Den kristna gudstjänsten och något om högmässans ordning

Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!  2 Mos.  9:1b.

Egyptens farao får den befallningen av Bibelns Gud. Att hålla gudstjänst är att fira Guds befrielse av sitt folk. Att inte kunna hålla gudstjänst är fångenskap. Att fira gudstjänst är ett sätt att vara. Alltså en livsform, och det mest mänskliga sättet att vara människa. Den som inte firar gudstjänst lever ett omänskligt liv. Slavarna i den tidens Egypten och slavarna i vår tids andliga Egypten, behöver gudstjänsten. Och Gud längtar efter sitt folks tillbedjan.

Efter hand växte det gamla förbundets gudstjänst fram med påsken i centrum. En cirkel har en brännpunkt. Påsken är både en händelse och ett ord. Kring detta ord i centrum grupperar sig de övriga judiska gudstjänsterna och de dagliga bönestunderna.

Jesus gick in i och deltog i templets och synagogans gudstjänstordning. Han är en mycket judisk jude av Juda stam. De första kristna följde Jesu föredöme, även sedan de uteslutits ur synagogorna. Därför har den kristna gudstjänsten gemensam stomme med synagogans gudstjänst.

Vid ordning för barngudstjänst (biskop Gustaf Aulén,  1961) läser ett barn ingångsorden: ”Vi har kommit till Guds hus (hit) för att tacka och lova Gud, för att höra Guds ord och för att bedja för oss och andra.”

Detta är, med enkla ord, det gemensamma för synagogans gudstjänst och den kristna gudstjänsten. Men den kristna gudstjänsten har något mer.

ETT NYTT FÖRBUND

Vid ett bestämt tillfälle gjorde Jesus synagogans gudstjänstordning ännu mera intensiv. I en festsal på övre våningen i ett hus i Jerusalem, tog han bägaren efter påskalammsmåltiden och sade något som avvek från den vanliga liturgin. ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” ( 1 Kor.  11:25.)

Där börjar det nya förbundet och därför blir den kristna gudstjänsten elliptisk. En ellips har två brännpunkter, lika viktiga. Altaret utesluter inte predikstolen och vice versa. Vi lever inte i det gamla förbundets tid utan i det nyas. Den gudstjänst som rymmer både Ordet och Nattvarden och vill bevara så mycket som möjligt av det kyrkohistoriska arvet har kommit att kallas för Högmässa. Högmässan har en inneboende struktur bestående av fyra delar: Inledning, Ordets gudstjänst, Måltidens gudstjänst, Avslutning.

INLEDNING

En smärtsamt smutsig, men även lyckligt befriande inledning, som är till för att stämma oss till lovsång. Det handlar om bot, förlåtelse och bön.

Skriftetalet vill hjälpa mig som enskild kristen att upptäcka synderna i mitt liv och min bortvändhet från Gud. Dessutom vill det uppmuntra mig att utan rädsla våga berätta för Gud vad jag upptäckt. Det gör jag i syndabekännelsen.

Förlåtelsen  är Guds förlåtelse för Jesu Kristi skull. Prästen har fått denna nyckelmakt på Jesu uppdrag.

Tackbön  för att förlåtelsen nu verkligen är vår egendom.

Kyrie eleison  betyder ”Herre, förbarma dig”. Vi sjunger med samma böneord som andra syndare i evangelierna använt i sitt tilltal till Jesus. Därigenom lyfter vi upp vår och världens nöd inför Herrens ansikte.

Gloria  betyder ”ära”. Änglarnas lovsång på herdarnas äng utanför Betlehem, ljuder även bland oss och övergår i laudamus , som betyder ”vi lovsjunger”. Synagogans gudstjänst börjar med Hallelujapsalmerna (Ps. 145–150 ) och vi kristna lovsjunger Fadern och Sonen och Anden.

Kollektbön  betyder insamlingsbön, som samlar in våra tankar mot ämnet för den speciella dagen. I den enskilda bönen kan en kristen vända sig till Sonen eller Anden. Men den gemensamma gudstjänstens böner är riktade till Fadern i Jesu namn.

ORDETS GUDSTJÄNST

Vi går in i ett flöde, en sorts dialog mellan Gud och oss. Guds tilltal träffar oss i den gammaltestamentliga läsningen  och episteln  (ordet betyder ”brev”). Vi svarar: ”Gud, vi tackar dig.”

Gradualpsalmen  är den med avseende på dagens ämne viktigaste psalmen och skall hjälpa oss att meditera över dagens bibelläsningar.

Evangeliet , befrielsebudskapet, de goda nyheterna, når oss, och vi svarar: ”Lovad vare du, Kristus.” Synagogans motsvarighet är en läsning ur Moseböckerna och en ur profetböckerna.

Predikan  betyder förkunnelse av vad Gud vill säga oss med dagens ämne och/eller någon/några av dagens bibelläsningar. Detta långa tilltal får sitt långa svar av oss i form av trosbekännelsen . Credo  betyder ”jag tror”. Tron kommer av predikan (Rom. 10:17 ). Bekänna betyder ”säga detsamma som”, ”instämma i”.

Kyrkans förbön.  Orden från Gud har gjort oss medvetna om en mängd böneämnen, vanligen i följande ordning: böner för kyrkan i hela världen, folken i världen, Sverige, vår lokala kristna gemenskap och oss som enskilda. Synagogans motsvarighet, tefillá  kallas ibland för artonbönen p.g.a. arton bönepunkter. Bland dessa valde Jesus ut sju böner och satte samman ”Fader Vår”.

MÅLTIDENS GUDSTJÄNST

Vid den första nattvarden gjorde Jesus fyra handlingar: tog, tackade, bröt och gav. Därför ”tar” prästen av gåvorna på altaret, ”tackar” i nattvardsbönen, ”bryter” i brödsbrytelsen och ”ger” i utdelandet.

Lovsägelsen  är en av de äldsta benämningarna på Herrens måltid.

Sanctus  betyder ”helig”. Vi tillber och lovsjunger med ord från Jes. 6:3 och Hosianna, som betyder ”Herre, fräls”, Ps. 118:25–26 .

Nattvardsbönen  påminner om vad Jesus gjort för oss genom sitt lidande och sin död. Den aktualiserar också vad vi får vara med om genom nattvardsfirandet.

Instiftelseorden , som Jesus uttalade, när han förklarade påskalammsmåltiden, ingår i nattvardsbönen.

Fader vår  ber vi i gemenskap med hela den kristna kyrkan jorden runt. Efter det att brödet brutits, hälsar vi varandra med herrens frid.  Gammalt groll är nedlagt.

Agnus dei  betyder ”Guds lamm”. Vi tillber Jesus som är kroppsligen närvarande.

Kommunion  betyder gemenskap. Innerlig kroppslig, själslig och andlig gemenskap med min Herre och min Gud. I bönen efter kommunionen tackar vi för vad vi fått.

AVSLUTNING

Eftersom vi har fått så mycket, avslutar vi raskt gudstjänsten för att ge oss ut i världen och fortsätta vår gudstjänst genom att tjäna våra medmänniskor.

Efter benedicamus ,som betyder ”lovprisning”, får vi ta emot herrens välsignelse.

I postludiet , efterspelet, ger en musiker sin personliga, ordlösa, musikaliska sammanfattning av dagens gudstjänst.

Sändningsordet  skickar ut oss i världen.

Ordet mässa  hör ihop med missio , som betyder ”sändning”.

Gudstjänsten är ett stort drama, där vi får omformas gång på gång. Dag Sandahl uttrycker detta med satsen: ”Den som missar en mässa, missar en massa.”

Lars Artman

Präst & ungdomssekreterare