inte är att ta den förtvivlade människan på allvar att svara: ”Meningen med livet är Jesus!” Detta svar rör enligt artikeln inte ”det verkliga livet”. Teoretiskt har Gud öppnat vägen till gemenskap med sig genom Jesus Kristus, men inte i verkligheten? Den förtvivlade, livströtta människan, som bara finner tomhet i livet, lever i Predikarens värld utan Gud. Vårt svar till den människan måste verkligen ta hennes upplevelse på allvar. Om Fredrik med ett ”härligt-frälst-leende” menar nonchalans för den människan, att inte engagerat och i kärlek ta sig an henne, då är varje ord och gärning från oss ond. Men om ”Meningen med livet är Jesus” sägs av kärlek för att vi faktiskt har sett och vet att vägen till Gud är öppen också i det verkliga livet, att Gud inte har lämnat sin skapelse för att låta oss försöka hitta några goda korn bland allt elände han lämnat efter sig, när han stängde dörren och gick, och om jag vet att Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all orättfärdighet, och att han är här med oss nu och vill fylla den tomme med en sann glädje – då är inte ”Jesus är meningen med livet” en floskel. Då är det Livet, som jag får vara Guds redskap att räcka min medmänniska.

LIVET ÄR FULLKOMLIGT MENINGSFULLT

Förnöjsamhetens evangelium predikas inte av Predikaren för den som lärt känna Herren, för den kristne. Ät, drick och var glad, njut av livet mitt i din möda, lev här och nu, sök det stora i det lilla. Detta är i stället allt som återstår för den som lever i Predikarens värld utan Gud. För den människan gäller det att rota efter någon godsak på en soptipp. För den människan är, för att tala med Douglas Adams och nihilismen, livet ”i stort sett meningslöst”

Detta för mig till Fredriks ”andra insikt” att det finns saker i livet som är meningslösa. Han menar att eftersom vi inte lever det liv vi är skapade till kan vårt liv aldrig vara helt meningsfullt. Svaret på denna meningslöshet skulle vara just förnöjsamhetens evangelium, att ändå ta vara på den mening man kan finna i varje stund och situation.

Detta är en farlig och osann väg. Den kan hålla en människa uppe så länge hon orkar leta och verkligen lyckas finna något i sitt liv att nöja sig med. Men när lidandet och meningslösheten väger över det uppmuntrande hon kan rota fram, återstår bara förtvivlan, och då vill jag gå längre än Douglas Adams: Är detta ”det verkliga livet”, då är det meningslöst.

Men Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod.” (1 Petr. 1:18–19.) Vi är friköpta från meningslösheten. Att vi fortfarande lever i en fallen värld kommer fortsatt att vålla oss lidande. Men ”vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”. Och när Gud håller allt i sin hand och leder det till det bästa kan vi inte tala om meningslöshet över huvud taget. Vårt liv är fullkomligt meningsfullt här och nu genom Guds nåd i Kristus och det skall vara fullkomligt meningsfullt i all evighet, men i evigheten också fullkomligt saligt.

FÖRNÖJSAMHET PASSAR DEN SOM FÅTT ALLT

Förnöjsamheten i Bibeln handlar mer om att inte ha begär efter det jordiskt goda Gud välsignat vår nästa med och att vi skall ha en riktig prioriteringsordning i våra liv. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet.” Då skall vi inte sakna något vi behöver. Inte heller glädjen skall under några jordiska förhållanden inskränka sig till ett småleende ibland. Glädje, sann glädje, obeskrivlig himmelsk glädje är vad Gud ger sina barn. ”Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Honom (Jesus Kristus) älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.” (1 Petr. 1:6–9.) Guds mått är inte snålt utan det flödar över, (Ps. 23, Joh. 3:34).

När vi söker meningen med livet kan vi aldrig blunda för att människan är en evighetsvarelse, som genom Kristus är bestämd till en evig salighet i fullkomlig gemenskap med Gud. Meningen med livet hittar vi aldrig om vi bara söker i Predikarens tomma liv mellan vaggan och graven.

KULTURUPPDRAGET ÄR TILL NÄSTANS TJÄNST

För att vi säkert skall ha mycket att samtala om, vill jag också notera att människan i artikeln ges en medskaparroll när Gud skapar en ny himmel och en ny jord. Vad vi gör, när vi uppfyller vårt kulturuppdrag, sker på denna jorden och har sin betydelse bara här. Det är nämligen en gudstjänst eftersom det tjänar nästan, inte för att vi skulle hjälpa Gud att skapa. Vi förvaltar inte skapelsen för att få ta den med oss in i evigheten utan av kärlek till Gud och nästan. I detta ämne vill jag rekommendera Luthers ”bästa” och mycket korta skrift ”En kristen människas frihet”.

Mycket ofullständigt har jag talat i flera frågor och kanske uppfattas det hårt och hjärtlöst. Men det är av hjärtat jag vill skriva, för vi måste samtala vidare i dessa frågor.

Olof Göransson