Bruk Wubishet, en ung präst i den Lutherska Kyrkan i Etiopien, bedriver f.n. teologiska studier på Missionshögskolan i Stavanger. Då han medverkade vid ett läger på Missionsgården Fridhem i Vännäs, passade Daniel Brandt på att intervjua honom.
Bruk Wubishet, en ung präst i den Lutherska Kyrkan i Etiopien, bedriver f.n. teologiska studier på Missionshögskolan i Stavanger. Då han medverkade vid ett läger på Missionsgården Fridhem i Vännäs, passade Daniel Brandt på att intervjua honom.
VAD TYCKTE DU OM NYÅRSLÄGRET?
– Det var väldigt givande! Alla var så välkomnande mot mig och jag fick många nya vänner. Sången, ungdomarna – allt var roligt! Det var också en stor förmån för mig att få predika för er!
– ”Frågelådan” var särskilt intressant. När vi diskuterar i andliga frågor i Etiopien, är det många som bygger sina inlägg på upplevelser av olika slag. Här hänvisade alla som deltog i samtalet till Bibeln. Det är någonting jag ska ta med mig!
Bruks far var pastor i den lutherska kyrkan (LCEt). Själv har han studerat teologi och arbetat som präst och lärare vid det teologiska seminariet i Asella, innan han i höstas kom till Norge.
– På Missionshögskolan i Stavanger fördjupar jag mina teologiska kunskaper och kan sedan bättre hjälpa mina elever på seminariet. Jag jobbar på en uppsats om relationen mellan musik och kristendom. Luther har skrivit mycket i ämnet som jag läser.
VAD HAR GJORT STÖRST INTRYCK PÅ DIG I EUROPA?
– Det första som slog mig var hur oerhört avancerat och välorganiserat samhället är! Eftersom jag hört att folk i Europa ser ner på svarta, har jag blivit positivt överraskad över hur hjälpsamma människor har varit, exempelvis när jag befunnit mig på resa och begärt information. Att Europa har blivit sekulariserat, hade jag blivit förvarnad om, men upptäckten av hur sekulariserat det verkligen är, kom som en chock!
VAD HAR DU FÅTT FÖR INTRYCK AV DE KRISTNA UNGDOMARNA I SKANDINAVIEN?
– Jag har märkt att det hos många finns en stor öppenhet för Guds ord. De kommer gärna för att lyssna till Bibelns budskap. Men de jagar mycket efter att roa sig – underhållning, dyra apparater. De verkar vara rädda att missa något om de skulle ägna mer tid åt att i stillhet umgås med Herren i bibelläsning och bön. Det verkar alltså som om de inte gett sig helt till Jesus. Här tror jag de kristna ledarna har en viktig uppgift att uppmuntra ungdomarna att mera söka Herren.
OM NU GUDSFRUKTAN ÄR STÖRRE I ETIOPIEN ÄN I SVERIGE, FINNS DET DÅ NÅGOT VI FORTFARANDE KAN HJÄLPA ER MED?
– Pengar, arbetsmateriel och fackkunskaper av olika slag har vi naturligtvis alltid behov av. Vad gäller missionärer, så behöver vi kanske inte framför allt sådana som är begeistrade över väckelsen och det positiva som sker i Etiopien, utan människor som kan dela smärtor och problem med oss.
HAR DU NÅGON ”FAVORITVERS” I BIBELN?
– Ja, Fil. 4:4: ”Gläd er alltid i Herren.” Det har varit ganska mycket smärta i mitt liv. Redan när jag var tolv år gammal dog min far, vilket var mycket jobbigt. För bara några månader sedan dog även min mor. Det är fortfarande tungt att tänka på. Dessutom är en av mina systrar död. Därför har den här versen uppmuntrat mig mycket.
– Två saker betyder mest i mitt liv. Först och främst att jag är frälst genom Jesu blod! Det är jag helt viss om. Därnäst att jag vill tjäna honom så länge jag lever. När jag var sex–sju år gammal var jag med om en fruktansvärd bilolycka. Bilen blev totalförstörd. Jag skadade benet men – mitt liv sparade Herren. Varför? För att han ville att jag skulle tjäna honom.
Daniel Brandt
Studerande, Umeå