Ett nytt år ligger framför oss, ett oanvänt och friskt år, och ännu en sträcka av livsvägen ska trampas upp.
Ska det bli lätt eller tungt att gå vägen? – ”Mig vare det nog, att min Fader vet utväg för det och för det och känner den ofarna stigen, och vad jag ej vet, se, han vet.” Ett nytt år med nya visioner och förväntningar, för visst är det väl så, att vi har förväntningar? Eller har du resignerat och tänker att ännu ett år bara ska läggas till alla de andra? Det liksom bara rullar på. Inget nytt under solen…
Säg inte det! ”Se, jag gör allting nytt”, är ett löfte i Bibeln. Tänk, om vi kunde föreställa oss vad det skulle innebära i våra liv, i våra missionsföreningar och kyrkor!
Härmed inte sagt att vi aldrig fått se Gud göra någonting nytt. Man kan exempelvis sitta i kyrkan och få se konfirmander sjunga med i psalmer, som de kanske aldrig tidigare hört: ”Bereden väg för Herran! Berg sjunken, djup, stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp…” Ja, han kommer genom sitt Ord också till ungdomar, som kanske för första gången får höra om honom. Tänk, han förmår göra allting nytt! Det om något kan göra oss glada och hoppfulla.
Ser vi oss för mycket omkring, tappar vi lätt fotfästet och känner oss kanske både bekymrade och modfällda. För det mesta vet vi nog var hjälpen finns, men vågar vi hoppas på den Gud som en gång ställde åldringarna Abraham och Sara inför frågan: ”Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?”
Låt det heliga Ord, som är inspirerat och ingivet av Gud själv, påverka dig genom att du detta nya år flitigt läser det, sjunger det och inte minst hör det! Låt Jesus vara med vid köksbordet där hemma, så att allt som företas i familjen blir gjort i Herrens Jesu namn! Låt barnen bli präglade av kristen livsstil! Det ger trygghet, skänker dem något av baskunskaper, som de inte så lätt glömmer, även om de så småningom skulle vilja det. När minnet börjar svikta hos äldre människor, är det ofta barndomen och dess intryck de tydligast kommer ihåg.
Vilka spår och märken kommer vi att lämna efter oss? Är de vägledande och tydliga för våra barn och andra människor, som vi så gärna unnar att få se det vi sett? Låt oss vandra nära Herren, för det är alldeles säkert, att ”i Jesu spår är tryggt att vandra, ty de gå hem till livets land och slutar ej som många andra vid dödens töckenhöljda strand”.
Minne och känsla sviktar även bland oss yngre. Därför behöver också vi be som kung David: ”Låt mig åter få fröjdas över din frälsning och uppehåll mig med villighetens Ande!”
Göran Johansson, predikant, vikbolandet